Åk mamma

Imorse skulle jag vara med en stund på förskolan innan jag lämnade. Det tyckte Saga var onödigt och när jag varit med i fem minuter sa hon bara 

- Åk nu mamma. 

Jag fick tigga till mig en kram och sedan satte hon iväg med sina kompisar. 

Själv sitter jag nu i bilen i p-huset i stan sedan 35 minuter och väntar på att babysimmet ska börja om 55 min. Hade liksom inte planerat för att ha så mycket tid till över innan men jag tackar och tar emot med glädje när ungen har så roligt på föris! 

Vilken härlig plats

”Vilken härlig plats” sa Saga lyckligt och slog ut med armarna när hon stod mitt på golvet i ett av lekrummen på övervåningen som är till för de större barnen på förskolan. 

Älskade unge. Så bra det blev med ny förskola. Bättre än vi kunde önska! Idag fick hon gå med de stora barnen upp på övervåningen efter maten och lyckan var total. 

Jag lämnade henne 1.5 h idag och kom tillbaka till lunchen men hon är helt obrydd. Nu på eftermiddagen sa hon att hon ville att jag skulle åka imorgon från förskolan så hon fick vara ifred med sina nya kompisar. 

På väg hem med nöjd unge och nyfiken bebis i vagnen. 

Lika fast så olika!

Samma golv, samma kläder, annan unge 😍

Ett halvår

Jag kan inte fatta att det redan gått ett halvår (och två dagar) sedan den här pinglan kom ut till oss!

Känns som att hon alltid har varit hos oss men samtligt har tiden gått så fort. Jag hinner inte med. 

Idag var vi på BVC och hade läkarkontroll. Lilla damen fick godkänt och hade gått upp ett kilo och väger nu 7.5kg och är 69cm lång. Stora tjejen!

Vi har gjort rätt!

Det går SÅ BRA! 

Nya förskolan är verkligen toppenbra! Full pott av både Saga och mig. Fantastisk personal, fin barngrupp med alla åldrar, mysiga lokaler och världens största utegård med massor av saker att hitta på. 

Det här känns så rätt! Saga har inte frågat efter sin gamla förskola en enda gång. Hon leker med Alvin och Agnes (grannungarna som hon känner väl sen innan) men även lite med de nya kompisarna. Personalen har hon reda accepterat och knyter an till dem. Hennes enda kommentar om skillnaden mellan nya och gamla förskolan var när hon förvånat sa vid matbordet på lunchen

- Vad tyst det är när ni äter här. 

Ja tror det ja, att luncha med 8 ettåringar har nog inte varit en dröm precis... 

Jag håller mig på avstånd på dagarna. Sitter med i lekrummet i ett hörn eller sitter vid sidan av gården. Saga verkar inte ens bry sig. Hon slig sig lite idag på gården och lät sig tröstas av en fröken fast jag var där. 

Någon mer som tycker inskolning är toppen är Jullan. Hon älskar att vara med och ålar omkring och snor leksaker och flirtar med alla barnen och personalen. Enda problemet är att hon blir övertrött och vägrar sova så nu fick jag smita iväg och trycka ner henne i vagnen och sätta mig ute på gården. 

Igår firade vi en lyckad första dag på nya förskolan med ett dopp i poolen. Sommaren kom plötsligt tillbaka! 

Julle firade som vanligt med att äta på alla bordsben. Det är hennes grej. Om man inte hittar henne ligger hon under något bord eller stol och tuggar på benen!

Mantorp Park

Idag inkasserare morfarn sin födelsedagspresent - en dag på Mantorp Park med fina sportbilar. Det var både utställning och race. Småtjejerna var preppade med hörselkåpor och det gick åt när bilarna gasade på banan! Saga var även utrustad med sin lilla kikare.

Tur att de hade lekpark och att jag packat en rejäl snack-box till när vi skulle se racet från läktaren och behövde sitta still en timma.

Det var alltså mer än tre russin i boxen men det har den lilla råttan redan hunnit trycka i sig 😂

Premiärdopp

Igår fick min lilla delfin prova på baby-sim för första gången! Precis som storasyrran var i samma ålder var hon supercool i vattnet, simmade på mage och rygg och log stort. 

Dock blev hon väldigt trött och eftersom vi varit lite förkylda tidigare i veckan ville jag inte ta ut henne för hårt och vi gick upp lite tidigare. Sedan sov hon som en sten i tre timmar! 

Mormorn var med och hjälpte till i omklädningsrummet och var fotograf. 

Seg dag

Idag har jag varit så trött. En förkylning ligger och gnager i mig och på Jullan flödar snoret. John jobbade sent ikväll så då var det skönt att knata till grannarna när Saga slutat förskolan så hon fick leka och vi fick både mellis och middag innan vi knatade hem vid sju och Saga tvärsomnade.  

Lite sitt-träning orkade vi på förmiddagen i alla fall! Tur att man har en mjuk kompis att luta sig mot när man inte riktigt kan sitta själv än. 

Igår hade jag desto mer energi. Efter förskolan tog jag med mig barnen och åkte in till stan och fikade. Saga beställde festis. Det är tydligen det man fikar på enligt henne. 

På kvällen var jag på det första step passet på evigheter. Min kompis Emma hade sitt licensieringspass för att bli Friskis-ledare och hon hade satt ihop ett riktigt roligt pass som utmanade hjärnan ordentligt med koordinationen så jag knappt märkte att jag blev trött. Däremot känns det i benen idag kan jag lova! 

Fransar

Alltså, kolla in dessa! 

4 juli. Typ inga fransar alls, trots att det var mer än ett halvår sedan jag tog ur mina lösfransar. Shit vad de förstörde mina riktiga fransar! Sedan dess har jag kört X-lash serum varje kväll. 

Och kolla här. Gjorde ett lashlift och färgade dem igår och nu ser de ut såhär när jag vaknar på morgonen!

Vilken skillnad. 

Syrrorna

Jag kan inte rå för att jag tycker det är så sjukt gulligt att syskon-matcha. Har inte vågat testa så mycket med Saga eftersom hon ska bestämma själv vad hon ska ha på sig och kan lacka ur ordentligt men idag var hon med på noterna och tyckte att det var roligt att vara klädd som syrran! 

- Ta kort på oss då mamma!

Fel på förskolesystemet!

Saga som alltid älskat att gå till förskolan. Vi som knappt fått med henne hem på eftermiddagarna. Personalen som är fantastisk och utvecklar och lär henne nya saker varje dag, maten som hon glatt häver i sig flera portioner av och alla vänner som hon varje kväll innan hon ska somna säger att hon älskar.

Tills nu.

Som på många förskolor idag tillämpar Sagas förskola små- och storbarnsgrupper. Eller grupper med yngre och äldre barn kanske är mer rätt att säga, själva storleken på barnet har naturligtvis inget med uppdelningen att göra. Denna uppdelning har sina fördelar då dagarna kan anpassas  till respektive grupp med lämpliga aktiviteter, leksaker och storlek på bananbitarna på fruktstunden. Saga har stormtrivts.

Tills nu.

Innan sommaren fick vi beskedet att nu när det var dags för Saga att byta till storbarnsgrupp efter sommaren så fick hon inte plats. Hon och en pojke till var de enda som inte fick det. Alla andra barnen skulle få byta avdelning – alla de vänner Saga som älskar. Hon skulle få gå ensam kvar på en avdelning med åtta nya ettåringar som skulle skolas in och två stycken tvååringar. Vår lill-gamla Saga. Hon som för långa argumentationer om varför hon ska få äta popcorn fast det inte är fredag, hon som undrar var stjärnorna är på dagen, hur länge hon måste vänta innan hon når ner med benen till golvet från toalettstolen och hon som ringer upp pappa och läxar upp honom en morgon innan förskolan för att han ”gömt” bilnyckeln för mamma när han inte lagt den på det vanliga stället (och jag i morgonbrådskan muttrat något surt). Denna kvicktänkta och pratsamma lilla tjej skall alltså tvingas spendera sina dagar tillsammans med barn som är i en utvecklingsfas där de just börjat binda ihop två ord, om ens det. Även om personalen gör allt de kan för att Saga ska få stimulans och utveckling är det en orimlighet att de skall kunna utmana henne så som hon utmanas i en miljö med äldre barn, andra leksaker och aktiviteter. Aldrig tidigare har jag behövt lämna mitt barn i tårar på morgonen.

Tills nu.

I morse när jag lämnade Saga gick vi över den stora gården på väg till den lilla där de yngre barnen vistas när de är ute. Alla Sagas älskade vänner på den stora gården sprang fram och kramades och tog Saga i handen för att springa iväg och leka. När jag då tvingades ta Sagas andra lilla hand i min stora och höra mig själv säga ”Nej Saga, du får inte leka med dem, du ska vara på lilla gården” och Saga högt vrålar ut sin ilska så som bara en treåring kan göra sticker det tusen knivar i mitt hjärta. Jag skäms för att jag har funnit mig i läget.

Tills nu.

Nu är det nog. Nu byter vi förskola. Till en grupp med blandade åldrar, där det här förkastliga systemet med platser i yngre/äldrebarnsgrupper inte finns och kan sätta käppar för vårt barns utveckling, utbildning och stimulans.  Naturligtvis har vi som föräldrar gjort allt vi kan och pratat med personal (som visat samma frustration som vi över läget), lämnat in skriftliga klagomål till utbildningskontoret och haft telefonsamtal och mail med den rektor som hävdar att systemet fungerar utmärkt och att de inte har för avsikt att ändra något utan lägger allt ansvar på sin personal. Jag har hela tiden försökt vara saklig och trevlig.

Tills nu.

Nu kommer tigermamman i mig fram. Nu ber jag rektorn dra åt skogen och tar Saga i handen och går därifrån, till något nytt och spännande, lite pirrigt men så mycket bättre.   På måndag börjar vi. 

Rutiner

Även fast jag är föräldraledig så är det skönt att komma tillbaka till rutiner efter ”semstern”.

Gå och lägga sig i skaplig tid till exempel. Nu har Jullan sovit hela nätter nästan nätter på raken! Jag släpade in hennes spjälsäng till vårt rum och låter henne nu sova själv i den istället för i babynest i vår säng. Där blir hon mindre störd och dessutom luktar det nog mindre mat för hon vaknar inte och behöver äta utan får komma över vid 6 när jag hör att hon börjar snutta på fingrarna. 

Jag försöker också få fräs på motionen. Springa två kilometer innan John ska till jobbet på morgonen har blivit ett mål. Två kilometer är inte långt, tar 10 minuter och det finns inga skäl till att inte orka. Så förra veckan lyckades jag genomföra det alla dagar. 2km gånger 7 dagar är 1.4 mil! Det är inte illa! Sedan blir det någon promenad med vagnen på dagarna och allmänt spring med barnen (Julle ålar runt som en vild snok på golvet här hemma) så det blir rätt bra rörelse ändå. 

Sista delen är ju kosten. Efter en sommar med mycket glass (men också mycket joggingturer) har min vikt stått stilla. Nu ska jag ner de sista 1.3 kg till min första målvikt hade jag tänkt. Då har jag gått ner 20.6kg på ett halvår! 

Pizzabagaren

I helgen har vi haft riktigt trevligt kompishäng. 

I fredagskväll åkte vi till Stenen och Anton och blev bjudna på hamburgare och kladdkaka. Saga fick sina fredags-popcorn efter maten och medan hon avnjöt dessa framför sin iPad så fick vi vuxna chansen att lira sällskapsspel en lång stund. Stenen spöade skiten ur oss tre gånger och jag vann 1.5 gång och fick dela ena visten med Anton. John var förstås skitsur eftersom han är en så dålig förlorare! 

Det var när vi var på västkusten hos Niklas och Carro som vi spelade detta spelet hos dem. Och det är så sjukt roligt (och beroendeframkallande och omöjligt att sluta) så vi beställde ett likadant. Var först helt omöjligt att hitta men någon specialbokhandel i Stockholm hade det hemma och kunde leverera. 

I lördagsmorse gjorde vi vår veckohandling på Maxi och när vi på vägen dit åkte förbi skyltarna till Leos lekland sa Saga anklagande

- Ni lovade att jag skulle få åka dit när jag fyllde tre år. Nu är jag tre år och jag har inte fått åka dit.

Sant. Så vi tog med oss grannungen Alvin och så lät vi dem röja järnet i två timmar på eftermiddagen. 

På kvällen träffade vi Phille och Emma som bjöd på champagne och snittar hemma hos dem i deras nya hus och sedan åkte vi hem hit (bara 3km hem!) och tog huvudrätt och efterätt här. Barnen däckade och vi fick en mysig kväll i uterummet med tända ljus nu när kvällarna är mörka. 

Saga fick en försenad treårspresent av dem. Ett kit med lek-lera för att baka pizzor. Gissa om någon var peppad när hon vaknade svintidigt på söndagen! 

Igår var vi barnvakt och Alvin och Agnes. Alla var hela, rena, mätta och glada när jag lämnade tillbaka dem så jag måste ge mig själv en eloge att lyckats rodda allihopa när de kutar åt varsitt håll. Blev dock inte något läge att försöka fota dem med precis.

På kvällen åkte vi till svärisarna och premiärbadade i deras spa-bad. 

Nu är vi laddade för måndag! 

Första veckan på höstterminen

Innan vi drog igång med vardag efter semestern så var jag och Selma iväg på ett Viltspårsprov förra söndagen. Det var samma tävling som den vi otippat kom tvåa på förra året och pressen kom krypande när jag såg att vi var med på förstasidan på årets program...

Vi hade inte samma lycka denna dag, ett svårt spår med mycket färska klövspår som korsade så Selma hann inte hitta klöven inom de 45 min så vi blev diskade. Men jag lät henne jobba vidare och då hittade hon klöven som ett djur hade flyttat på under natten och grävt ner (?!) så jag blev ändå imponerad! 

I veckan som gått har Saga varit några timmar om dagen på förskolan och John har jobbat. Jag har fixat med allt möjligt, lite nya kläder till barnen, röjt och sorterar och så var jag och fixade pass till Jullan. Det hade hunnit komma redan i fredags. Titta så lika de är på munnen våra ungar! 

Tillbaka till vardagen

Sista dagarna på semestern spenderade vi hos Niklas och Carro med deras barn Agnes och Tage i deras stuga på västkusten. Vi var inställda på regn och hade bilen full med stövlar och regnkläder men så fel vi hade. Vi fick tre fina sommardagar med bad i havet, god mat och trevligt sällskap. De hade ett superroligt sällskapsspel som vi alla blev helt beroende av och båda kvällarna satt vi uppe till halv två på natten!

Här är vi på utflykt i Grundsund

Utsikt över gullmarsfjorden i Hällebäck

Selma fick bo hemma hos grannarna och det var visst någon som längtat när vi kom hem

Treåring

För en vecka sedan fyllde Saga 3 år. Vår älskade unge, tänk att hon har blivit så stor. 

Vi fuskade lite och körde hela födelsedagen på söndagen, dagen före hennes riktiga födelsedag, av praktiska skäl. Dels för att vi skulle ha kalaset då och dels för att vi lovat henne att hon skulle få bestämma ALLT på sin födelsedag och den dealen vill man inte ha längre än en dag med en treåring. Så vi sa helt enkelt att hon fyllde år i söndags. 

Vi firade med frukost på sängen, presenter och enhörningstårta på kalaset! 

Hon älskade sin födelsedag och alla presenter hon fick.  En klocka, smycken, en gammal digitalkamera som vi egentligen  skulle slänga, ritsaker, pärlor, en bamseväska, en bok med 555 klistermärken som hon älskar (och mamman avskyr för 550 av de där klistermärkena är utspridda i huset och sitter ej i boken) och mycket mer. 

Hon pratar redan om vad hon önskar sig när hon fyller fem år. Jag försöker förklara att hon ska fylla fyra först och det är nästa sommar men det verkar hon inte ta till sig...

Vår fina Saga. Tänk att du är tre år nu!