BIGGER

 

 

Öppet köp?

Nä usch. Nu blev jag riktigt nervös. Hur fasen ska det här gå. Varken jag eller John kan någonting om småbarn. Tänk om vi suger. Och det är ju inte direkt öppet köp på en bebis utan vi måste ju klara av det. 

Jag styrker mig med att det var ganska nervöst att få hem Selma i vintras och det var ju också rätt besvärligt i början innan vi fick in snitsen men det blev ju jättebra ändå tillslut. Förhoppningsvis är det samma med bebisen. Den bits ju faktiskt inte ens... Eller? 

Sista arbetsdagen

Imorgon är det min sista arbetsdag på mer än ett år. Det är helt sjukt. Går inte att fatta. 

Känslan är precis densamma som inför en sommarsemester. Kan inte begripa att jag faktiskt inte ska komma tillbaka i augusti utan att mitt och Johns liv kommer att genomgå den största förändringen någonsin inom några veckor. 

Hur förbereder man sig på något man inte har en aning om hur det ska bli? 

Bäddningen

Äntligen kom den. Johns första riktiga pappasignal. Innan har han mest varit lite passiv och tyckt att det varit svårt att ta till sig känslan av att han snart ska bli pappa. Det är mest jag som fixat med bebisgrejerna här hemma och så har han fått rycka in när jag velat ha hjälp och betalar hälften av allt jag köpt förstås, haha. 

Men så i måndags hände det. 

I söndags hade jag begärt hjälp att montera ihop den gamla spjälsäng vi fått av mamma och pappa och som jag sov i när jag var liten och sedan montera fast den på långsidan av vår säng med tvingar så den sitter fast och inte kan glida iväg.

Madrassen var rätt äcklig efter 28 år så jag bestämde mig för att åka och köpa en ny på Ikea i måndagskväll. När jag kom hem lämnade jag bara madrassen i hallen och tänkte att jag kunde fortsätta dagen därpå. 

Men då hände det något. Plötsligt frågade John från övervåningen var det nya täcket och kudden med tillhörande lakan som jag köpt på Ullared fanns. Och var filtarna och babynestet var. Och så när jag kom upp på övervåningen så har han bäddat i ordning allt. Helt själv och på helt eget initiativ. Då blev jag nästan lite bölig. 

Jag sa inte att jag kommer behöva riva upp lakanen för att tvätta dem eftersom de är nya... Det gör jag i smyg. 

Nu kan bebisen komma! 

Vi är så redo! 

 

Nu är allt klart

Igår blev jag klar med hela checklistan i gravidappen! Det sista var BB-väskan som blev klar igår. Eller det saknas fortfarande snacks men det får vi nog haffa i farten för man kan ju liksom inte bre tunnbrödsmackor och sånt när det kan vara 4 veckor kvar tills de ska ätas..

I övrigt packade jag ner:

- Lite kläder till bebisen. Okej. Ganska mycket kläder för jag kunde inte välja. Så typ 4 outfits inkl strumpor och mössa. 

- 2 st filtar till bebisen. Jag kunde inte välja bara en. 

- Napp som jag kokat för det har jag hört att man ska.

- Kläder till mig. Ett par mjukisbrallor, ett linne och så underkläder. Stora underkläder. Så stora så John knep ihop ögonen när jag visade honom dem. 

- Kläder till John. En t-shirt och kallingar om vi blir kvar länge. 

- Inomhustofflor till mig och John. 

- Rispåse som man värmer i mikron. Det är mitt wildcard. Har ingen aning om ifall det är användbart men det kanske är det så den åker med.

- Massageolja. John ska få massera som aldrig förr. Oavsett om det behövs eller inte. Massage ska jag ha. Helst hela tiden. Han kan nästan börja redan nu i förebyggande. 

- Shampo, balsam, deo, tandborste, hårborste och annat som man brukar ha i necessär. 

- Videokamera. Japp. Det här ska dokumenteras. Kanske inte från barnmorskans vy down under men definitivt från Johns perspektiv. 

Ja det var väl det. Mer än så tyckte jag inte behövdes. John ansvarar för att bilbarnstolen finns i bilen när det är dags. 

Allt rymdes lätt i min lilla bag som jag fick i julklapp av John. Så nu är det bara att åka när det är dags. Måste komma ihåg att lägga över körkortet bara men det måste jag ju ha i min vanliga väska tills dess..

 

Besök hos barnmorskan

Igår var jag på besök hos barnmorskan. Fick en ny denna gång då hon jag träffat tidigare gått på semester. 

Den nya var jättebra och skojade lite om min journal som är så himla lång men bara handlar om mina bihålor. De har ju fört anteckningar varje gång jag ringt och försökt få hjälp och så från de två läkarbesöken så det blev en liten uppsats. Kommentarerna om själva graviditeten var ytterst korta eftersom mina värden och alla mått varit normala hela tiden.

Sen sist hade inte magen vuxit så mycket men den har sjunkit rejält och hon har fixerat sig med sitt huvud därinne. Ytterligare ett kilo på vågen för min del, väger numera 71 kg. Började ju på 54 precis efter USAresan men hade redan de första veckorna innan första barnmorsketiden gått upp 4 kg och vägde in mig på 58 så enligt barnmorskan så har jag ju bara gått upp 13 kg och det tyckte hon var bra. Jag sa inte att det egentligen är 17 kg för hon behöver ju inte veta allt.. 

I övrigt så sammanfattade barnmorskan min graviditet så de snabbt kan få en bild av den på förlossningen när det är dags och jag fick beskriva hur jag känner inför att föda barn. 

Det blev typ:

Har haft en helt normal graviditet men har haft besvär med svullna bihålor. Är trygg inför förlossningen och litar på sin kropp och på personalen. 

Thats it. Känner faktiskt inte så mycket mer än så. Det ska bli kul, jag är redan otålig. Kom ungen in så kommer den garanterat ut. Förr eller senare. På ett eller annat sätt. Men det känns onekligen skönt att veta att vi bor i Sverige och har duktig sjukvård som kan få ut ungen om det nu visar sig vara besvärligare än jag trott...

I nöd och lust

När jag nu inte längre når ner till mina fötter så klassar jag det som en nödsituation och då måste John ställa upp och måla mina tånaglar.

Resultatet blev väl...sådär, men han försökte i alla fall! 

Och Ja, mina fötter blir lila korvar när jag sitter ner..
 

BB-väskan

Alltså. 27 dagar kvar. Det känns så snart. Det ÄR snart. Jag är typ en tickande bomb. 

Den här veckan kan ungen komma ut och ändå vara helt färdig. Det känns att hon börjar tycka det är trångt, vi blir lite osams ibland när hon sparkar mig för hårt i revbenen på högersidan där hon har sina fötter så jag vrålar högt! 

Eftersom ungen kan komma ut när som helst så ska man tydligen packa en väska som man ska ha med sig till BB. Jag kan inte riktigt påstå att jag lagt så mycket tankearbete på detta än men idag googlade jag lite och det verkar betydligt mer omfattande än vad jag någonsin kunnat tro. 

Jag fattar ju att man måste ha typ kläder till barnet. Och bilbarnstol för att kunna ta sig hem. Men "något som gör rummet hemtrevligt och personligt" - vaddå, ska jag typ packa ner mitt och Johns bröllopsfoto och ligga och glo på när jag föder barn. Näe. Och kläder till mig. Vaddå för kläder? Jag kan ju inte ha brallor på mig ändå så då måste det väl räcka med det jag hade på mig när jag kom och ta på sig samma när jag ska hem? Och får man inte en sånär blå pyjamas? Tofflor verkar däremot vettigt att ha med sig. Mat till mannen ska man också ha för det ingår inte. Ska vi ha med ett gäng frysta matlådor då som John ska gå och micra så det luktar lax eller vitlöksköttfärsås på hela förlossningsavdelningen? Då tror jag mer på att han får ta en korv i kiosken alternativt knata till Sibylla i halvlek. 

Blöjor till bebisen kanske man ska ha med också för jag har hört att man bara får tre (?!) och så schampo och balsam till mig för man får duscha hur många gånger man vill, jag hade ju helst badat men om det nu inte finns så får jag väl duscha istället. 

Jag skrev en packningslista nyss efter googlandet. Den blev rätt lång. Får se vad jag faktiskt packar ner. Jag började grina lite när jag skrev den för att det kändes så sjukt att den snart ska användas...

 

Midsommarhelg

Hade en fantastiskt härlig midsommarafton! På dagen spelade John golf och jag och Selma var bara hemma och badade i poolen och tog det lugnt. 

På kvällen åkte vi ut till Johns kompisar utanför Motala. Där var 5 par varav två par redan har barn mellan 0-5 år och vi andra tre har bullar i ugnarna. Så det blev en midsommar därefter. Vi åt gott, jag och Selma och några av barnen badade länge i Vättern (det var ju så varmt!) och så satt eller halvlåg vi resten av kvällen i kvällsolen och bara snackade skit och killarna körde lite trädgårdstennis.. Klockan 23 åkte vi hemåt då alla var helt slut. 

En perfekt midsommar!

 

 

Herre på täppan

Selma har Linköpings lyxigaste hundgård! I helgen har vi fått hjälp av pappa att bygga ett utkikstorn åt henne så hon kan ligga och spana på dagarna när hon är ensam. 

Hon gillade det direkt! 

Och så ger det lite extra möjligheter till skugga nu på sommaren när det är varmt. 

 

Kulan

Idag var vi på ultraljud. Vanligtvis får man ju bara ett vecka 12 och ett vecka 20 men eftersom min moderkaka låg så att den riskerade att blockera utgången så blev vi erbjudna ett extra för att kolla upp det när det närmade sig. Och nu är jag i vecka 35 så nu var det dags. 

Jag var jättenojig i natt och imorse men denna gång lyckades jag i alla fall undvika att backa in i garaget så det var ju ett framsteg. Jag var egentligen inte så nojig över moderkakans placering, det värsta som kunde hända med den informationen var att de bestämde sig för att snitta och då skulle vi i få träffa bebisen ännu mer snart och det hade ju varit kul, utan det var ju undersökningen av barnet som fick mig nojig. 

Helt i onödan visade det sig. Våran unge mådde toppen och hade det utmärkt inne i magen. Hon (ja, de bekräftade igen att det är en tjej) hade lagt sig till rätta med huvudet neråt, låg och smackade och sörplade fostervatten och hade det allmänt bra. Huvudet och magen och lårbenet var normalstort och flödet i hjärta och navelsträng var bra. Av måtten att döma är uppskattad vikt just nu ca 2.3-2.4 kg och en gissning är att hon då kommer landa på 3.5-3.7 kg när hon kommer ut. Hon hade det rätt trångt och låg och pressade näsan in i moderkakan så profilbilden blev inte vrålsnygg..

Men i alla fall så kunde de konstatera att moderkakan följt med upp i takt med att magen växt så nu är det inget som blockerar utgången för ungen när det är dags. Skönt.

Nu håller vi tummarna för att de sista fem veckorna går i racerfart och att jag slipper gå över tiden för mycket. Jag har fört dagliga förhandlingar med henne där inne och vi (eller mest jag) har enats om att onsdagen den 20 juli vore ett bra datum, då är hon helt klar men vi behöver inte bli otåliga och vänta ihjäl oss...

Vecka 35

 

Dop

I lördags var vi på Vilmas dop. Så fint! 

Hon var jätteduktig och grät inget men nös två gånger på prästen när han skulle visa upp henne för församlingen, gulligt. 

 

Tack Mathilda och Sebastian för vi fick komma. 

Say yes to the Dress

I fredags tog jag några timmar ledigt från jobbet och hängde med Stenen till Stockholm för att slutbestämma bröllopsklänning. Hon var med sin mamma i London förra helgen och hittade en fantastisk klänning och jag ville absolut se den live så då åkte vi upp till en återförsäljare i Sthlm så fick hon prova och kunde beställa. Klänningen är så snygg. Magisk. 

Vi firade med att äta lunch på Surehof innan vi åkte hem igen! 

I

Nöjd tjej! 

 

Ridläger

I torsdags efter jobbet åkte jag till Katrineholm och hälsade på det ridläger jag var på varenda sommar mellan 9 och 18 års ålder. När jag var 11 träffade jag två tvillingar där, My och Tove, och sedan dess har vi hållt kontakten. Tove och jag har till och med hållt kontakten så bra så att det var givet att fråga om hon ville vara tärna på mitt bröllop när jag och John gifte oss förra året. 

I alla fall, i år var det meningen att vi tre skulle ha 10års reunion på ett av vuxenlägren men så gick jag och blev på smällen och fick avanmäla mig. Men My och Tove satsade på att åka ändå så då passade jag på att hälsa på när de var där. Och vilken nostalgi det var! Det kändes som att tiden stått stilla på gården! Staffan och Åsa som äger stället såg knappt ut att ha åldrats alls och allt annat var sig likt. Tove och My sov till och med inde sängar vi alltid sovit i när vi varit där på läger. Var bara de flesta hästarna som var utbytta och så lite nya boxar och sånt. 

Jag kollade när My och Tove red och sedan satt vi på en av studsmattorna och snackade skit i några timmar innan jag åkte hem. 

Nu är jag så ridsugen men jag inser ju mina begränsningar.. I nionde månaden på en hästrygg tror jag inte skulle vara succé..

Min fina valp!

Hon blev bäst i rasen i sin klass på Norrköping Dogshow och vann då över flera uppfödare som ställde ut sina valpar! Så kul och otippat. Jag fattade dock inte att vi vann förens jag klev ur ringen och de andra berättade det för mig för jag kan inte alla färger på rosetter och sånt än. 

Världens stoltaste matte! Och världens duktigaste valp! 

Humörsvängningar

Everyone syftar mest på John i det här fallet. Idag är vi jättesams. I onsdags kunde vi ha flugit på varandra och börjat slåss, vilket vi naturligtvis inte gjorde för det skulle vi aldrig göra - men vi tänkte, i alla fall jag.. jag väger ju 69.5 kg nu så skulle jag bara få ner honom på golvet så skulle jag nog ha en chans. Eventuellt. Men jag tänker inte försöka. 
 

18 arbetsdagar kvar

När det är sådanhär extremvärme och sommarfeeling så börjar väl alla räkna ner till semetern. Så även jag - 18 arbetsdagar kvar! Sedan har jag absolut inte begripit att jag inte ska komma tillbaka som vanligt efter några veckor utan vara hemma ett år. Så sjukt när jag tänker på det! 

Flytande flodhäst

Så varmt idag så John langade fram en av mina födelsedagspresenter trots att jag inte fyller förens på torsdag. 

Perfekt för en höggravid i högsommarvärmen..