Jag har en nyhet jag hållit inne på ett par veckor. Jag har fått ett nytt jobb.
Eftersom jag är mammaledig har jag inte aktivt spanat efter karriärmöjligheter men innan jag gick hem höll jag lite utkik efter möjliga tjänster internt på Siemens då jag kände att jag var redo för ett nytt steg men hade ingen brådska. Mitt mål har varit att få möjlighet att utveckla mitt ledarskap och jag skulle vilja prova att vara chef för jag tror att det skulle kunna passa mig och att jag skulle kunna göra det bra. Jag har varit öppen med mitt mål för min chef och även för min mentor som jag haft under det senaste året innan jag gick hem så jag bad dem hålla ögon och öron öppna åt mig ifall det skulle dyka upp något som jag riskerade att inte se eftersom jag inte är på plats.
Under senare delen av hösten fick jag ett tips om en ledig tjänst som lät väldigt attraktiv och jag blev riktigt sugen på att söka. Det var ett rätt stort steg för mig men jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte vågade prova så efter att ha bollat det hela med John och lagt upp en plan för hur det skulle kunna funka om jag fick det så bestämde jag mig för att söka. Jag blev kallad till ett antal intervjuer och nu i måndags blev det officiellt.
Jag kommer från och med 1 maj att bli chef över taktiskt inköp i serviceorganisationen på Siemens i Finspång. Det känns fantastiskt kul men också väldigt spännande. Upplägget för tjänsten känns väldigt bra då det är en ny cheftjänst som uppkommit efter en omorganisation så det finns flera erfarna inköpschefer kvar i organisationen och det känns som en stor trygghet. Jag är medveten om att det blir en stor utmaning men jag känner mig ändå redo för att ta steget nu. Eller snarare tror jag att det är precis som med att få barn, man blir kanske aldrig helt hundra procent redo men man kan ha skapat sig förutsättningar för att göra det bra och de förutsättningarna tror jag att jag har.
Det nya jobbet innebär också en stor skillnad för oss som familj. John kommer att få ta en större del av föräldraledigheten men det tror jag bara är bra. Saga kommer ha det precis lika bra med honom som med mig, just nu är jag ju lite mer poppis eftersom jag sitter inne med maten men i maj är Saga 9 månader och då kommer det bli precis lagom att John går hem. Lite mer långsiktigt kommer det såklart också att bli ett pusslande när Saga ska börja på förskolan men vaddå, alla familjer pusslar väl, och det hade vi ju behövt göra ändå oavsett vilka heltidsjobb vi hade haft. Jag kommer få kämpa lite med att hitta balansen mellan jobb och familj men med lite flexibla arbetstider kommer det säkert gå att lösa bra.
Jag gillar det här citatet. Jag har använt det flera gånger för att våga prova nya saker och alla gånger har det också gått bra. Man vill gärna vara helt säker på att man klarar något innan man provar men då skulle man ju aldrig utvecklas. Jag är inte säker på att jag kommer klara detta galant från dag ett men jag är helt övertygad om att jag snabbt kommer att lära mig och med min vilja och engagemang tror jag att det här kommer blir riktigt, riktigt bra.
Eftersom det här är en stor sak som påverkar mitt liv mycket ville jag berätta om det men precis som tidigare kommer jag inte att skriva några detaljer om mitt jobb här utan kommer som vanligt fortsätta berätta om annat som rör mig och min vardag som jag vill delge er men jobbet kommer jag hålla utanför.
