Det är vad hålen i hallonen är till för

Länk till filmklipp:

https://www.instagram.com/p/BelePh6B9YL/

Världens bästa stöd

Åtta dagar ensam med Saga, heltidsjobb, två timmar pendling varje dag i det här snöslasket och sköta hela ruljansen själv hemma hade varit en stor utmaning. Men som tur är har vi världens bästa familjer och vänner som alltid ställer upp och hjälper till. 

Idag smsade Stenen vid lunch och sa att hon kunde hämta Saga på föris på eftermiddagen. Imorgon hämtar mamma och pappa Saga och så sover vi över i Finspång så får hon vara hos dem hela dagen på onsdag och jag kan jobba fullt. På torsdag ska Saga vaccineras så då jobbar jag hemma på förmiddagen och så får hon vara hos mormor och morfar igen efter lunch. Då blev det plötsligt bara fredag kvar och sedan kommer John. 

Vilken enorm trygghet det ger att ha alla som ställer upp för oss, för att vi ska kunna vara världens bästa föräldrar OCH båda två jobba heltid som inkluderar resor ibland. Och Saga som blir världens tryggaste lilla person med alla som bryr sig så mycket om henne. 

Tacksam.  

Youtube

Saga kör med sin iPad själv numera. Hon låser upp den, klickar sig in på youtube och sitter sedan och scrollar och byter filmer som hon vill se. 

Förut idag så hörde jag henne fnittra så mycket från soffhörnet. Hon skrattade och fnissade och så såg jag hur hon började pussa på skärmen. Jag var tvungen att kolla vad hon kollade på egentligen. 

Då har hon lyckats sätta på ett klipp med flera små vita labrador-valpar som badar i ett badkar. Hon var helt lyrisk och när de filmade nosen så pussade hon på skärmen. Hon älskar att pussa på Selma och de där var ju så himla söta 😍😂

30 bast

Idag fyller den här fantastiska, roliga, omtänksamma och snygga pinglan 30 år! (Inte Saga alltså utan Stenen!)

Det firade jag och Saga med att åka dit med marängtårta, ballong och paket och uppvakta världens bästa gudmor.

John är i USA på tjänsteresa så jag och Saga får klara oss själva i veckan. Åtta dagar ska han vara borta. Att lösa pussel med hämtning och lämning när jag har en timma pendlingstid enkel resa är ingen enkel match men får hjälp av mamma och pappa två dagar och resten löser jag säkert. Men han får minsann se till att leverera ordentliga presenter när han kommer hem! 

Bättre än Paul

Fick beröm av flera personer för min engelska när jag var i Lincoln i veckan. Suger åt mig av berömmet.  Bäst var när jag fick kommentaren 

- Du pratar ju bättre engelska än Paul. 

(Paul är alltså en av de brittiska kollegorna på kontoret som har bott i England hela sitt liv. Om det säger mer om att jag är bra på engelska eller om han sluddrar mycket när han pratar låter jag vara osagt... ) 

Hemma igen

När Saga vaknade natten när jag kommit hem och hon kände att jag låg i sängen blev hon klarvaken och jätteglad och låg och klappade på mig en lång stund. Världens goaste lilla unge. Som jag längtar när jag är ifrån henne. 

Selma blev också väldigt glad när jag kom hem och vräkte sig över mig. Efter lite för lite stimulans när jag varit borta var hon idag så peppad när vi skulle åka iväg på kurstillfälle två i Nosework att hon höll på att dra omkull mig på väg dit. 

Väl där gick det utmärkt. Jobba med nosen är det bästa hon vet och hon är grym. Nosework går alltså ut på att man lär dem en eller flera dofter, första är eucalyptus, som man droppar på en möbeltass som man sedan fäster någonstans. Det kan vara inomhus någonstans i ett rum, utomhus, på en bil eller i en av flera stängda kartonger. Hunden ska sedan söka av området och markera när den hittat doften. Selma har nu fattat grejen och söker som sjutton! 

Från förra veckan när vi precis började träna med kartonger. 

Outsourcing

Hemma verkar de inte sakna mig anmärkningsvärt. John har sett till att outsourca Saga två kvällar av tre och Saga verkar nöjd med upplägget. I onsdags åkte hon pulka och gungade med mormor och morfar på eftermiddagen. 

Igår lekte hon med tomte-farmor:

Ett avsteg och en komplimang

När vi kl 19 (20 svensk tid) klev in på den italienska restaurangen höll jag på att hungra ihjäl efter en ynklig purjolökssoppa till lunch. Jag klarade inte att motstå frestelsen utan beställde en pasta carbonara med sparris. SÅ gott. Fast ändå inte. Pasta är inget jag saknat sedan jag började käka bön-pasta istället fö vanlig pasta som har exakt samma smak och konsistens. Men nu hade de ingen bönpasta på restaurangen så då fick det bli så. Ingen nog deal. På’t igen imorgon bara.

Något som gjorde mig på ytterst bra humör var när en av mina engelska kollegor frågade mig om jag hade bott i Sverige hela mitt liv eller om jag växt upp någon annanstans. Lite märklig fråga tyckte jag eftersom jag ser ganska så svensk ut men hon så förklarade hon att hon undrade för att hon tyckte att min engelska lät för bra för att inte vara uppväxt med den. Tack för den komplimangen!

Im in heaven

Jag som alltid haft en fetisch för anteckningsböcker och kontorsmaterial hamnade nyss i paradiset. Jag var där så länge att personalen till slut fick be mig gå för de skulle stänga.. 

Länk till filmklipp

https://www.instagram.com/p/BeV2iX9lMC_/

Jag ångrade mig

Först uppfylldes alla förväntningar om kolhydraternas kungarike när jag blev serverad en varm, nybakad, tefat-stor chocholate cookie av receptionen vid incheckning kl 23 lokal tid igår. Jag tog emot den, andades in doften i hissen på väg upp till mitt rum, klände lite på den och kastade den sedan i papperskorgen efter noggrant övervägande. 

Men idag på lunchen lyckades jag pricka in en riktigt god tomatsoppa utan kolhydratsbomb (tjejen mitt emot åt en påse chips till lunch) och en sallad och kvällsmaten ska vi inte tala om! Jag och några kollegor gick till en braziliansk restaurang där man plockade alla tillbehör från en buffé, sallad, sås, ost osv. och olika sortes kött serverades på stora svärd som de skar bitar ifrån tills man inte orkade mer. Så utomordentligt bra. Och så kolhydratsfritt. Friade dock med färsk ananas med peppar på (supergott!!) till efterrätt.

Själva jobbet mellan måltiderna har också gått över förväntan. Teamet är jättetrevliga och hjälpsamma och berättar och förklarar. Min hjärna blev fullstoppad vid kl 16 så då åkte jag till Primark och fyllde två rejäla papperspåsar med fynd som jag nu inte riktigt vet hur jag ska få hem. Kör antagligen lager på lagerprincipen, det har jag gjort förut när jag haft för tungt handbagage. Då tar man helt enkelt på sig så många plagg som möjligt innan invägning och sedan när man är igenom alla kontroller så mosar man ner det i väskan igen. Fyra tröjor, och två kavajer är inget problem. Man säger bara att man fryser.

Vilket inte ens är en lögn för igår när jag kom hit fick jag lägga mig med hela kroppen inklusive huvudet under täcket för att inte frysa ihjäl när jag skulle sova. Hade glömt hur kallt engelsmännen har inomhus. Nu har jag vridit upp termostaten till härliga 27 grader som fått brassa på hela dagen så nu ska jag nog kunna sova med huvudet ovanför täcket i natt. 

Long time no see

Januari har försvunnit i ett swish.

Vi hade långhelg i stugan. Fick barnvakt en av kvällarna och gick och kollade på TED på bio. Svinbra. Grät floder i slutet och kunde inte sluta tjuta förens halvvägs hem. 

Vi har också hunnit med att VABba en omgång till, feber igen förra veckan. I helgen var alla friska och vi har vi firat mamma som snart fyller år. 

Saga kanfortfarande inte säga Nationalencyklopedin men har uppgraderat det eviga MAMMAndet till PAPPAAAAA. Nu är det bara PAPPAAA som gäller.

Så hon var inte speciellt ledsen när jag vinkade av henne och John ikväll för att åka på tjänsteresa till Lincoln i tre dagar. 

Det här med att resa alltså. Det är inte min grej nu för tiden. Min Saga-Norén-Länskrim-Malmö-gen menar att det bryter mina mönster. Här har jag äntligen fått rutin på kost och träning och hämtningar och lämningar på dagis och allt annat och så ska jag åka iväg till världens mest kolhydratsrika land. Nu sitter jag i en lounge i Amsterdam och har ätit en sallad och jordnötter. Alla chips fick ligga kvar på buffén. 

Nu ska jag kila bort till gaten och borda planet till Humberside. Blir borta tre dagar. Jag kommer vara så trött på ägg och bacon när jag kommer hem. 

Långhelg

Vi tog inte så mycket ledigt i jul utan bara en mellandag ledigt och tänkte ta igen lite familjetid nu. 

I lördags morse packade vi ihop oss med barn och hund och ugn i bilen och åkte till Värmland. (Som förklaring på ugnen brukar normalt inte ha med oss den hit eftersom det finns ett fullt utrustat kök men just denna gång släpade vi med den pga är att den är trasig och John och pappa skulle kolla om det kunde laga den - vilket de inte kunde så vi köpte en ny idag och ska släpa med oss hela vägen hem till Östergötland -smidigt - not.) 

Väl här har vi lekt inne och ute. Jag har gått långpromenad med Selma och vi har ätit god mat. Jag har fortfarande inte ätit en enda kolhydrat sedan i tisdags.  Köpte en 85% choklad som smakar bark som jag tuggar lite på när vi kollar på tv på kvällarna. 

Saga lever livet och får uppmärksamhet av oss alla. Jag fortsätter att nöta på med orden. Vi är inte framme vid Nationalencyklopedin än men nu kan hon säga MER när hon vill ha mer av något. Vilket hon vill väldigt ofta. Mer är ett mycket användbart ord. 

Hejja Småkronorna!

Den minsta småkronan är hejarklack långt in på småtimmarna. Själv hade jag hellre sovit men bestämmer ungen att vi ska vara vakna så är vi det. 

Länk till filmklipp:

https://www.instagram.com/p/Bdl6lmTheLn/

Där kom det

Jag har väntat och väntat på att Saga ska börja snacka. Hittills har det visserligen gått alldeles utmärkt att kommunicera med henne ändå, hon fattar det mesta och svarar ja och nej på frågor och vrålar mamma och pappa. Men att höra henne börja säga fler ord ska bli så spännande. 

Jag tjatar på med orden varje dag, var är näsan och lampan osv. Hon fixar i stort sett allt och pekar rätt men har hittills inte försökt säga något själv och peka. 

Men igår kom det. Vi läste Babblarna som vi gör säkert 10 gånger per kväll och då plötsligt sliter hon ut nappen, sätter sitt lilla finger på Diddis öga och säger med eftertryck ö-GA. 

Hurra. Nu lossnar det. Nu fortsätter vi i full fart. Innan veckan är slut ska hon kunna säga Nationalencyklopedin. 

Det håller i sig

Dag 2 utan en enda kolhydrat. Powerwalk i snöblandat regn och halv storm. Jag måste säga att jag är rätt nöjd över mig själv ändå. 

Hade förbaskat ont i huvudet på eftermiddagen, en biverkning av sockeravvänjningen. Det går över så snart sockret är borta men kommer nog känna av det några dagar till. 

Någon som självklart inte skippar kolhydrater är den lilla ungen som idag varit hos mormor och morfar och ätit piggelin och lekt. Feberfri idag så imorgon blir det förskola  igen. 

Nytt år nya mål

Precis som så många andra har jag lätt för att se det nya året som ett tillfälle för omstart. Nya mål, nya ambitioner eller i flera fall gamla mål som aldrig blev uppfyllda som nu dammas av. Jag är inte sen i starten och därför har jag redan nu dragit igång ett av målen 2018 som innebär... *trumvirvel*... att få en bättre hälsa. Oväntat va? För det är det absolut ingen annan som lovar i januari varje år och så blir det inget av.

Oavsett vad alla andra gör så är det på tiden att min stackars kropp får veta att den lever. Hösten som gått har inte varit så illa egentligen men ganska mycket godis i form av mjölkchoklad varje kväll, och framförallt ingen träning alls (skyller på lunginflammation och konstant förskole-förkylning). Det ska det bli ändring på nu. Målet är att återigen införa LCHF som jag vet funkar på mig och som jag mår bra av och som egentligen är sjukt gott bara jag blir kvitt det här sötsuget. Detta kombineras med 50 min snabba promenader med Selma minst fyra dagar i veckan. Min plan är också att köra ett lunchgympa-pass i veckan men det får vi se om jag håller för det kommer bli tight ändå med jobb och hämtning från föris och det får inte bli en onödig stress. Då är det bättre att se de eventuella extra träningspassen som bonus. Dessutom är min erfarenhet att kosten står för 80% av hälsoeffekterna så är det något jag ska prioritera så är det att käka bättre.

Idag har jag gått ut stenhårt och inte ätit en enda kolhydrat. Efter kvällsmaten knatade jag och Selma ut iförda både reflexvästar och pannlampor och avverkade ca 50 min i raskt tempo. 

När jag behöver motivera mig kollar jag på följande bilder. Samma startvikt januari 2015 som jag har idag och en månad innan bröllopet var jag klar, sex månader senare. Sedan dess har jag gått upp 25 pannor, kläm ut en unge, gått ner allihop och sedan lagt på mig några extra kilon igen så nu är jag tillbaka där började för tre år sedan. Blir spännande att se hur långt jag kommer den här gången. Nedan är bildbevis på att jag kan riktigt bra om jag bara bestämmer mig. 

jan-17, maj-17 och juni-17

Årets första VAB

Det var inte bara jag som var seg igår. Saga vaknade med 39 grader feber och var hängig. Idag var hon inte lika varm men fortfarande feber så det fick bli VAB.

Gissa om hon blev besviken när hon själv gjort sig iordning för förskolan och så åker pappa iväg utan henne.

Gott Nytt År

Vilket nyårsfirande det blev!

Vi hade bjudit ihop Niklas och Caroline och deras lilla Agnes tillsammans med Stenen och Anton och Pille och Emma. Alla våra bästa vänner men som inte känner varandra jätteväl. Men vilket ös det blev på partyt! Så kul.

Vi inledde redan vid kl 17 med för-för-drink och barnen fick käk och sedan började matlagningen. Vi körde som förra året att varje par tog en rätt. Niklas och Carro hade förrätten som bestod av först snittar med gåslever alt. rödbetscarpaccio med chevrekräm samt fördrink med bubbel och flädersaft-isbollar.  Supergott. Till förrätt blev det sedan jordärtskocksoppa med tillbehör. Snacka om att sätta ribban.

Men när det var dags för Phille och Emma som hade huvudrätt levde de upp till alla förväntningar med en saftig oxfile och potatisgratäng. Stenen och Anton levererade de också med en Creme Brulée och färska bär.Jag och John stod för ett antal flaskor champagne och dagen efter bjöd vi på frukost.

Vi hade så trevligt. Middagen blev lång med tid för nattning av barn efter förrätten och vid tolvslaget rusade vi alla ut och skickade upp rislampor. Två fick vi iväg ordentligt och två fastnade höst upp i två björkar i vår skog bakom huset. Ser ut som vi försökt pynta träden men de blåser förhoppningsvis snart ner. Efter vi varit ute satt vi och snackade i soffan och helt plötsligt var klockan 04.

Vilket upplägg på kväll. Enda nackdelen med upplägget var att värdinnan inte behövde lyfta ett finger under hela kvällen sånär som på lite diskmaskinsinstoppning. Detta medförde att den naturiga alkoholpausen som uppstår när man lagar mat aldrig infann sig och det blev ett konstant inflöde av bubbel och vin hela kvällen. Mycket trevligt men inte nådigt dagen efter så den där frukosten fick John sköta själv...