Redo för kalas

I helgen blir en viss liten dam här hemma 4 år. 

Det ska givetvis firas med kalas. 

Imorgon blir det kompiskalas med 9 barn och på söndag kommer släkten (sånär som på farmor och farfar som är i Spanien).

Hela fredagskvällen har gått åt till bakning.

Nu är det äntligen klart och jag kan sjunka ner i soffan bredvid John och läska honom med en nybakad kanelbulle…

Fasta igen

Den här veckan är det John som gett fastan en chans. Med samma upplägg som mig har har nu kämpat sig igenom fem långa dagar med fasta enligt Prolon. 

Jag tycker det har gått förvånansvärt bra men igårkväll så tappade han det helt när jag förslog att vi skulle byta vem som hämtade och lämnade och vi härjade rejält en lång stund innan det kom ”jag är så jääääävla hungrig sluta bråka nu”. Då blev jag så full i skratt så jag började fnittra istället och då blev han ännu argare.

Vi blev dock sams tillslut även om han muttrade lite.

Jag är så van vid att det är jag som tappar det med jämna mellanrum, av PMS, av hunger, av trötthet eller något annat klassiskt men att se honom lacka ur såhär var en ny (ganska rolig) upplevelse.

Idag är det sista dagen innan han får äta igen så förhoppningsvis ryker vi inte ihop något mer denna omgång.

Han har dock gett mig en del kredd för att jag gjort denna fastan två gånger utan att bli fullständigt galen! Så det får jag ta åt mig äran av! 

Fem dagars fasta igen!

Hittade av en slump också ett program på SVTs vetenskapens värld om precis detta ämnade som jag måste rekommendera! 

Fjällen

Vilken härlig vecka vi fick!

Julia hade feber på måndagen så jag var lite nervös för att vi skulle bli sittande i stugan hela veckan men på tisdagen var hon pigg som en mört så vi kunde ge oss ut i backen efter lunch när jag haft klart mina jobbmöten.

Båda tjejerna var så duktiga! Saga fick provåka utan stavar först för vi skulle kolla så hon inte glömt allt ihop men det gick utmärkt och hon kunde få sina efterlängtade stavar samma dag.

Julia fixade knappen direkt och stod mycket stabilare på skidorna men vi vågade inte släppa på selen första dagarna förens hon fått ordentlig styr. Bäst gick det sista två dagarna när vi bytte till ett par kortare skidor och helt plötsligt behövdes inte selen mer.

Några större skador drog vi inte på oss. Största traumat för Saga var när vi tappade bort henne och hon åkte till fel lift och vi inte kunde hitta henne. Men den coola lilla ungen hade lyckats förklara för en mamma i liftkön att ringa numret på lappen på hjälmen och då kom jag på två sekunder. Det var nog de längsta fem minutrarna i båda våras liv tror jag innan vi var återförenade. 

Nöjd efter återföreningen!

Julia däremot lyckades med bedriften att trilla ur sängen och spräcka läppen så vi vakande i blodiga lakan och en rejäl fläskläpp. Som tur var var det inget som stoppade hennes åkning! 

Och ett rivsår på handen fick hon på cafet också som hon förstås skulle visa.

Första delen av veckan bodde vi i Braunes stuga som de så generöst lånade ut. När de kom upp senare under veckan fick vi en fin skiddag ihop! 

På torsdagen bytte vi boende och flyttade ihop med tre familjer i ett jättehus. Fullt med barn och vuxna om vartannat och vi hade så trevlig och barnen lekte kanonbra!