Älskade hund

Igår kväll ville Selma inte äta sin kvällsmat. Det har hänt ibland för att hon inte varit hungrig för Saga har matat henne för mycket eller så har hon haft lite ont i magen. Hon tittade bara på maten och la sig sedan i soffan. Saga hade somnat och jag började pyssla hemma. Men det var som att något sa mig att det var något som inte var rätt. Så jag gick fram till Selma och frågade hur hon mådde egentligen. Då vänder hon upp magen och då ser jag att det rinner var ur hennes slida. Då fattar jag direkt. Hon har fått livmoderinflammation. På två sekunder hade jag tagit tempen och konstaterat feber och fem minuter senare hade jag vräkt in mig och hunden i bilen och körde i ilfart till närmsta jour-veterinär som en söndagskväll vara antingen Kumla eller Strömsholm. Det blev Kumla för det är i alla fall lite närmre. Plockade upp pappa i Finspång på vägen för att få lite hjälp och slippa kuöra ensam i mörkret. John var ju tvungen att vara hemma med Saga.

Väl framme tog de emot oss direkt och vid en snabb röntgenbild visade det sig att mina teorier stämde. 

Livmoderinflammation är ganska vanligt bland tikar men ofta är de över medelålder vilket talade emot att Selma som bara är två år skulle få det redan nu.  Det som är extra farligt med livmoderinflammation är att de kan bli riktigt dåliga väldigt snabbt så om de inte opereras direkt så kan de riskera att dö. 

Tack vare att Selma visade för mig att hon hade ont så var vi ute i god tid så hon hade inte hunnit bli så väldigt nedsatt vilket skapade bättre förutsättningar för en lyckad operation. 

När de konstaterat livmoderinflammation satte de dropp som fick verka några timmar innan det var dags för operation. De tog med sig Selma och lovade att ringa så fort operationen var klar. Jag och pappa kunde inte göra mer så vi åkte hem. Kl 02 ringde veterinären och sa att operationen var lyckad och att Selma vaknat efter narkosen. 

Jag kämpade mig igenom jobbet på förmiddagen idag men när veterinären ringde igen vid lunch och sa att Selma längtade hem och att jag fick komma och hämta henne så var det som att alla spärrar (och en natt av utebliven sömn) släppte så jag bokade av eftermiddagens enda möte och åkte hem och samlade ihop mig lite innan jag åkte och hämtade min underbara fina hund.

Lite medtagen var hon allt. Men nöjd över att få åka hem. Nu är det vila och antibiotika/antiinflammatoriskt/smärtstillande i 10 dagar som gäller. Som tur var kan hon slippa tratt mot att hon har på sig en body som täcket såret och hindrar henne från att slicka. Nu håller jag tummarna för att hon snart läker och blir sig själv igen. 

Jag har aldrig varit så glad för att ha min bästa kompis brevid mig i soffan som just ikväll ❤️