Föräldrakurs

Det tog 14 minuter innan John började smygkolla börsen på iPhonen.

Själv tycker jag att det är ganska intressant. Det mesta har jag redan läst men lite är nytt och framförallt är det en fröjd att få känna sig smal. Jag är nog minst i lokalen tillsammans med barnmorskorna och alla pappor. Men så har vi ju tre månader kvar. Vissa här ser ut som de skulle fött igår...

Till farmor

På farmors begravning sjöng jag Tiggaren från Loussa efter önskemål från pappa och min faster. Jag hade aldrig hört den sången innan men jag tyckte mycket om den och John kompade så bra på gitarren.

Man kan bara lägga upp 15sekundersklipp på instagram men tänkte ändå att det kunde vara kul att visa.

LÄNK TILL VIDEO

Flodhäst

Nog växer jag alltid. +11 kg på vågen men nu börjar det kännas också. Jag är smidig som en flodhäst. När jag ska ta mig upp från golvet efter att ha lekt med Selma måste jag hålla mig i något. Att ta på strumporna är en pärs och flåset ska vi inte tala om. Blir andfådd av de 13 trappsteg vi har upp till övervåningen. 

Jag förstår naturligtvis att det kommer att bli ännu värre och givetvis är det viktigaste att hon mår bra därinne. Siffrorna på vågen rör mig inte ryggen och inte det nya utseendet heller för jag tycker att jag är fin med min kula men jag kan inte låta bli att längta efter att kunna röra mig normalt igen utan ett bowlingklot ivägen. 

1 april;

24 april;

Tre månader kvar!

Idag är det exakt tre månader kvar tills vi får träffa vår bebis. Om hon kommer på utsatt datum vill säga. Vilket hon antagligen inte gör..

Brås hon på mig kan det hända att hon inte är så sugen på stora förändringar och funderar på saken och skjuter på det in i det sista men brås hon på John är det en ivrig och nyfiken liten skit som kommer en vecka för tidigt bara för att det är så tråkigt i magen. 

Återstår att se! 

Ny Statusupdate

Efter en vecka med medicin, alvedon och  nässpray så är slutsatsen att inget biter på de förstörda bihålor som graviditeten ger mig. Igår ringde jag tillbaka till möndravårdcentralen i hopp om att kunna komma i kontakt med läkaren som gjorde bedömningen förra veckan och återkoppla att inget hjälper och att jag sliter som ett djur för att orka jobba mina timmar och sedan åker hem och sover hela kvällen och äter cornflakes med mjölk för jag inte orkar laga mat (och John har inte varit hemma och kunnat bistå med hjälp). Men tji fick jag, det gick absolut inte att få tag på någon läkare bara sådär utan skulle jag få läkarkontakt fick jag snällt vänta tills första lediga tid som är om TRE veckor och att jag fram tills dess skulle sjukskriva mig själv de fem dagar jag kunde. Kul. Not.

Men jag har världens bästa kollegor och chef som jag bollade min frustration med igår och då kom de på att företagshälsovården kanske kunde hjälpa till så idag fick jag träffa vår företagsläkare. Äntligen en läkare som fattade situationen och det resulterade i en sjukskrivning på 25% för att jag ska kunna få lite kortare arbetsdagar och orka bättre. 

Det känns så SKÖNT! Känslan av att inte räcka till fast man försöker och försöker är så jäkla påfrestande. Nu kan jag känna att jag gör mitt bästa 6h om dagen och sedan kan jag gå hem utan dåligt samvete och utan att ha kört mig ner i botten så jag inte ens orkar äta kvällsmat. Och så kan jag planera upp dagarna så det funkar bra med jobbet och för min egen del. Fantastiskt skönt. 

Pet-leken

Idag har jag och bebben lekt petleken för första gången. Det går ut på att jag petar rätt hårt på utsidan av magen med min hand och då petar bebben tillbaka rätt hårt med någon av sina kroppsdelar (vilken är lite svårt att urskilja) på insidan av magen. 

Oklart dock om bebben tycker att det är lika underhållande som jag tycker... 

Söndagsprojekt

I söndags blev det en lugn dag. Pysslade inne och jag och John satte upp väggdekoren i bebisrummet. 

Jag hade ju beställt en väggdekor tillsammans med de andra prylarna från lekmer.se och jag hade egentligen inga förväntningar alls men både jag och John tyckte det blev toppenfint! Man satte alla delar en och en så det var lite pyssel men skapade samtidigt utrymme för att improvisera lite. Och det var inte alls svårt att sätta dit och börjar ungen tröttna på ugglorna och vill byta ut mot motorcrosscyklar eller något annat så går det lätt att pilla loss utan att väggen blir förstörd. 

Krokarna till vänster kom också upp och får prydas av en kofta och mössa som mamma har stickat och som är för söt för att bara ligga i lådan. 

Pinchos

I lördags var jag på Pinchos i Norrköping med tjejerna. Så mysigt och roligt! Vi åt och drack gott (prisvärt med 217 spänn för två "drinkar" och tre tapasrätter!) och skrattade och pratade. Efterrätten åt vi i ryggläge i soffan hemma hos Matilda i hennes fina sekelskifteslägenhet. 

En toppenkväll! 

Lånade några av tjejernas instagrambilder;

Vila i frid Farmor

Idag sa vi hejdå till farmor. En fin avslutning i kyrkan med närmsta släkten.

Jag och John spelade och sjöng en sång och jag tror att farmor hade gillat ceremonin. Jag började helt oväntat att störtlipa i sista versen men det gjorde inte så mycket, de fyra första verserna lät bra och resten av släkten snörvlade för fullt i bänkraderna så det var ingen big deal men jag blev lite snopen själv att jag reagerade så starkt och plötsligt. Men man blir ju ledsen av begravningar även om det är av en gammal människa som levt ett långt och fint liv. Prästen höll ett jättebra tal, det kan inte vara lätt att prata om en person man aldrig träffat men det kändes jättebra. 

Även om det är en sorglig dag så var det väldigt roligt att träffa släkten som jag inte träffar så ofta. 

Satusupdate

Ja alltså det här med min hälsa. Det går väl inte framåt med stormsteg precis utan jag kan fortfarande inte andas genom näsan vilket ger stopp i bihålorna och huvudvärk. Det börjar onekligen bli lite långrandigt...

I onsdags fick jag i alla fall träffa den där läkaren på Kvinnohälsan i Linköping. Hon gav mig ett recept på några tabletter som skulle verka avsvällande på slemhinnorna så de började jag med samma dag (men har inte set någon effekt alls ännu). I övrigt hävdade hon att jag skulle jobba precis som vanligt och fick jag huvudvärk skulle jag äta alvedon, även om det skulle krävas 8 st om dagen som är maxdos. Jag kanske kan tycka att knarka åtta alvedon om dagen inte är en hållbar lösning men säger hon det så är det väl så, jag måste ju prova. Jag varken kan ju eller vill ju inte ligga hemma som ett förslappat vrak i 3 månader heller.

Så igår var jag på jobbet på förmiddagen. Det var jätteroligt att vara tillbaka och jag blev på så bra humör att jag nästan glömde bort att jag hade ont i huvudet. Körde på fem timmar men sedan vrålade kroppen att det fick vara nog och jag åkte hem och sov två timmar så jag är väl inte riktigt tillbaka på banan kan jag inte påstå. Nu håller jag tummarna att den nya medicinen kickar in så jag är fit for fight på måndag.

Kicker

LÄNK TILL VIDEO

Så häftig känsla!

Nybadad

Jag vet inte vad hon gjort men hon har haft kåda på ryggen några dagar nu och ikväll tröttnade jag och det fick bli en dusch. Hon tycker det är helt okej och blir helt galen när hon är färdig och kutar som en dåre genom huset när hon är färdigtorkad. 

Nyss:

Nu:

Kvällsnöje

Samtliga kvällar denna helg har kvällsunderhållningen bestått av tv-tittande på någon form av superviktig golftävling. 

Vinnaren vinner en grön kavaj (?!) och caddiesarna har på sig sådanadära dräkter som man har på kärnkraftverk för att skydda sig mot strålning (?!?!??).

Golf är en mycket märklig sport, det har jag alltid tyckt..

Miljöträning

John åkte och golfade och då passade jag och Selma på att åka in till stan och miljöträna lite. Vi tog en långsam och inte speciellt lång promenad runt stångån men det är en stor utmaning om man bara är en liten valp. Gå i koppel, cyklister, barnvagnar, rullatorer, joggare, hundar, måsar och ankor blir mycket intryck. Vi gick halva sträckan och sedan vilade vi på en bänk och tittade på allt runtomkring ett bra tag och sedan gick vi tillbaka. Nu är Selma helt slut och har däckat och jag ska ta en powernap jag också. 

Okej okej jag erkänner!!

Jag har köpt hem en hel del kläder också... Och lakan. Och dreggellappar. Och badlakan. Och lite allt möjligt, inte bara inredning alltså. 

Men rätt många plagg fick jag faktiskt från mamma och pappa som de sparat från när jag var bebis och de är jättesöta! 

Idag har jag tvättat allt innan jag ska packa ner det i byrån sen. Det har jag hört att man ska göra, tvätta allt i förväg alltså. Men så slog det mig att man kanske måste ha något speciellt tvättmedel? Det hade jag inte så om jag får nys på något annat så får jag väl tvätta om allt. Men det gör inget, för det är precis som med sängen, så mysigt att pyssla med de där små plaggen att jag gärna gör om alltihop.. 

Kärlek

John i november:

- Okej vi skaffar en hund med du kan glömma att den någonsin får vara i sängen. 

Jag:

- Okej. 

Senaste veckan:

Selma kommer inte upp i sängen själv och det var inte jag som lyfte upp henne.

När jag vaknade imorse låg hon kvar...

Världens mysigaste familj! 

Tjuvtitt

Det här med att vara hemma och försöka bota igentäppta bihålor blir rätt dyrt i längden alltså. 

Vad gör man på dagarna när man inte har så mycket ork? Man nätshoppar grejer till barnrummet såklart. Det är jätteunderhållande och ett bra tidsfördriv från soffan. 

I början av veckan fick jag hem två stora kartonger från lekmer.se och de kommande dagarna har jag pysslat i den mån jag orkat. En kväll skruvade jag och John ihop byrån vi köpte på Ikea för flera veckor sedan men som blivit liggande. 

Jag har pysslat med gardin och lite kuddfodral och det blir så fint! 

En ram behövs till en affisch som jag beställde och så ska taklampan monteras och lite krokar, en vägglampa saknas (som jag spanat på på nätet men inte klickat hem än) och så har jag beställt en väggdekor som ska sitta på vänstra väggen men som vi inte satt upp än. Så en hel del är kvar men det tar sig! Mamma och pappa har kommit hit med min gamla babysäng så den står uppställd och även skötbordet är på plats. Men det visar jag längre fram..

Kanske inte är helt normalt att ha ett nästan färdigt barnrum 15 veckor innan bebins ankomst men jag kan inte hålla mig. Sängen har jag bäddat om två gånger redan för det är precis samma känsla som om jag har ett helt dockskåp där inne men ingen docka att leka med. Snart bäddar jag ner Selma i brist på annat...

Svårt att fånga färgerna men mintgrönt, grått och rosa är huvudtemat kompletterat med lite mer pastell färger.

 

Äntligen!

Idag är jag på så mycket bättre humör -äntligen har jag fått lite bra hjälp! 

Jag hade bokat en tid med en barnmorska som heter Åsa Österberg och som jobbar både på förlossningen och har ett företag där hon erbjuder födselkurser, massage, vattengympa, yoga och annat för gravida. Och hon var grym! Jag skulle rekommendera varenda gravid kvinna ett besök hos henne! 

Jag kom lite tidigt till min bokade tid för att jag var osäker på att hitta men när jag kom fick jag komma in på direkten och vi satt och pratade en lång stund och jag fick massa bra information och bekräftelse på att det är okej att inte orka allt och vad det kan bero på. Dessutom visade det sig att det var just Åsa som var den braiga barnmorska som jag pratade med i söndags när jag hade så ont och hon kunde berätta att hennes egen erfarenhet var att magkatarr nästan gjorde ondare än att föda barn för när man föder barn kan man styra smärtan med andning och mental inställning men magkatarren gör liksom bara för jävla ont. Nu har jag inte fött någon unge än men jag vill verkligen tro henne. 

Till exempel fick jag också veta att de jobbigaste gravidveckorna är v20-25 och 30-35 för det är då bebisen växer mest och sväljer nästan all energi som mamman har. Det kan jag verkligen skriva under på. 

Dessutom mår många precis som jag väldigt bra de första 20 veckorna och kör på i samma tempo som vanligt och då kommer det lite som en chock när graviditeten slår till med full kraft. Bingo. 

Magkatarr är vanligt att det bryter ut ca två veckor efter att man peakat tex varit sjuk eller haft mycket på jobbet och kroppen äntligen börjar gå ner i varv. Full pott.

Det kändes SÅ SKÖNT att bara få höra att "allt har en naturlig förklaring" och att det inte bara är jag som inbillar mig eller överdriver. Åsa tyckte också att jag gjort rätt som tog ett ordentligt break nu för att återhämta mig och bygga upp energinivån igen så jag kan komma tillbaka till jobbet men med kanske lite större insikt i att jag behöver ta det lite lugnare. 

När vi pratat i nästan en halvtimme fick jag en timmas taktil massage vilket var typ det skönaste jag gjort. Britsen hade hål för magen och tuttarna och sedan masserade hon med sina händer på mina armar, ben, händer, rygg, fötter och till och med i håret. Jag blev så avslappnad att jag var på sömngränsen nästan hela timman. På slutet när jag vaknat till frågade hon om hon fick hälsa på bebisen och då lyssnade hon på bebisens hjärta med en liten trätratt och sedan kände hon på magen och då kunde hon känna hur bebisen låg och visade mig var huvudet var så jag kunde känna det själv med mina egna händer på magen. Så häftigt! 

När vi var klara så fick jag ställa lite frågor om jag ville och då passade jag på att fråga om allt möjligt och blev kvar nästan en halvtimma till och fick bra svar och nyttig information. 

Sammanfattningsvis ett riktigt bra besök och jag kommer definitivt gå dit igen! 

När Selma hämtar posten..

 Jag tränar Selma på att bära in posten från brevlådan. Det går bra ibland. Och ibland går det inte lika bra.

Idag var det bara ett ensamt papper i brevlådan med dagordning till bredbandsföreingens möte och Selma blir så besviken om hon inte får bära något (oftast får hon bara reklamen än så länge) så hon fick äran att bära hem detta till John och leverera direkt i soffan. Tyvärr råkade hon tappa det några gånger och trampa två gånger på det så John blev inte jättetacksam för leveransen men Selma var nöjd ändå!

Hos barnmorskan

På eftermiddagen var jag på mitt första besök hos barnmorskan på jättelänge. Vi var ju på ultraljud vecka 20 så det var ca 5 veckor sedan men min riktiga barnmorska har jag inte träffat sen inskrivningen i januari tror jag.

Första delen av besöket pratade vi lite om min hälsa, vi kom väl inte fram till något revolutionerande precis men jag har kvar min läkartid nästa onsdag så fram tills dess är det vila som gäller.

I övrigt lyssnade vi på bebisens hjärta som slog därinne som en liten duracellkanin. Pulsen var på 145 vilket var helt normalt. Barnmorskan mätte även min mage - 22 cm - säger mig ingenting, och tog blodsocker och blodtryck och alla värden såg fina ut. Skönt att veta att alla förutsättningar för att bebben ska må bra finns, nu är det bara jag själv som måste komma på banan igen så ska jag nog lyckas ro det här i land.

Bokade även in oss på en föräldragrupp med andra som också ska ha barn i sommar. John och jag har ingen lust att gå någon profylaxkurs och ligga och flåsa i något rum med folk man inte känner men att fika och prata lite tillsammans med en barnmorska i två timmar känns mer som en lagom aktivitet, tror jag, vi får väl prova och se... Första träffen var inte förens i juni så det är ett tag kvar.

Fattar nog inte riktigt hur stor jag kommer bli innan bebben kommer ut. Imorse när jag vägde mig såg jag inte mina tår. Nog har jag små fötter men redan nu är magen i vägen. Var tvungen att böja mig framåt för att kunna läsa siffrorna. + 8 kg sedan start. Räknar med minst lika mycket till. Var häftigt att spräcka 60 kg strecket för två veckor sedan för det har jag aldrig gjort förut men blir ännu fränare om jag fläskar upp mig på 70 pannor. Då kan jag nästan vinna en brottningsmatch mot John...

Lyssna på kroppen din idiot

Det är lättare sagt än gjort att lyssna på kroppen. Jag tycker att jag har försökt göra det ganska bra hittills men efter igår börjar jag tveka på om jag verkligen lyssnat sådär vidare värst mycket alls eller ens överhuvudtaget och helt enkelt bara hört det jag vill höra.

Den där krampen i magen igår gav mig en ordentlig tankeställare. I några minuter innan jag fick tag på barnmorskan var jag räddare än jag någonsin varit. Jag trodde på fullt allvar att bebisen skulle dö. Det blev en eye opener på vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. Svaret borde ju vara glasklart redan innan en sån sak händer men om inte annat är det glasklart nu. Viktigast är bebisen. Såklart.

Pratade lite med några kollegor och vänner från jobbet imorse och alla säger samma sak. Lyssna på kroppen och gör det som känns bäst för den just nu och SKIT I JOBBET. Det finns kvar. Prioritera det som är viktigt. Alltså, jag fattar ju. Men att inte vara på jobbet känns inte bra. Att behöva ställa in min resa till Siemens i England dit jag skulle åka i slutet av veckan känns inte heller bra. Eller att behöva avboka jobbmöten. Men jag inser ju att jag måste. Tänk om jag får såntdär magkatarranfall på planet så det måste nödlanda? Eller bara hemma på kontoret så jag måste lägga mig på fikabordet med en varm handduk på magen - det går ju inte, det fattar ju vem som helst. Då tror ju alla att jag är helt dum i huvudet som är på jobbet fast jag inte mår bra.

Nä. Nu får fröken duktig tagga ner några kilo. Ska ta upp saken med barnmorskan i eftermiddag och se vad hon kan hjälpa mig med. Har ju en läkartid om en dryg vecka och om så krävs får jag väl ta semester eller kompledigt fram tills dess. Jag tänker definitivt inte ligga på något fikabord eller tvinga något plan att nödlanda...

Näradödenupplevelse

På kvällen kände jag helt plötsligt den värsta smärta jag någonsin upplevt. Den satt i övre delen av magen och kom när jag reste mig upp och slog ner mig så totalt så jag var tvungen att lägga mig på golvet. Första tanken är ju direkt på bebisen därinne. Vad händer? Dör hon? 

Smärtan släppte inte överhuvudtaget och var det överjävligaste jag någonsin känt. När John kom hem ca 10 minuter senare hittade han mig på golvet med total panik och någon form av konstig kramp-frossa och i full färd med att googla numret till förlossningen. Jag hade redan ringt 1177 med det var 21 personer i kö och det hade jag fan inte tid med. 

På förlossningen svarade världens bästa barnmorska som med sitt lugn och tydliga och bra frågor kunde konstatera att det jag kände antagligen inte kom från livmodern då smärtan satt precis under revbenen och strålade uppåt och framåt snarare än neråt och bakåt och därmed borde det inte vara någon fara för barnet. Hon hade dock erfarenhet av att gravida kvinnor som haft mycket halsbränna under graviditeten kunde få kraftig magkatarr som kunde ge extremt smärtsamma kramper. Jag blev beordrad  att ta två alvedon och vila en timma och sedan ringa tillbaka oavsett om det släppt eller inte. Den kommande halvtimman var en riktig pärs. John hittade inte min vetekudde så han fick värma blöta handdukar i micron som jag kunde lägga på magen (ett knep jag plötsligt kom ihåg från när jag hade kolik hemma hos mormor när jag var typ sex år) och det hjälpte lite tills alvedonen kickade in. Selma fattade att jag hade ont och låg och tryckte sig mot min sida på golvet. 

Efter en halvtimma hade krampen släppt och sedan låg vi allihopa i soffan och vilade och John hade händerna på min mage och så väntade vi på att hon därinne skulle ge ifrån sig en liten buff så vi skulle veta att allt var okej. Efter en stund kände jag att hon bökade runt där inne och för första gången fick även John känna att det rörde sig däri. En härlig känsla. 

Imorgon är det jag som åker till Apoteket och köper medicin mot halsbränna som barnmorskan tipsade om när jag ringde tillbaka och rapporterade att jag mådde bättre. Jag måste ge barnmorskan på förlossningen i Linköping en stor eloge för sitt proffsiga och trevliga bemötande - tack för hjälpen! Verkligen! 

Utställd

Idag var vi på Selmas och min första utställning. Som tur var var hela tillställningen inomhus för annars hade mina bihålor nog pajat ännu mer men vi höll till inne i Mantorpstravets lokal där man spelar på hästar annars. 

Vi var fem springer spaniel valpar som ställde ut i klassen 4-6 månader där tre var från en kull som var drygt sex månader och så Selma och hennes syrra som är precis fyra månader. Ganska stor skillnad både i storlek och mentalitet men våra valpar hade överlägset roligast på hela stället! Selma sprang riktigt fint men när hon skulle ställa upp sig för domaren ville hon mest busa och pussas.  De lite äldre valparna tog såklart 1-3 placeringen och så fick småkottarna dela på fyran. Vi fick helt okej omdömde och eftersom Selma inte stod still mer än en millisekund och var i stort sett omöjlig att döma tar vi inte så värst hårt på kritiken. Vi hade kul, det var det viktigaste! Och så fick vi hederspris för fin valp - det fick i och för sig alla i vår klass men ändå. Selmas första pris, skojigt! 

Selma är helt slut och orkade inte ens äta upp sin lunch och nu har vi lagt oss båda två i sängen och ska sova ett tag och återhämta oss. 

Hundbesök

Idag har vi besök av Svärfar som hjäper John att lägga ner kabel för vår nya robotgräsklippare. Med sig tog han även sin drevertik Cissi som nu har röjt tillsammans med Selma i hundgården i flera omgångar. Sist vi släppte ihop dem blev stämningen lite spänd men då var vi också hemma i Cissis revir. Här hemma hos oss fungerar det toppen och det är en fröjd att se dem leka ihop. Eftersom Cissi används till jakt kan vi inte ha dem lösa på tomten för då sticker hon men hundgården ger prefekt möjlighet att de kan röja bäst de vill utan koppel. 

Det bästa är att jag får in en vråltrött och jätteglad valp utan någon insats alls från min sida nu när jag inte är helt hundra pigg.. Perfekt! 

Fetknopp!

Tar det lugnt...

.. på bästa stället såhär på vårkanten - i uterummet. Jag har ena skjutdörren lite öppen så Selma kan knata in och ut precis som hon vill. Mest ut men så ibland kommer hon in och tittar till mig så att jag är kvar. Hon blir skitigare och skitigare för varje gång hon kommer in men vad gör det - roligt har hon! Och mina bihålor får kurera sig i godan ro.

Och där kom hon in en sväng!