Sagas dag på dagis hade gått toppen. Men i samma sekund hon såg mig när jag kom för att hämta bröt hon ihop. En pedagog förklarade att det vad ganska vanligt och att det är barn sätt att visa att det saknat föräldern. Fint.
Det gick snabbt över, kortsintheten har hon ärvt från mig och hon blev glad och tog mig i handen så gick vi till bilen och pratade om dagen. Hon förstår så mycket. Och så svarar hon Ja på allt eftersom det är ett av de få ord hon kan. Därför frågar jag mycket ja-frågor och då kan vi nästan ha en liten dialog.
- var det roligt på föris idag?
- ja
- vad lekte ni på föris, lekte ni med klossar?
- ja
- lekte du med de andra barnen?
- ja
- åt du äpple på fruktstunden
- ja
- vad det god mat?
-.....
Tvärtyst. Men det hade varit soppa idag och det har saga aldrig ätit förut och det var tydligen ingen höjdare heller. Men alla andra dagar har hon ätit som en häst så der brukar verkligen vara bra mat så hon kan inte klaga.
Omhon faktiskt fattar våra samtal eller om hon slupmässigt råkade vara tyst på just den frågan låter jag vara osagt..
Efter förskolan (och några timmars jobb) tog vi tillvara på den fina dagen och tig en långpromenad och lånade med oss grannens hund som extra sällskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar