Selma fick komma hem i måndags, allt verkade då ha gått bra men hon fick snabbt hög feber. Första varvet till veterinären (nu i Linköping, skönt att slippa köra till Kumla i alla fall) resulterade i en nya antibiotika då de trodde det var urinväginfektion. Tog med henne hem igen men knappt ett dygn senare var febern så hög och Selma skakade och ville inte dricka så då åkte jag in igen. Denna gång blev hon inlagd och der visade sig att hon med största sannolikhet drabbats av "fästingfeber" som är en fästingburen sjukdom som troligtvis bröt ut i samband med att kroppen blev nedsatt av operationen. På med en tredje stort antibiotika och dropp i två dygn. Igårmorse hade det äntligen hänt tillräckligt för att hon skulle få komma hem. Älskade älskade Selma. Nu håller vi tummarna för att det håller i sig.
Inte nog med detta helvete så har jag känt mig riktigt risig men vem har tid att prioritera sig själv när ens bästa kompis håller på att dö. Men i torsdags var jag så illa tvungen att släpa mig till läkaren. Där visade det sig att jag hade en sänka så hög att han ville lägga i mig men det lyckades jag förhandla mig bort ifrån mot att jag lovade att vila minst fem dagar. Lunnginflammation eller luftrörskatarr och tung penicillinkur. Vilket skit.
Det enda som är bra är att Saga är frisk. Och John också, som har fått dra ett tungt lass i veckan. Även mamma och pappa har varit fantastiskt hjälp med både mig, Selma och Saga när allt skitigt sig. Vilken tur att vi har så bra hjälp så nära för annars vet jag knappt hur vi rett upp denna vecka!
Färdigklagat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar