Nyfrissad

Igår hade jag bokat tid med Selmas uppfödare Lina att vi skulle komma dit och trimma Selma första gången.

En lugn och lämplig aktivitet för mig och mina bihålor tänkte jag. Ett världskrig tänkte Selma. Tassarna är hon ju van vid att jag pillar med så när Lina klippte dem skötte hon sig exemplariskt. Men när trimm-maskinen åkte fram och vi skulle ta öronen då ville inte Selma mer. Jag var totalt genomsvettig av att hålla fast en 12 kilos sjövild valp så att Lina skulle kunna klippa. Jag var till och med tvungen att ta vätskepaus.

Men skam den som ger sig. Efter en rejäl dust så gav Selma upp (hon blev väl också trött) och kapitulerade så Lina fick klippa en snygg frisyr på henne. Som belöning fick hon förutom massa godis även leka en lång stund med sin mamma och sin syster som bor hos Lina. Av Selmas svansviftande att döma var det värt besväret att bli klippt för att får leka med syrran Winnie för de röjde järnet både inne och sedan i trädgården och jag fick med mig ett vrak hem som inte ens orkade gå ut och kvällskissa igårkväll utan tvärsomnade och sov hela natten som en stock...

Gravida bihålor?

Fram tills för ett par veckor sedan har jag ju mått alldeles utmärkt under största delen av graviditeten men för två veckor sedan satte mina bihålor igen sig totalt och jag var hemma från jobbet några dagar. Det blev varken bättre eller sämre efter så jag bet helt enkelt ihop mot huvudvärken och den tunga skalle som täppta bihålor orsakar och jag jobbade på som vanligt hela förra veckan. På långfredagen var vi med släkten och röjde i mormors hus som planerat men på eftermiddagen pallade jag inte mer och fick åka hem och vila. Jag fattar ju att det kommer av att slemhinnorna i näsan är svullna på grund av graviditeten men på varenda jäkla läkemedel och nässpray står det ju att man inte får använda det utan läkares inrådan när man är gravid.

Så vad fan gör man? Jag har ju sköljt med såndär koksaltlösning två gånger om dagen sedan Abu Dhabi-resan och i helgen pajjade min näsa totalt och började blöda. Och ipren får man inte ta. Alvedon får man ta i absoluta nödfall. Vad är det? Gills spränghuvudvärk och blödande näsa som nöd?

I tisdags var jag så hängig att jag stannade hemma från jobbet men det går ju för fasen inte att jobba varannan vecka. Hur sjysst är det mot mig och mot jobbet? Det går ju inte att planera något alls om det ska vara såhär. Så jag ringde vårdcentralen och beklagade mig och tjatade mig till en tid samma dag. Jag fick träffa en seriös läkare som gjorde en ordentlig undersökning och konstaterade mycket riktigt att hela näsan var helt täppt men blodprovet visade inte på någon höjd sänka, dvs ingen infektion.

Så vad händer nu frågade jag och fick till svar att eftersom det här är ett problem som orsakas av graviditeten måste jag vända mig till min barnmorska. I övrigt rekommenderade hon mig att vara hemma de fem dagarna jag får sjukskriva mig själv och använda receptfri Nezeril nässpray. What the fuck?! Receptfri Nerzeril en vecka och sedan tror hon att det kommer gå över? Näe det trodde hon inte egentligen utan att jag nog kunde räkna med att dras med detta tills bebisen är ute. WHAT? Ska jag må såhär i 4 månader till? Jag kan ju inte tänka och knappt andas när näsan är såhär tjock. Och hur ska jag kunna jobba? Det får du ta med din barnmorska. End of discussion. Tack och bock.

Jag är ju inte en person som ger mig utan i onsdags ringde jag till Kvinnohälsan i Linköping och där har jag redan en ordinarie tid med min barnmorska på måndag men lyckades ändå få en bokad tid till en av deras läkare den 13 april.

13 april. Vad ska jag göra fram tills dess liksom? Köra nässpray och se glad ut. Det håller ju inte. Om jag knaprar alvedon och kämpar så kan jag ju jobba men då är jag som ett vrak när jag kommer hem och helgerna blir bara ett kaos av trött, arg och ledsen gravid fru och inte alls sådär mysigt pyssliga och bebisförberedande som jag skulle vilja nu när våren kommer och allt.

FAN ta dig bihålan.

Men - jag är fortfarande inte en person som ger mig och jag har framförallt inget tålamod i vanliga fall och ännu mindre när jag har ont så nu drar jag i alla halmstrån som finns. Googlade lite igår och hittade en barnmorska som, när hon inte jobbar på förlossningen, driver ett eget företag där hon förutom föräldra- och förlossningskurser, vattengympa, gravidyoga även erbjuder massage och samtal. Så på tisdag ska jag på en timmas gravidmassage följt av 30 minuter samtal och då hoppas jag att hon med sin erfarenhet kanske kan ge mig lite tips och råd kring vad jag kan göra för att må lite bättre. För om det nu är som läkaren på vårdcentralen säger att det här kan hålla i sig så ska jag i alla fall se till att göra vad jag kan för att sista halvan med bebis i magen ska bli så bra som det bara går för mig, för jobbet men framförallt för bebisen.

Framför allt för bebisen.

Liten blir stor

Lilla Selma börjar bli stor! Mjölktänderna ryker på löpande band och idag fick jag faktiskt tag på en som hängde i en sista tråd och drog ut den. Så liten! 

Montering pågår

Blivande pappan monterar skötbord ikväll och blivande mamman sköter bruksanvisning och kittar materialet.

Lite tidigt att skruva bebismöbler kanske man kan tycka men det tycker inte jag. Nu vill jag få ordning på de lite större prylarna så jag kan fokusera på smått typ strumpor och sånt när det närmar sig!

Alla möbler är inköpta eller på ingång och nu kvarstår lite montering och sen är det dags för inredning med gardiner, mattor och tavlor - det roliga med andra ord!

Våran bebis ska känna sig så välkommen så när hon kommer. 

Dagens gravidnotering

Det här med gravidhormoner alltså. De är verkligen inte att leka med. På jobbet går det ganska bra för då måste jag ju skärpa till mig men hemma är det rena rama berg- och dal-banan. 

 

I helgen startade jag ungefär fem stycken världskrig med John (..och då var John ändå borta nästan hela lördagen...), vann inget varpå jag började grina samtliga gånger. Utöver detta grinade jag oförklarligt två gånger och en gång för att jag var trött. 

Mellan världskrigen hann jag även med att vara världens lyckligaste med inställningen att allt kommer bli jättebra och varva detta med att tro att jorden ska gå under. 

 

Alltså shit. Och det här är bara början. Stackars mig. Och John. Om vi överlever detta kommer själva småbarnslivet bli en baggis. 

 

Jag har dessutom blivit jätteförvirrad – jag som alltid brukar ha koll på mina grejer lägger dem överallt. I lördags la jag min plånbok i badrumsskåpet när jag letade efter min mobil och under tiden jag letade efter plånboken tappade jag bort både mobilen igen OCH bilnycklarna i olika rum hemma. Hela förloppet skedde alltså under loppet av ca 10 minuter iförd full mundering i jacka och skor för jag skulle åka till Tornby, skapligt frustrerande..

 

Spektakel

När en gravid kvinna och en skogstokig hundvalp skall kuta runt i manegen kan det inte bli annat än underhållande - åtminstone för publiken. Och jag och Selma lär oss väl alltid något tänkte jag och anmälde oss. 

Vad har jag gjort?!

Barnvagn

I lördags gjorde vi något vi aldrig gjort förut i livet - vi åkte och kollade på barnvagn. 

Jag hade naturligtvis googlat ihjäl mig hemma i förväg så jag visste ganska väl vad jag ville ha men man vill ju klämma och känna lite också. För att inte tala om John, han behövde verkligen se vagnen i verkligheten. Han har nog aldrig sett en barnvagn i hela sitt liv utom möjligen för 23 år sedan då han själv satt i en. 

Vi åkte i alla fall till Babyproffsen och redan i entrén fick jag lättare panikkänslor av alla prylar - herregud jag kan inget om barn. Vad ska man med allt till? En gunga som gungar av sig själv för 2800 spänn, måste man ha det? Brås ungen dessutom på mig som så lätt blir åksjuk så kommer det ju bli barnplågeri att stoppa den i en såndär.

Nä. Vi skippade snabbt alla sängar och lekhagar och gungor och tvättlappar och bröstpumpar och gick bort till den gigantiska vagnavdelningen.

Jag letade upp vagnen jag sett ut och visade John som snabbt sa "den ser bra ut, köp den" och såg ut att vilja löpa ut ur butiken fortast möjligt. Jag tvingade honom att åtminstone provköra den varpå han sprintade ett par varv runt några hyllor och meddelade att det nog säkert skulle bli bra.

Jag kände mig ändå osäker då vagnen var betydligt större än vad jag trott. Närmare bestämt den största i hela butiken efter tvillingvagnarna. Lite som att jag själv skulle kunna sova i den bara jag rullade ihop mig lite. Vi provade i alla fall att stoppa in den i bilen och det aset slukade hela bagaget på en handvändning. Och vi som ska ha in Selma där också. Hur gör folk med både hund och barn?! Stoppar man hunden i liggdelen? Selma hade bergis gillat det massor...

Aja, vi (eller jag då eftersom John efter besöket avsade sig allt välja-vagn-ansvar)  får klura vidare. Kanske kan man få till någon smart lösning med lastrumsavdelare i bagaget så Selma kan sitta på ena sidan när hon är med och vid de tillfällena får man ha liggdelen i baksätet. De tillfällen vi ska åka hela familjen inklusive hund får vi vän köpa en takbox som John kan ligga i.. Typ. 

Äh. Klart min unge ska ha en fet vagn! Vi bor ju på landet och då måste det fasen vara bra fjädring så det blir skönt gung när vi ska rulla runt på grusvägen. 

För den vagnintresserade heter åbäket alltså Emmaljunga Mondial med Classic chassi med lufthjul så hjulen är inte riktigt så stora som på bilden nedan. Men nästan.

Dagens gravidnotering

Jag kan för första gången i mitt liv se insidan på min navel. Innan har den liksom bara funnits där som ett smalt streck mitt på magen men nu är den mer som en rund grop. Lite som ett meteoritnedslag mitt på bulan till mage. 

Spännade. Tyvärr hittade jag inget roligt däri utan enda reflektionen var hur blek huden var i jämförelse med övrig hud, men det är klart, har den inte sett solen på nästan 28 år hade man inte kunnat vänta sig något annat. Jag kanske ska peta ner lite brun utan sol för att jämna till det lite? 

Dagens gravidnotering

"Slemhinnorna i näsan blir ofta svullna och ger nästäppa när man är gravid". Jotack, jag märker det. Har varit konstant täppt sen i november så att andning genom två sånadära små små smala sugrör som man fick på festisen på utflykterna när man var liten hade gett en effektivare andning än vad mina näsborrar gör. 

För att inte tala om nu när jag dessutom är förkyld. Vanlig bihåleinflammation kan slänga sig i väggen, det är en piece of cake i jämförelse med att ha ont i bihålorna när man inte ens kan andas genom näsan till vardags. Idag är det katastrof och det känns som hela huvudet är fullt med slem som inte kommer ut så jag är hemma från jobbet. Har sovit nästan hela dagen hittills. Först med Selma som legat med huvudet på min mage och lyssnat på mörten (hon verkar tycka det är mysigt) och så får hon klapp och gos samtidigt, det börjar hon gilla mer nu och vill inte bara röja hela tiden. Men sedan blev hon otålig och då fick hon gå ut i hundgården och rasta av sig själv en timma eller två för jag är så tråkig. 

Dagens enda mission är att plocka ur diskmaskinen men det innebär att jag måste böja mig framåt och det gillar inte bihålorna så jag skjuter nog på det lite till... 

Livet och döden

I ena stunden sprattlar mörten i magen och i en annan stund står jag framför en kista där mormor vilar. Så märkligt på något vis. Vi föds och vi dör. Därimellan kommer livet och vad som händer sedan vet vi inte. 

En jättefin begravning var det. Jag tror mormor hade varit mycket nöjd. Vi hade mycket musik och jag och min kusin sjöng en sång tillsammans för mormor. 

Även om döden är en naturlig del av livet så blir man ändå ledsen när det händer!

Vila i frid mormor.

Såhär glad och pigg som när vi sågs efter jul och käkade Hawaii-pizza kommer jag alltid minnas dig.

Dagens gravidnotering

Om det stämmer som myten säger att ju mer halsbränna den gravida har desto mer hår har bebisen som kommer ut så börjar jag överväga om det är en trollunge därinne. Alternativt en apa. Är det verkligen en människoflicka räknar jag med att åtminstone kunna göra långa flätor från dag ett.. 

Det bubblar

Ikväll har vi party i magen. Jag känner inget på utsidan men inuti känns det som att jag har svalt en rätt stor levande fisk. Typ abborre alternativt en rejäl mört.

Halvvägs

Nu är hälften gjort. På ett vis känns det som att jag varit gravid i en evighet och på ett annat vis kan jag inte fatta att om 20 veckor så är vi en person till i familjen.

I helgen har vi varit i Stockholm med

Johns familj och träffat lite av hans släkt som bor där. Vi var också och kollade på musikalen American Idiot där Johns kusins man Viktor spelar huvudrollen. Vi fick biljetter av svärisarna i julklapp och det var en riktigt bra musikal helt baserad på Green Day's låtar. Jag lyssnade på dem en hel del för många år sedan men tappade bort dem i mitt musikbibliotek men massor av låtar älskar jag fortfarande insåg jag igår.. Helt klart sevärd! 

Idag har vi pysslat hemma. Tränat Selma på att vara ensam i hundgården och tvättat och städat inne och fixat ute. Selma har varit rumsren hela dagen och dessutom mer eller mindre villigt både blivit tvättad, kammad och kloklippt. Hon artar sig. Nu ligger vi i soffan och Selma fiser med jämna mellanrum så vi får hålla andan. Hon fick möjligen lite mycket blomkål som belöning för kloklippningen.. En skön söndag på det hela taget. 

En dag

Världens sämsta dag som snabbt blev världens bästa. 

Imorse skulle vi på ultraljud och träffa vår bebbe i magen. Jag hade inte varit ett dugg orolig tidigare men imorse kl 04 vaknade jag med panik och var helt säker på att det skulle vara något fel på bebisen i magen och att allt skulle bli skit. 

Hela morgonen efter det gick totalt åt helvete. När jag skulle backa ut ut garaget var jag så okoncentrerad och stressad att jag backade in med backspegeln i sidan av öppningen så den gick sönder. John fick hjälpa mig slita loss de lösa delarna så vi ändå kunde åka iväg. Väl framme på parkeringen så funkar inte biljettautomaten så jag var tvungen att hitta ny parkering och när det väl var löst skulle jag bara öppna bagaget och titta till Selma som skulle vänta i bilen och då har hon spytt ner sig och bagageutrymmet. När jag sanerar hund och bagage i panik (man kan bara inte låta en valp sitta i sina spyor i en bil!) så fick jag dessutom spya på mina röda fina mockaskor. 

En riktig skitmorgon alltså. När vi gick in i till barnmorskan kändes det som att jag lika gärna kunde falla genom golvet och dö. Men så startade hon apparaten och när jag får se hjärtat picka på vår unge i magen så var det värt alla backspeglar och spyor i världen! 

Allt såg fint ut. Bebben hade gömt sig lite nere i hörnet av magen så vi fick inga fina profilbilder som många pratar om men barnmorskan kunde ändå ta alla mått och titta på alla delar att de fanns och såg bra ut. Och det såg perfekt ut. Inga konstigheter. Det enda man eventuellt kan se som en anmärkning är att min moderkaka ligger i framkant och rätt långt ner. Detta behöver man ha koll på för om den kasar neråt kan den blockera öppningen när bebben ska ut vilket kan kräva kejsarsnitt. Om den istället glider uppåt (vilket den tydligen oftast gör varefter magen växer) måste man vara medveten om det vid förlossningen för att om det av någon anledning krävs ett snitt så måste man ha  extra koll på vad man gör då man kommer att skära i moderkakan för att komma in och då kan det blöda rätt mycket. Jag vill ju föda som vanligt och då spelar det ju ingen roll. Jag ser det som en bonus att vi får hälsa på bebben en gång till vecka 34 för att kontrollera hur moderkakan lagt sig. Det enda som är lite surt är att när moderkakan ligger fram så blir den en stötdämpare för sparkarna och därför kommer det ta längre tid för mig att känna nåt för hon måste bli lite starkare först. 

Ja, hon skrev jag, för av dagens titt att döma så är det en liten tjej därinne! Och för att hon ska få vara frisk och må bra skulle jag krossa backspeglarna på bilen varje dag om det krävs...