onsdag 5 december 2018

Hoppande dator

Det blir svårare och svårare att jobba med datorn på magen. Lilla J kickar hejvilt där inne och leker torktumlare. 

Skriver fel hela tiden när tangenterna hoppar när hon sparkar. Svårt att fånga på film, det känns mer än det syns! 

måndag 3 december 2018

Stressig morgon

Imorse skulle John åka taxi till tåget som skulle ta honom till Arlanda för att sedan flyga till Helsingfors några dagar med jobbet. En kvart innan tåget skall gå har taxijäkeln fortfarande inte kommit och John vrålar i panik att jag måste köra honom. 

Han körde rally in till stationen, vräkte sig ur bilen och sprang och med två sekunders marginal fick han kontakt med stinsen som precis klivit in genom dörren längst fram och hann kasta sig in i tåget innan det rullade ut från perrongen. 




Statusuppdatering

Veckorna rullar på. Förra veckan var jag hemma hela veckan och kurerade mig. Även denna vecka blir jag hemma måndag-tisdag och tänker dra igång igen på onsdag med jobb men då hemmifrån för jag har ett läkarbesök mitt på dagen så det är ingen idé att köra till Finspång. Bättre då att stanna hemma och börja rodda i mailskörden som blir på två veckor. Jag har smygjobbat en del med det mest akuta men det är klart att det blir en back-log att vara borta så länge. Dock funkar min grupp på jobbet fantastiskt bra och allt flyter på fint trots att de varit utan chef flera veckor. Blir lite stolt och ser det som ett kvitto på att jag gjort ett bra jobb när de klarar sig bra utan mig!

Vad som också blivit bättre av detta långa sängliggande är smärtan av foglossningen. Hade en tid hos en sjukgymnast på Kvinnohälsan idag som jag förhandlade mig till för några veckor sedan när det var som värst. Hon klämde och kände igenom mig och på vissa ställen vrålade jag rakt ut när hon tryckte eller böjde så nog är foglossningen kvar men utan belastning blir den såklart bättre men det är ju inte hållbart att ligga still i 11 veckor till. Fick övningar att göra för att stärka upp magmusklerna som tydligen kopplat ur helt och därmed inte stabiliserar bäckenet. En övning var att ligga platt på rygg och lyfta benet med tårna mot taket. Vänstra benet gick inte alls?! Det lyfte inte ens från britsen! Så sjukt. Men så när hon hjälpte mig använda magmusklerna rätt så gick det men de har tydligen glidit isär när magen vuxit och då ”tappat signalen” och lagt av om jag inte koncentrerar mig på att koppla på dem. Knäppt! 

I helgen har vi tagit det lugnt. Var hos Stenen och Anton i fredags och åt mat. Saga var bekymrad över att de kanske inte hade popcorn som hon alltid får på fredagsmyset men det hade de förstås. 

I lördags julpyntade vi. Här river vi fram allt på första advent, stakar, tomtar, gran, hela rubbet och så vräker vi ner det första veckan i januari för vi är så trötta på det. Saga tyckte det var roligt att klä granen. Alla små kulor hänger dock på de nedersta grenarna så det ser lite kul ut. Sedan har hon gått varje dag och flyttat om kulorna fast hon vet att hon inte får peta mer. 




I söndags åkte vi och inspekterade svärisarnas husbygge vid Vättern och sedan fick vi söndagsmiddag hos dem. Blev dock inte så sent då den lille marodören var supertrött och behövde sova inför förskolan idag. 

måndag 26 november 2018

Ett tappert försök

I helgen var jag ensam med Saga och Selma för John var iväg och jagade. Vi tog det lugnt inne och myste och tittade på film. Mamma och papp var på besök en sväng också. På lördagseftermiddagen samlade jag lite kraft och tog mig iväg på en barnkonsert i Åkerbogården för att Saga skulle få lite mer stimulans. Det var 30 minuter barnsånger med dans och sedan fika. Perfekt upplägg för mamma med bihåleinflammation. 

Kollar när trummisen packar ihop. 



Idag gjorde jag ett tappert försök och åkte till jobbet. Kände redan i bilen att det inte skulle funka så ringde vårdcentralen och fick hör och häpna en tid kl 11 så jag var på jobbet 2.5h och sedan åkte jag dit. Bihåleinflammation, avsvällande medicin och sjukskrivning 8 dagar. Känns segt men bra att jag fick träffa en läkare. Nu har jag styrt av det som går på jobbet och resten får vara, kan inte göra mer utan ska vila så den här skiten försvinner. 

Lilla J i magen lever dock loppan och det är ju det viktigaste. 89 dagar kvar till beräknad entré. Vi längtar.! 

fredag 23 november 2018

Seg bihåleinflammation

Det var en seg jäkla bihåleinflammation jag åkt på. Inga mediciner får jag ta heller så det är bara att vänta ut det. Men jag har i alla fall världens gosigaste sängvärmare.




onsdag 21 november 2018

Oglammigt tillstånd

Ligger i sängen med bihåleinflammation, näsan full med papper för att stoppa näsblod och alldeles rödsprängda ögon pga av dålig sömn, ond höft och tycker lika synd om mig själv som Karlsson på Taket när han äter kuckeli-muck medicin.

Men när lilla J gör frivolter i magen sådär så det ser ut som hon ska bryta sig ut ur sidan på magen så är det värt allt näsblodspapper i världen hundra gånger om för den känslan är obeskrivlig. Vår lilla unge, Sagas lillasyster som vi längtar så efter tycker livet är toppen! 

söndag 18 november 2018

Det går inte så bra just nu

Det gick så himla bra ett tag. Allt flöt liksom på och bygget blev klart och alla var friska och glada. 

Så kom bakslaget. I torsdagskväll premiäranvände jag nya tvättmaskinen och torktumlaren. Det gick väl inte toppenbra precis. Konstruktionen vad för dålig så vid centrifugeringen hoppade hela maskinerna ut ur hyllan och landade såhär. För att få stopp på den hoppande tvättmaskinen slog jag av säkringen i panik och sedan satt vi här i chock i mörkret, jag Saga och Selma medan pappan fick åka hem till oss för att reda upp krisen. Som tur var så hade det mesta gått bra. Ingen blev skadad, maskinerna och golvet höll. Det enda som tog stryk var luckan på tvättmaskinen men det kunde man beställa en ny som reservdel. I fredags var byggarna här och byggde om konstruktionen så att det inte ska kunna hända igen och igår provtvättade vi och allt verkade funka. Slutet gott...




Närå. Istället har mina bihålor pajjat totalt, jag blöder näsblod och det i kombination med foglossning som håller mig vaken om nätterna gör mig totalt däckad. Jag gjorde en satsning i lördags morse med att baka lussebullar med Saga men efter det har det gått utför och jag har mest legat och surat. Imorse skulle jag trotsa höfterna och gick 2 km med Selma. Normalt tar det 20 min, idag tog det mig en timma för att höfterna inte vill som jag vill så jag måste gå myrsteg och stanna hela tiden. Sjukgymnasten jag träffade i fredags sa visserligen att jag inte skulle gå promenader. Vad ska jag göra då? Ligga still i 97 dagar till, då kommer jag att krevera. 

Nu på kvällen har jag känt mig extra sliten och svettats och tro fasen att jag inte har fått feber nu också. 

Och halsbrännan från helvetet har jag också. Den blir värre av lussebullar. Men nåt gott ska man väl ha här i livet så nu ska jag hämta en bulle, ställa en kopp mjölk på magen och kolla på nåt på tv. Pappan och Saga har jag skickat iväg på eftermiddagen för att de skulle slippa mitt sura tryne så de har varit hos farmorn och farfarn. 

Slut på klagomuren. 

torsdag 15 november 2018

100 dagar kvar

100 dagars pirrig längtan och ivrig väntan. 



Och 100 dagar kvar med foglossning. 

Tjoho! 

Akut rit-sugen

När man vaknar 05.30 och är akut rit-sugen 😂




onsdag 14 november 2018