Idag var det min tur att vara med på inskolningen på förskolan. John har skött ruljansen sedan förra onsdagen och det har gått toppen så jag var nästan lite pirrig när jag skulle ta över imorse. Tänk om det skulle bli katastrof när det var jag som skulle lämna. Jag är ingen bra lämnare, jag får lätt separationsångest. Men våran underbara lilla kavata unge knatar rakt in på föris, hejjar på de andra barnen på avdelningen brevid på vägen in och sedan rakt in i leken. Hon tittade knappt på mig. När jag skulle gå gav jag henne en kram, sa hejdå och vinkade och då vinkade hon tillbaka och sedan var det inte mer med det. Jag stannade utom synhåll i hallen en minut och lyssnade om hon blev ledsen men det fanns det inga signaler om så då åkte jag helt enkelt hem.
Då har man lämnat sin unge på föris för första gången då. Känns sjukt stort. När blev hon så gammal att hon börjar föris?
Idag ser mitt kontor ut såhär.
I soffan, med datorn på magen. Hinner få några timmars effektivt jobb innan jag ska hämta henne vid 13.30.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar