Premiär

Det ska börjas i tid. Idag blev det premiärtur på hästryggen för Saga. Greven tyckte att det var väldigt roligt att få komma ut och gjorde glädjeskutt så Saga skrattade högt och jag och John fick kämpa för att hålla henne kvar. 

Länk till filmklipp

https://www.instagram.com/p/BdNaLGuhQpv/

Fest i dagarna tre

Först julafton i sin fulla prakt. Sedan juldagen då det var dags för reunion med dem som tog studenten 2007 - tio år sedan! Roligt att träffa de man inte sett på länge och roligt att återuppliva gamla minnen och gå ut på krogen i Finspång. Där blev jag dock inte långrandig. Efter vilt dansande i ca 15 minuter hade jag så ont i låren att jag åkte hem och har sedan dess haft världens träningsvärk. Tänk att jag är så otränad, det måste bli skärpning. 

Igår på annandagen var det på’t igen med jaktmiddag. John och hans vänner hade jagat hela dagen, jag kunde förstås också varit med men var inte speciellt pigg på förmiddagen kan jag erkänna så jag lämnade walk over i år men slöt upp till middagen. Var supertrevligt och god mat och dryck och då jaktlyckan hade varit mycket god var skyttarna särskilt nöjda och stämningen var på topp. 

Idag är vi lite trötta.

God Jul

Vilken underbar jul. 

Efter jul-jamet kunde ingen hålla sig längre så vi rev upp alla julklapparna. Saga tyckte det var toppen och fick både en pulka och böcker. Hundarna var som vanligt helt galna och Myran hann öppna två paket själv innan vi hunnit dela ut dem till den som skulle ha dem... 

Sedan fortsatte vi med uppesittarkväll med mamma och pappa. God middag med oxfilé och sedan Bingolotto. Det enda jag har lite svårt för  med uppesittarkväll är att man sitter uppe så länge så kl 22 sov jag som en sten i soffan. John fick rätta min lott. Men det var mysigt ändå. 

På julaftonsmorgon vaknade saga kl 05 (hoppas inte det blir tradition, vråltrött!) så jag och hon hade soffmys tills de andra vaknade kl 08.30. Vi åt julfrukost och sedan preppade vi julbord. 

Efter lunch åkte vi vidare till Vadstena där Johns släkt höll hus och där kollade vi på Kalle, spelade julklappsspelet och på kvällen åkte släkten hem och bara familjen var kvar och hade paketöppning. Marie läste alla rimmen och Saga var nisse och delade ut paketen hej vilt. Sedan var det tomtegröt och eftersom Saga var totalt speedad fick vi inte henne att sova och jag själv som varit vaken sedan 05 var också rätt trött så det var två däckade tjejer i bilen på väg hem mot Linköping på kvällen.

Tyvärr lyckades jag inte knäppa en enda bild i Vadstena men bjuder på några från första delen av julfirandet i alla fall. 

Premiär för Sagas julsång 2

Tranditionsenligt jul-jam på uppesittarkvällen.  Premiärspelning av morfarns egenkomponerade Sagas julsång 2. Han säger att han ska skriva en sång per år tills hon blir tio.

Länk till film

https://www.instagram.com/p/BdDdAX-hrnT/

Åka snöskyffel

I brist på pulka (som ligger inslagen i julklapp) får man åka skyffel istället 🙈😂❄️

Länk till film:

https://www.instagram.com/p/BczT6cBBAXv/

Fest, badhus och Lucia

Efter mitt livs tuffaste arbetsvecka förra veckan hade jag gjort mig förtjänt av en lite lugnare vecka nu.

Förra veckan var helt kaos. Jag hade möten konstant mellan 8-17 och när alla möten var klara hade jag miljoner saker att ta itu med som behövde fixas. Jag brukar vara bra på att prioritera och vara effektiv men förra veckan blev det för mycket. Jag slet som ett djur men det kändes som att jag inte kom en meter framåt, lite som att gå i djup snö när energin går åt att hålla tempot för att inte sjuka för djupt. I fredags när jag kom hem gick proppen ur. Jag hade lust att lägga mig och sova så fort jag kom innanför dörren. Men vi hade bestämt att åka och se idolfinalen med några vänner och jag bestämde mig för att ändå fullfölja för som vanligt är det sista man prioriterar också det som ger mest energi - så var fallet den här gången också och vi hade en supermysig kväll och jag åt mitt livs första poké bowl (som sushi fast inte i rullar - svingott) och hejjade på Chris.

I lördags åkte jag, John, Johns bror och hans blivande fru till Stockholm för att gå 30-årsfest.
Vi hade ingen stress utan tog en lugn eftermiddag med lite shopping innan vi begav oss till festen.
Det blev inte så sent för mig, stack hem vid 00 när Miss Claras hotellsängar lockade för mycket. John blev kvar och kom insläntrande vid 03. 

I söndags efter hotellfrukosten bar det direkt till Vadstena för att hämta Saga och vara med på Johns släkts julbord. Vi var allihopa rätt möra efter festen och efter ett skrattanfall i bilen som höll på att kosta oss livet utanför Nyköping för att vi alla skrattade så mycket  (Johns bror är bland de roligaste jag känner!) så var vi alla helt slut när vi kom fram men vi orkade äta gott julbord och socialisera lite innan vi åkte hemåt.

Den här veckan är lugnare. I går hade jag bokat in tid för att kunna jobba hemma och hämta Saga tidigt. Äntligen fick vi till det efterlängtade besöket i badhuset. Och som hon badade, så kul att se vår lilla delfin in action.

Idag blev det bara halvdag jobb igen då det var dags för Sagas första luciafirande på föris. De små barnen gick inget luciatåg av förklarliga skäl för det hade aldrig gått med alla små virvelvindar utan istället satt vi alla föräldrar i en ring med barnen (utom Saga som ville stå i mitten) och så sjön vi ihop innan vi fikade. Saga var den enda ungen som inte hade något som helst intresse av att mamma och pappa var med på föris. Hon verkade tycka att det var mer värdefullt att leka med kompisarna eller sitta hos lärarna, oss kan hon ju träffa hemma..

Helt omöjligt att ta en bild på en unge som vägrar stå still!

Julbord

I natt sov jag 12 timmar. Det är inte klokt. Igår började jag och John kolla på en film i sängen kl 20 och kl 20.07 varknade jag av att John ryckte till (sånt där sömn-ryck som han ofta gör precis när han somnar). Vi insåg då att ingen av oss sett början av filmen eller skulle orka se fortsättningen så vi släckte och somnade helt enkelt. Det var Johns tur att ta Saga i natt så när hon vaknare första gången gick jag och la mig i gästrummet och där vaknade jag kl 08.15 imorse. Tror inte jag sovit så länge på minst två år. 

Idag har vi julpyntat och varit på julbord på Lövstad slott med mamma och pappa. Nu är vi så mätta. Tryckte ändå i oss lite popcorn och såg en film när vi kom hem. 

Mysigt julbord men Saga skapade lite kaos då hon inte ville sitta stilla ens en sekund. Vi fick varva att äta och att kuta runt med henne. Hon märkte säkert att jag blev stressad när hon sprang runt och väsnades vilket gjorde det hela ännu värre förstås. Jag var helt svettig när vi åkte hem. Men maten var god och Saga ställde inte till någon större scen än att hon gapade lite och låg raklång på golvet i gången där alla skulle passera för att komma fram till maten, det kunde varit värre. Hon hade på sig sin tomteklänning så vi hade ju kunnat låtsas att hon var anställd underhållare på stället... 

RIP Carmencita

Inatt dog Carmencita efter två kämpiga utdragna veckor. Vila i frid lilla Carmencita. Vi kommer absolut inte att sakna dig. 

Ni som har bra minne kommer ihåg att för två sedan flyttade musen Fritjof in till oss ungefär samma tid på året som Carmencita nu avsöljat sin existens. Vi upptäckte honom för att han åt upp chokladen i vår julkalender vilket jag länge beskyllde John för men som ihärdigt nekade. Fritjof avslöjades pga av en upphittad halväten chokladbit under vår säng med två muslortar bredvid. Då började jakten. Den gången blev det en kortvarig strid då han inte var så intelligent så när vi riggade en fälla med choklad var han snabbt där och såg sedan aldrig mer dagens ljus. 

Carmencita är betydligt intelligentare (därav har jag också kunnat konstatera att det denna gång rör sig om en kvinnlig mus) och henne lurar man inte så lätt. Både ost och choklad har hon lirkat ut ur fällorna och släpat med sig från brottsplatsen som turligt nog bara varit vinden och inte under vår säng där Fritjof den fräckisen joggade omkring. I två veckor har vi hört Carmencita prassla uppe på vinden precis ovanför vårt sovrum. 

Men i natt tog John i med hårdhandskarna och gillrade fällan med ett salami-chips. Och det övergick Carmencitas förstånd och i natt avled hon alltså i sviterna av en mycket tragisk olycka. 

Nu hoppas vi bara att det verkligen var Carmencita vi fick tag på så det inte bara var hennes yngre bror eller så men det lär vi märka på om prasslet upphört eller ej. 

Grattis Selma

Idag fyller vår älskade jycke 2 år! Det firades med en löptur brevid cykeln med John och sedan slicka stekpannan ren från resterna av köttfärssås. 

Älskade Selma!

Så liten du var när du kom ❤️

Det sket sig

Ja det där med badhuset idag sket sig, bokstavligt talat. Efter att ha jobbat hemma hämtade jag Saga vid 14.30. Jag hade badhusväskan packad i bilen och tänkte att vi åker direkt efter hämtningen. Precis utanför föris lyckas jag trampa i världens hundskit - med båda skorna - när jag inte såg mig för. Efter en lång stunds sanering i snön och gräset kunde jag gå in på föris. Väl där visade det sig att Saga var kass i magen och hade levererat två välfyllda blöjor. 

Jag är ju inte så dum att jag tar med mig en unge som riskerar att bajja i poolen till badhuset och dessutom behövde jag sanera mina hundbajsiga skor ordentligt så vi åkte hem istället. Jag kunde jobba lite till och marodören (som inte verkade ha ett dugg ont i magen) packade under tiden ur samtliga köksskåp och lådor och fördelade ut innehållet på nedervåningen.

En skit eftermiddag helt enhet. 💩

Måndag

Idag dansade barnen på föris till Babblarna när jag kom för att hämta. Saga sken upp som en sol när jag kom och visade sina bästa moves. Förutom de vanliga piruetterna och guppandet så har hon även lagt in att kör upp armarna med pekfingrarna upp och vifta med dem..

På kvällen åt hon korv och potatis så det sprutade ur öronen och kl 19 däckade hon i sin säng som en sten. Nattningarna tar just nu ca 30 sekunder. Exemplariskt. 

Jag snörade på mig mina ice-bugs efter nattning och gick en rejäl kvällsrunda med Selma. Kolsvart, isande kallt och stjärnklart! Hade förstås pannlampa och reflexväst på både mig och Selma. 

Imorgon har jag bokat in alla möten via livemöte och efter lunch ska jag till naprapaten. Sedan tänkte jag faktiskt ta ledigt på eftermiddagen och hämta Saga tidigt och åka till badhuset, det var länge sedan 🐬

Äntligen på banan

Efter två veckors VAB fick vår lilla stjärna äntligen gå till föris i onsdags. Som hon längtat. Hon kastade sig i sin favorit-lärares famn och sedan hade hon hållit show hela dagen. Statsministern gjorde entré på föris och lärarna hade knappt kunnat hålla sig för skratt mär hon drog igång. 

I helgen har vi mest fixat hemma, hade en lång to do list som vi betat av. Nu kan jag snart bocka av den sista punkten som är att baka lussebullar. Poolplåtarna la vi på igår så nu är allt klart ute för att snön kan komma, vilket den också gjorde idag. Jag har också hunnit med en ordentligt skogspromenad med Selma, den första sedan hon blev sjuk, gissa om det var någon som var pigg och sprang som en dåre i snö-blåsten. John är så sugen på att julpynta men jag fick bromsa honom i alla fall en helg till.

Däckad nisse

Julkortsfotografering idag på morgonen. Efter en vild kamp blev mamman nöjd och nissen däckade på golvet (med ett tallriksunderlägg som hon kyckt på matbordet som kudde?!)

Liten blir stor

Oktober 2016 vs oktober 2017

Det har hänt lite. 

För övrigt så kallar jag Saga för statsministern då hon just nu kommit in i en period där hon håller långa ”tal” och gestikulerar där hon låter som hon uppfordrande förklarar olika saker för oss. Vi förstår naturligvis inre ett ord men det ser för kul ut! 

Imorse vaknade statsministern kl 06.30 efter en god natts sömn med bara en vällingflaska kl 00.30 och klättrade upp på min mage och satte sig till rätta och drog igång morgonens föredrag. Nu tittar statsministern på Pippi och petar sig i näsan. 

VABen fortsätter

Saga fortsätter vara sjuk och vabben fortsätter. Vi varvar lite, förra tors-fre vabbade jag och John halva dagarna var. Det är nästan det bästa ur jobbsynpunt men denna vecka funkade det inte då John hade två dagars event som han var tvungen att vara med på så då fick han vabba måndagen och jag var hemma igår och idag. Imorgon är det Johns tur igen. 

Sagas förkylning har grott in sig ordentligt och snoret flödar. Nu har det även klättrat upp till ögonen så det kommer snor där med. Gissar på ögoninflammation och ringde vårdcentralen igår men de bad oss avvakta till fredag om hon inte är bättre då. Tydligen vanligt på småttingarna att det sätter sig även på ögonen när de blir ordentligt förkylda och i regel inget man behöver behandla. I övrigt är Saga ganska pigg, febern ligger runt 38 och hon sover mer än vanligt. Men igår på kvällen piggnade hon till ordentligt och joggade 15 varv runt köket och vardagsrummet. Jag håller också på att lära henne hoppa. Hon kan ju inte det och ser så rolig ut när hon försöker, blir mer som en gullig tå-hävning. 

Såhär låg vi ganska stor del av dagen igår. 

VAB

Det blev en VAB-dag till. Saga hade inte mycket feber igår men idag är hon rejält snuvig så hon är hemma. John tog förmiddagen sä åkte jag hem vid lunch och bytte. Smidigt att kunna dela. Nu ska jag bara begripa hur man ansöker och VAB från försäkringskassan också.. Är ju en hel vetenskap med alla föräldradagar och vab och allt vad det är. En fantastisk möjlighet vi har i Sverige men det är så krångligt! Anmäla och ansöka om föräldrapenning var ju svårare att begripa än reglerteknikkursen som alla kuggade på universitetet... 

Pippi Långstrump är den bästa medicinen! 

Hon kan kolla hur länge som helst! 

Läslus

Min lilla bokmal. Får hon välja en leksak vi ska leka med så är det alltid en bok. Helst just denna bok om Babblarna. Den läser vi minst fem gånger per dag. Man ska knacka på dörren och se vem som bor där inne och hon bankar frenetiskt på alla sidorna.

Så kul att hon gillar böcker. Hur gammal måste hon bli innan jag kan läsa Harry Potter för henne? 

Uppdatering

Det blir inte så frekvent mellan uppdateringarna inser jag. Senaste veckorna har varit sjuka, bokstavligt talat. 

Selma blev sjuk, opererades, åkte hem, var pigg ett dygn, fick feber, åkte till veterinären, fick ny antibiotika mot urinvägsinfektion, åkte hem, blev inte bättre, åkte tillbaka, fick lämna in henne för dropp och ny antibiotika, fick komma hem, blev piggare och piggare, fick vara hos mamma och pappa de dagar jag jobbade, återbesök hos veterinären i fredags, feberfri en vecka och mycket bättre blodvärden, ordinerad fortsatt vila och lugnt tempo och stegvis upptrappning med aktivitet, blir troligtvis helt återställd. Pjuh. 

Äntligen frisk!

Parallellt med detta fick jag alltså lunginflammation. En seglivad jävel som trots 7 dagar pecillin fortfarande gör mig andfådd för minsta ansträngning. 

Helgen som gick hade vi bestämt sedan länge att att åka till skärgården och jaga and hos vänner. Der var ju bara att fetglömma för min del. Jag och Saga stannade hemma men åkte ut lagom till middagen på lördagkvällen för att jag åtminstone skulle bli lite uppiggad. 

Denna vecka skulle jag dessutom varit på tjänsteresa i England men insåg tillslut min begränsning och bokade av resan. Har jobbat på kontoret istället, haft mycket att komma ikapp efter röriga veckor så det var ett bra beslut. Veckan har flutit på och jag har fått mycket gjort och ändå hämtat Saga i skaplig tid. Förut  hade jag så dåligt samvete om jag inte kom iväg exakt 15.00 de dagar jag ska hämta. Men när jag kommer vill hon ju aldrig gå hem. Hon vill fortsätta leka och ger mig ett stort leende när jag kommer men fortsätter sedan med det hon höll på med. Skön känsla att se att hon trivs.

Vid lunch idag ringde de dock från föris och sa att Saga hade feber. John fick hämta och så byttes vi av vid lunch. Nu ligger jag här brevid en liten varm unge och gosar.

Jag som hade hoppats att sjuk-oktober nu var slut så frisk-november kunde börja. Men tji fick jag. 

Egen säng i eget rum

Det är något som saknas i sovrummet. Det där små snarkningarna och snusningarna hörs inte som vanligt ikväll och det står ingen spjälsäng i hörnet. 

I 15 månader har jag varje kväll somnat till de där små andetagen (eller alltså, när jag sover i min säng har jag hört dem, men när jag sover i gästrummet vilket varit varannan natt de två senaste månaderna går det alldeles utmärkt att somna ändå...), men i natt sover Saga för första gången i eget rum. Hon somnade hur gott som helst på två sekunder. Men nu när jag tänkte försöka gå och lägga mig kan jag inte alls somna för det är så tyst. Johns snarkningar och Selmas snuffande blir inte det samma. 

Jag får blockera impulsen att gå och hämta henne. Känns lite som att sova utan sitt gosedjur. Det slutar väl med att jag får gå och lägga mig i gästrummet i alla fall... 

Vår unge har varit ganska tidig med det mesta men tänder är hon rekordsen med. Hon är snart 15 månader och har bara två tänder, båda i mitten av nederkäken. 

Men nu händer det grejer. Nu skymtar både två till där nere på var sin sida om mitten och där uppe är en framtand och den bredvid på väg och på andra sidan är ingen framtand synlig men den bredvid på utsidan sticker fram som ett risgryn. 

Så fem växande tänder på en gång. Inte konstigt att ungen sovit lite risigt på sistone.

Heja Saga

Stolt tjej som tagit på sig båda skorna helt själv, på rätt fot och stängt kardborren! 

Duktig tjej!

Hon har även lärt sig att gå och slänga skräp i soporna om man ber henne. Papper och smulor hon hittar på golvet knatar hon dit med. Mycket användbart! Dock kastar hon visst lite allt möjligt så som sina gympaskor så man får passa upp.  Eller så tyckte hon att nu när hon hade fått fram och på sig vinterskorna så gjorde gympadojjorna ingen nytta längre...

 

En helvetesvecka

Lätt en av de absolut värsta veckorna i mitt liv. 

Selma fick komma hem i måndags, allt verkade då ha gått bra men hon fick snabbt hög feber. Första varvet till veterinären (nu i Linköping, skönt att slippa köra till Kumla i alla fall) resulterade i en nya antibiotika då de trodde det var urinväginfektion. Tog med henne hem igen men knappt ett dygn senare var febern så hög och Selma skakade och ville inte dricka så då åkte jag in igen. Denna gång blev hon inlagd och der visade sig att hon med största sannolikhet drabbats av "fästingfeber" som är en fästingburen sjukdom som troligtvis bröt ut i samband med att kroppen blev nedsatt av operationen. På med en tredje stort antibiotika och dropp i två dygn. Igårmorse hade det äntligen hänt tillräckligt för att hon skulle få komma hem. Älskade älskade Selma. Nu håller vi tummarna för att det håller i sig. 

Inte nog med detta helvete så har jag känt mig riktigt risig men vem har tid att prioritera sig själv när ens bästa kompis håller på att dö. Men i torsdags var jag så illa tvungen att släpa mig till läkaren. Där visade det sig att jag hade en sänka så hög att han ville lägga i mig men det lyckades jag förhandla mig bort ifrån mot att jag lovade att vila minst fem dagar. Lunnginflammation eller luftrörskatarr och tung penicillinkur. Vilket skit. 

Det enda som är bra är att Saga är frisk. Och John också, som har fått dra ett tungt lass i veckan. Även mamma och pappa har varit fantastiskt hjälp med både mig, Selma och Saga när allt skitigt sig. Vilken tur att vi har så bra hjälp så nära för annars vet jag knappt hur vi rett upp denna vecka! 

Färdigklagat. 

Älskade hund

Igår kväll ville Selma inte äta sin kvällsmat. Det har hänt ibland för att hon inte varit hungrig för Saga har matat henne för mycket eller så har hon haft lite ont i magen. Hon tittade bara på maten och la sig sedan i soffan. Saga hade somnat och jag började pyssla hemma. Men det var som att något sa mig att det var något som inte var rätt. Så jag gick fram till Selma och frågade hur hon mådde egentligen. Då vänder hon upp magen och då ser jag att det rinner var ur hennes slida. Då fattar jag direkt. Hon har fått livmoderinflammation. På två sekunder hade jag tagit tempen och konstaterat feber och fem minuter senare hade jag vräkt in mig och hunden i bilen och körde i ilfart till närmsta jour-veterinär som en söndagskväll vara antingen Kumla eller Strömsholm. Det blev Kumla för det är i alla fall lite närmre. Plockade upp pappa i Finspång på vägen för att få lite hjälp och slippa kuöra ensam i mörkret. John var ju tvungen att vara hemma med Saga.

Väl framme tog de emot oss direkt och vid en snabb röntgenbild visade det sig att mina teorier stämde. 

Livmoderinflammation är ganska vanligt bland tikar men ofta är de över medelålder vilket talade emot att Selma som bara är två år skulle få det redan nu.  Det som är extra farligt med livmoderinflammation är att de kan bli riktigt dåliga väldigt snabbt så om de inte opereras direkt så kan de riskera att dö. 

Tack vare att Selma visade för mig att hon hade ont så var vi ute i god tid så hon hade inte hunnit bli så väldigt nedsatt vilket skapade bättre förutsättningar för en lyckad operation. 

När de konstaterat livmoderinflammation satte de dropp som fick verka några timmar innan det var dags för operation. De tog med sig Selma och lovade att ringa så fort operationen var klar. Jag och pappa kunde inte göra mer så vi åkte hem. Kl 02 ringde veterinären och sa att operationen var lyckad och att Selma vaknat efter narkosen. 

Jag kämpade mig igenom jobbet på förmiddagen idag men när veterinären ringde igen vid lunch och sa att Selma längtade hem och att jag fick komma och hämta henne så var det som att alla spärrar (och en natt av utebliven sömn) släppte så jag bokade av eftermiddagens enda möte och åkte hem och samlade ihop mig lite innan jag åkte och hämtade min underbara fina hund.

Lite medtagen var hon allt. Men nöjd över att få åka hem. Nu är det vila och antibiotika/antiinflammatoriskt/smärtstillande i 10 dagar som gäller. Som tur var kan hon slippa tratt mot att hon har på sig en body som täcket såret och hindrar henne från att slicka. Nu håller jag tummarna för att hon snart läker och blir sig själv igen. 

Jag har aldrig varit så glad för att ha min bästa kompis brevid mig i soffan som just ikväll ❤️

 

Skön eftermiddag

Lite för mycket jobb och lite för lite Saga de senaste två veckorna. Tog ikapp med en extra tidig hämtning från föris och en skön eftermiddagstur i skogen 🍁

 

Vilken dag

Vaknade kl 05 superpigg efter 7,5h ostörd sömn. Vi sover varannan natt i gästrummet nu när Saga är i en fas där hon sover sämre på natten och vill gärna ligga nära någon av oss och sparkas och snurrar konstant. Gissar på en utvecklingsfas för hon lär sig massor och hon äter som en häst! Igår åt hon tre älgfärsbiffar till kvällsmat. Jag och John åt också tre var så det var inte så lite precis.

I natt var det min tur att sova i gästrummet och när jag ändå vakande så pigg så stack jag till jobbet och var på plats 06.05. Resulterade i en sjukt produktiv dag som gick i ett utan lunchrast (lunchen åt jag i farten på ett möte, utan lunch blir jag ett monster så det undviker jag helst) innan jag åkte hem 17.30. Hemma var energin inte slut så efter att ha repat lite låtar med John och dansat med Saga och sedan nattat henne, så stack jag ut och sprang tre kilometer. Kolsvart men hade pannlampa och reflexväst på både mig och hund. Reflexväst alltså. Pannlampa hade bara jag, Selma har ingen men det kanske vore nåt! 

Nu kan jag sova gott i natt. 

God natt. 

Helg

Förra helgen blev det både lite svampplock och fika (hittade ingen svamp men mycket fika!) med Emma och hennes kids och hundarna och jag la även ett rejält viltspår till Selma. Jag missbedömde avståndet kraftigt på Selmas spår så det som borde vara 600 meter blev dubbelt så långt med flera svåra vinklar. Spåret tog mig 40 minuter att lägga och när jag släppte på Selma så gick hon det på 8 minuter och verkade inte reflektera över svåra viklar med återgångar och bloduppehåll. Duktig vovve!

Saga tröttnade på att leta svamp och la sig i mossan och spanade på trädtopparna när vi var ute. Men när det vankades ute-fika blev hon mer aktiv. Matglad är hon i alla fall!

Denna helg blev det inte lika mycket utevistelse. Vi var ute i trädgården en sväng i söndags och lekte med Sigrid och Danne som var här. I övrigt blev det mest innepyssel och ett besök av Phille som kom för att hänga en stund med sin guddotter. Saga har inte varit ett så stort fan av Phille innan, de ses så sällan men i helgen fattade hon ordenligt tycke för honom och satt och flirtade med sina små ögon och tandlösa leende. 

Det blev visst besök av båda gudföräldrarna den här helgen för i fredags var Stenen och Anton barnvakt. Det hade kört ihop sig så John behövde åka kl 17 och jag inte hemma förens 19 så det var perfekt att få hjälp ett par timmar. Stenen och Saga har klaffat från första stund så det är inga problem att lämna henne utan Saga verkar tycka att det är toppen. Som extra bonus kom jag då hem till en färdiglagad tacomiddag i mitt eget hem. Mycket uppskattat. 

Ledarskapskurs

Förra veckan gick i rekordfart.

Saga började på föris på riktigt. En och en halv timma på måndagsmorgon var hon där innan de ringde och meddelade att hon hade feber och att hon behövde åka hem. Typiskt. Inte den bästa veckan att vabba eftersom jag skulle på ledarskapskurs i Stockholm tisdag till fredag.

Men vi fick tag på mamma och pappa som körde akututryckning och hjälpte till. Så Saga fick sova hos dem måndagkvällen och sedan vara där och vila upp sig (och äta våfflor) hela tisdagen. På onsdagen fick hon gå på föris halva dagen innan mormors och morfarn återigen hjälpte till och hämtade henne och var barnvakt på kvällen så John kunde gå på föräldramötet på kvällen.

Jag kände mig som världens mest curlade mamma som fick åka på ledarskapskus, sova långa nätter i skön säng och sedan äta hotellfrukost - rena drömmen. Ledarskapskursen var dessutom över all förväntan. Jag trodde att den skulle vara som en vanlig ledarskapskurs men tack vare att kursinstruktören också var psykolog så fick utbildningen ett gelt annat perspektiv, superintressant!

Kvällarna i Stockholm var toppen, första natten somnade jag kl 19.30 och sov till 07.30. Trött småbarnsmorsa. Andra kvällen gick jag och en kollega från Siemens ut och drack ett glas vin på Sturehof och på torsdagen träffade jag Magdalena över en middag på Milles på Standvägen. Vilken lyx! Riktigt god mat och gott sällskap.

 

Kortsint

Efter att John bjudit mig på sushi som plåster på såren efter den pinsamma situationen förut blev han snabbt förlåten. Tur att jag är en extremt kortsint person. 

Sagas dag på dagis hade gått toppen. Men i samma sekund hon såg mig när jag kom för att hämta bröt hon ihop. En pedagog förklarade att det vad ganska vanligt och att det är barn sätt att visa att det saknat föräldern. Fint. 

Det gick snabbt över, kortsintheten har hon ärvt från mig och hon blev glad och tog mig i handen så gick vi till bilen och pratade om dagen. Hon förstår så mycket. Och så svarar hon Ja på allt eftersom det är ett av de få ord hon kan. Därför frågar jag mycket ja-frågor och då kan vi nästan ha en liten dialog.

- var det roligt på föris idag?

- ja

- vad lekte ni på föris, lekte ni med klossar?

- ja

- lekte du med de andra barnen?

- ja

- åt du äpple på fruktstunden

- ja

- vad det god mat? 

-.....

Tvärtyst. Men det hade varit soppa idag och det har saga aldrig ätit förut och det var tydligen ingen höjdare heller. Men alla andra dagar har hon ätit som en häst så der brukar verkligen vara bra mat så hon kan inte klaga. 

Omhon faktiskt fattar våra samtal eller om hon slupmässigt råkade vara tyst på just den frågan låter jag vara osagt..

Efter förskolan (och några timmars jobb) tog vi tillvara på den fina dagen och tig en långpromenad och lånade med oss grannens hund som extra sällskap!

 

Du är inte klok John!

Alltså killar och sälja grejer! 

Kl 16.05 är det en tjej som knackar på och börjar snacka som om hon var inbjuden och sa att vi bodde fint och hälsade på Saga och Selma. Hon var jättetrevlig så jag spelade med men undrade vem i helvete det var som plötsligt stod i vår hall. Sen efter en stund visar det sig att hon besämt med John att köpa vårt säkerhetsskåp som han sålt på facebook och att hon skulle komma efter kl 16. Och John har inte sagt något till mig. Skåpet väger 100kg. Och där står vi liksom. Jag trodde jag skulle skämmas ihjäl. Fy fan vad pinsamt. Och vad ska jag göra liksom? Jag kan ju inte lyfta ut skåpet och inte hon heller.  Och hon har åkt ända från Tranås så det är inte läge att be henne vända hem. Så jävla skämmigt. 

Ringde John som svarade som tur var och han fick kasta sig in i bilen. Kl 16 tar det ca 20 min hem för honom i trafiken. Jag fick alltså bjuda in en främmande (även om hon var jättetrevlig) människa i mitt skitiga kök iförd min svettiga träningströja och stå och socialisera i 20 minuter helt oförberett. 

Jag har aldrig varit så nära att skilja mig. 

Inskolning

Idag var det min tur att vara med på inskolningen på förskolan. John har skött ruljansen sedan förra onsdagen och det har gått toppen så jag var nästan lite pirrig när jag skulle ta över imorse. Tänk om det skulle bli katastrof när det var jag som skulle lämna. Jag är ingen bra lämnare, jag får lätt separationsångest. Men våran underbara lilla kavata unge knatar rakt in på föris, hejjar på de andra barnen på avdelningen brevid på vägen in och sedan rakt in i leken. Hon tittade knappt på mig. När jag skulle gå gav jag henne en kram, sa hejdå och vinkade och då vinkade hon tillbaka och sedan var det inte mer med det. Jag stannade utom synhåll i hallen en minut och lyssnade om hon blev ledsen men det fanns det inga signaler om så då åkte jag helt enkelt hem. 

Då har man lämnat sin unge på föris för första gången då. Känns sjukt stort. När blev hon så gammal att hon börjar föris? 

Idag ser mitt kontor ut såhär. 

I soffan, med datorn på magen. Hinner få några timmars effektivt jobb innan jag ska hämta henne vid 13.30. 

 

Utmaning på jobbet

Det är en stor utmaning att vara chef. Både svårare men också mycket roligare än jag trott. Det svåraste är tiden. Det är så mycket jag vill hinna. Gruppen kommer med massor av smarta förbättringsförslag som jag gärna skulle vilja att vi implementerade. Samtidigt ställer övriga avdelningar krav på att vi inte får tappa tempo i det operativa flödet. Den där balansgången är supersvår. Att hinna utveckla samtidigt som vi inte får sacka i tempot på inkommande förfrågningar och ärenden. 

Jag är bra på att driva förbättringsarbete, det är en styrka jag har men tidigare har jag alltid fått resurser tilldelade mina projekt. Nu ska jag som chef själv se till att driva utvecklingen av vår grupp framåt, med hjälp av mitt eget team där vi parallellt brottas med fler frågeställningar än bara ett förbättringsprojekt. Svårt. 

De flesta dagarna är jag jätteproduktiv, men vissa dagar springer jag runt som en förvirrad höna och försöker göra allt på en gång. Idag var en dag i den sistnämnda kategorin. Min hjärna var på flera platser samtidigt, i flera diskussioner samtidigt om olika saker och i olika beslut. Mitt ofokuserade tillstånd orsakade inga katastrofer men jag kände själv att jag inte var så närvarande som jag alltid försöker vara annars. Men efter dagens sista möte som jag inlett lite ostrukturerat och sedan shape:at upp och fått flyt i stannade en av mina medarbetare kvar när de andra gick ut. 

Han sa att han såg hur jag kämpade för att vår avdelning och medarbetarna i gruppen ska kunna utvecklas och att han förstod att det var många bollar i luften men att han tyckte att jag hanterade allt med bravur och han tackade för allt jag gör för gruppen. Jag blev SÅ glad. Att han dessutom sa det en dag när jag själv inte var i mitt esse gjorde mig ännu gladare och lite rörd. 

Tänk att jag kunde bli så glad av beröm. Men när man är ny och sliter med att försöka göra det man tror är rätt är det så skönt att få lite extra bekräftelse. Det sporrar mig till att bli ännu lite bättre! 

Nya rutiner

På köpet med föris-starten i onsdags kom även nya rutiner. Snabbt gick det och jag och John har knappt hängt med. Numera somnar Saga 19.15. Vi ger henne välling, borstar tänderna och lägger henne i sängen, säger god natt och att vi älskar henne och att hon är världens bästa unge sedan släcker vi och går därifrån. Hittills har hon inte gett ett ljud ifrån sig någon av kvällarna. 

Det samma gäller sömnen på dagen. Vi som är vana vid ett barn som sover flera gånger om dagen. Nu ser vi till att hålla igång henne från att hon vaknar till luch kl 11 och sedan raka vägen ner i sängen där hon sover någon timma eller två. 

Hela helgen har hon följt sina nya rutiner som en klocka. Hur glad och nöjd som helst!

Imorgon är det dags för föris igen. Tror hon längtar! Föris är jättekul. De har cyklar och bilar och massa kompisar..

 

Supermorsa!

Idag har jag varit en supermorsa. Kl 09 infann jag mig på årets barnloppis i Linghem med Saga i bärsele på magen. John spelade padel så jag fick ta Saga med mig, hade inte tänkt åka först för det där stället är inte helt optimalt för barn. Trångt, varmt och giriga mammor (mig själv inkluderad) som sliter i allt. 

Men, jag chansade och tog med Saga och bestämde mig för att köra ett effektivt race med fokus på fynden. Fynd = saker som brukar vara dyra som jag nu kan spara extra mycket pengar på att köpa begagnat dvs typ skor och ytterkläder. 

Sagt och gjort. Med ikeapåsen i högsta hugg plöjde jag mig fram och öste i både ytterkläder och skor hejvilt. Och vilka kap jag gjorde. 

Fem par skor, två mössor, tre vantar, två t-shirts, en barnbok och två vinteroveraller för...  380 spänn!! Sjukt värt. Garderade och köpte olika storlekar av allt så hon har att växa i. Nu är vår unge den mest välgarderade ungen i stan. Vi har kläder och skor för ALLA väder! 

 

Dag 2

Dag 2 på föris. Efter 12 h sömn var det en pigg och förväntansfull unge som entrade föris ihop med John imorse. Dagen hade gått utmärkt och tydligen var trehjulingen en favorit!

 

På väg hem

 

 

Tröttmössa

Saga är helt slut av att gå på föris. Hon är ju van att sova förmiddag och eftermiddag och ibland även en extra nap om det behövts. Vi har inte orkat ändra några rubriker eftersom vi vet att allt ändå slås omkull nu vid föris-start. Men att sova 22-07 är för lite om man bara är ett bast och förväntas sova bara en gång på dagen. Så det första vi måste göra är att ändra läggningsrutin. Att somna framför tvn mellan oss kl 22 är inte hållbart. 

Idag såg jag hur trött hon var så jag bestämde mig för att stålsätta mig och förbereda mig på en lång och hemsk nattning. Kl 19.45 fick hon välling och låg på min arm i vår säng och myste. 20.00 lyfte jag över henne i sin säng och sa godnatt och stängde dörren och gick ut.

Därinne drog ju självklart hela repertoaren igång men jag hade bestämt att gå in efter fem min om hon inte slutat gråta. Men sen helt plötsligt blev det tyst och jag hörde bara lite hicka. Nu är det tvärtyst sedan en stund tillbaka. 

Var det liksom bara det? Kan ungen somna i egen säng nu bara sådär när vi tragglat med henne mellan oss i sängen i 13 månader? 

Och nu till den svåraste frågan. Vad ska jag göra nu när hon sover och John spelar squash?

Förispremär

Äntligen mår vi bättre allihopa. Jag var på jobbet idag och Saga premiär:ade på föris. Hon tycker att det är toppen! Leker med de andra barnen och härjar ute. 

Dock är Saga van att sova förmiddag så när den sovstunden uteblev idag blev det lite gnälligt. John berättade att när de varit ute och lekt på gården en timma så hade Saga helt enkelt lagt sig ner i sanden och vilat sig lite, i duggregn och 10 grader. Så han hade fått fiska upp henne och ta in henne men där kom hon igång igen och när det visade sig vara hennes favoriträtt till lunch (spagetti och körtfärsås) tryckte hon ett rejält lass innan hon tvärdäckade. John fick åka iväg en timma och när han kom tillbaka hade hon varit vaken i en kvart och varit rätt gnällig. När John kom hem förstod han varför, hon var ju super bajja-nödig efter det där lasset med käk men kom inte till ro på föris så hon vara bara hemma några minuter innan hon gjorde tvåan och sedan blev hur glad som helst igen...

Tv-dag

Idag har vi legat i soffan hela dagen. Utom Saga som far runt som ett yrväder och leker och letar efter fjärrkontroller och iPhones. Hon är helt galen i dem och vi måste numera lägga dem på hyllor hon inte når för hon har stenkoll på om vi lägger dem åtkomligt för henne och på mindre än en sekund är hon där och knycker en.

 

Höstblåsor

Vilket jävla påfund. Alla dessa barnsjukdomar som jag inte hade en aning om att de existerade. Det är tydligen höstblåsor vi har. Saga hade några prickar runt munnen och nån på handen förra veckan men inte tänkte vi på det. Nu är de dessutom helt borta på henne. I lördags fick jag en blåsa i handen men jag trodde jag bränt mig lite på spårlinan när jag och Selma gick viltspår. 

Men icke. Efter tips googlade jag höstblåsor och visst är det det vi har. Tydligen brukar de flesta haft det som små och blir då inte sjuka som vuxna. På min och Johns tid var nog inte höstblåsor uppfunnet för vi blev minsann sjuka båda två. Nu ikväll mår vi lite bättre febermässigt men har fortfarande sjukt ont i halsen och är risiga så vi blir hemma imorgon med. Typiskt. 

NEJ! inte sjuka nu!

Onsdag torsdag förra veckan hade Saga 40 grader feber och var helt matt. I fredags mådde hon bättre och vi hade en mysig lördag, jag var på viltspårskurs med Selma och på eftermiddagen var vi i Vallastaden och kollade på de nya husen. 

 

Natten till lördag bröt helvetet lös för John som plötsligt fick 40 grader feber.

Vid lunch igår hände samma sak för mig. Två heldäckade föräldrar och en helvild unge. Vilket kaos! Vi fick köra skift, en däckad i soffan och hålla koll på Saga medans den andra fick sova i sängen.  

Det var ju bara att inse faktum att jag varken skulle kunna jobba idag eller att vi skulle orka med Sagas första dag på inskolningen. Så vi ställde in alltihop (flyttade fram förskolestart till onsdag) och nu ligger vi i sängen allihopa istället. 

 

Varm i hjärtat

Igår fick Saga post, ett kort med en groda på där det stod: 

Hej Saga! Vi tycker att det ska bli roligt att du ska börja hos oss på Nallen! Välkommen. 

 

 

Så fint! Nallen är alltså Sagas förskoleavdelning som hon ska börja på nästa vecka. Det känns så bra i mammahjärtat att veta att hon kommer till ett så bra ställe som till och med skickar välkomst-kort!

John hälsade på avdelningen en kortis förra veckan. Saga hade gått rakt in och lämnat John i hallen. På frukstunden hade hon länsat fruktkorgen och försvarade sedan en banan och ett päron i vardera handen med sitt liv. Sedan hade Saga fått kramar av en större flicka när de skulle gå hem. Känns som det bådar gott inför nästa vecka.

Ensam kväll

John är på middag med jobbet, Saga däckade 19.15 (är alltid vaken till 22 annars) och Selma snarkar på mina fötter. Så faschinerande med en kväll ensam. Vad gör man då liksom? 

Jag vet inte hur man gör när man är ensam längre. Det är alltid någon som vill något men nu när en är borta och två sover, vad ska jag göra då? Jag blir helt handfallen. När alla är som plåster på mig kan jag längta ihjäl mig efter att få vara ifred en stund men nu helt plöstsligt blir det inget av det alls.

Många jag pratar med nattar sina ungar vid typ 19 och sedan är de själva hela kvällen. Vår unge somnar 22, det måste vi visserligen ändra på när hon börjar förskola för annars får hon för lite sömn, men vi har aldrig haft någon "egentid" på kvällarna. Inte på ett år. Vi har blivit så vana vid att hänga jämt allihopa på kvällarna att det nu är mycket märkligt när det inte är så. Tur att John kommer om 1.5h så jag får lite vaket sällskap...

Mormors köttfärssås

I veckan när jag var på Tjockisholm var mamma och pappa barnvakt till Saga för John skulle till Uppsala. Det gick utmärkt som vanligt och när jag fick den här bilden kunde jag inte annat än le. Vår älskade lilla kladdmaja:

 

Febervecka

Förra fredagen hade Saga ettårskontroll på BVC. Läkarundersökningen gick utmärkt och hon följer nu sin nya viktkurva fint (hon gick ner 1.5 kurva i samband med att jag slutade amma och hon började gå vid 10 mån). Hon fick även vaccin. 

Dagen efter stack vi upp till Stockholms skärgård och hade ett mysigt dygn tillsammans med Tove och Tomas i deras sommarstuga. Så härligt och vi kunde både sola och bada. Saga var lite trött och hade lite feber så hon fick vila mycket i skuggan men det var inga problem. 

I söndags åkte vi hemåt och då började hon bli lite snorig men med lite feber kvar men på måndagen var hon pigg som en lärka igen. Men sedan på tisdagen så brakade helvetet löst. Hon skrek konstant från kl 02-15 och var otröstlig men hade ingen feber. John gjorde allt han kunde men fick henne inte lugn och jag som var på jobbet blev svinorolig för sådär brukar hon aldrig vara, hon är ju världens gladaste unge annars. Jag var hemma vid 16 och då hade febern exploderat till över 39 grader helt plöstsligt. Skitskumt. Vi gav alvedon och avvaktade och i onsdags var hon bättre igen. Mycket märklig reaktion, antagligen av vaccinet. Nu är hon lite snorig men ingen mer feber.. 

Vi har sovit rätt kasst denna vecka pga av Sagas feber till och från så idag när John spelar golf så sov jag och Saga ikapp veckans förlust med en 2.5 h lång förmiddagslur! 

Tjockisholm

I torsdagslunch packade jag och mina kollegor in oss i bilar och åkte till Tjockisholm för strategidagar. 19 personer blev vi totalt, min grupp med taktiska inköpare som är 12 st och så även de strategiska inköparna och deras chef. 

Vi hade två lyckade halvdagar med både jobb och teambuilding. I torsdagsmorse vräkte ju regnet ner men när vi kom ut till ön var det uppehåll och vi kunde sitta ute och jobba. På kvällen blev det kallare så middagen åt vi inne men det blev ett kvällsdopp i havet när vi bastade! 

Och att vakna upp till detta var inte helt fel! 

 

 

Preppar för föris

Sista semesterdagen. 3.5 veckors semester är precis lagom. Jag har haft underbara veckor med familjen men nu börjar det klia lite i jobbfingrarna. 

Idag och igår har jag ägnat åt fix. Shoppat på mig lite nya höstkläder för att slippa tänka på vad jag ska ha på mig, nu har jag en garderob som är redo. Faktum är att jag inte använt höstkläder på länge. Förra hösten var det i stort sett bara mys och amningskläder och innan det blev jag på smällen i slutet av oktober och gick upp i vikt direkt, typ. Så nu har jag uppdaterat mig med några par byxor, och skor och ett gäng tröjor. Till Sagas garderob har jag kompletterat med ett regnställ, ytterligare ett fodrat regnställ samt en vindtät fleecetröja. Till henne återstår nu bara varma vinterkläder och så ett par bra höstpjuck. 

Vi har fixat lite här hemma och igår köpte vi på oss lite nya krukväxter då de gamla inte mådde jättebra efter sommaren. Jag försökte rädda livet på några men en del fick åka ut och in med nytt. Saga älskar kundvagn:

Sista förberedelsen innan ungen är redo för förskolan är att märka alla kläder och skor. Jag har beställt lappar som kommer i veckan och sedan får vi väl ägna en kväll åt att klistra på allt. 

Idag gjorde jag också ett litet extra föris-pyssel - en liten bok (som jag ska laminera) med bilder på familjen och några vänner som Saga kan titta i tillsammans med lärarna ifall hon skulle bli lite ledsen eller längta efter oss. Pluspoängen är också att där finns bilder på alla som kan tänkas komma och hämta Saga vilket är en trygghet för mig (och personalen också) att inte vem som helst kan komma och hävda sig vara släkting och sno våran unge. Extra bra om det är vikarier på föros så de lättare vet vilka som är föräldrar till vem...