onsdag 31 augusti 2016

Mina tjejer!

Selma är fantastiskt duktig med Saga. Hon är så försiktig och snäll. 

Givetvis skulle jag aldrig lämna dem ensamma för det skulle kunna gå fel av misstag när Selma är så stor och Saga så liten men att gosa lite alla tre är mysigt! 



 

Pappan jobbar hårt

Igårkväll när jag kom ner efter att ha duschat så hittade jag dem såhär i soffan


Omställning för John också såklart att vara småbarnsförälder och jobba som vanligt. 
 

Vardag med bebis

Jag och Saga försöker bygga upp rutiner här hemma. Det går ganska bra. De tre dagarna som John jobbat hittills har vi gått up vid kl 09-09.30 och då ammar vi och myser lite och sedan äter jag snabb frukost innan vi ger oss ut med vagnen och promenerar en timma.

Saga älskar att åka vagn. Så länge den rullar ligger hon och kluckar förnöjt eller sover men så fort vi kommer in igen vaknar hon och vill ha uppmärksamhet. Så då ammar vi igen och sedan har vi underhållning. Det är oftast att hon sitter mot mina ben och så sjunger vi eller dansar med armarna eller pratar om livet. Typ. Så vill hon att vi ska hålla på i evigheter men det går ju inte så efter ett bra tag när vi har hunnit amma några gånger till och byta ett antal bajsblöjor och sjungit alla sånger jag kan får hon ligga i sin säng. Då ligger hon där och "pratar" tills hon förhoppningsvis somnar någonstans vid kl 16.

Idag hade vi dock besök efter promenaden av en tjej som gick i min parallellklass på universitetet som tydligen bor väldigt nära oss vilket jag inte hade en aning om tills vi av en slump kom på det genom en av våra gemensamma grannar. Hon har en son som är 1,5 år och en hund som är tre år och de kom hit så Selma och hennes hund kunde röja järnet och vi pratade och busade med hennes lilla kille. Saga låg i vagnen som jag puffade fram och tillbaka så hon trodde den rullade så hon kunde sova...

Nu är vi inne och har ammat igen och nu ligger hon i sin säng och filosoferar. Eller nej. Nu sket hon ner sig så nu är det dags för dagens miljonte böljbyte.

måndag 29 augusti 2016

Första dagen

Idag börjar mammaledigheten på riktigt, det är i alla fall så det känns när John börjat jobba igen. 

Vi går ut hårt och har inlett dagen med sovmorgon till kl 10 följt av en megasnabb frukost eftersom Saga inte var med på noterna och sedan på med träningskläder och stoppa ner ungen i vagnen och en timmes promenad i snabb takt med vagn och Selma. Hem och in med Selma i hundgården och Saga i sängen och mig i duschen. 

Nu myser vi lite och tränar på nya miner! 


Älskade unge! Hur kommer det sig att just vi fick världens finaste barn?! 

lördag 27 augusti 2016

Pumpa

När vi var i Karlstad passade jag på att köpa en pump så jag ska kunna mjölka ut och bli lite friare från amningen ibland om det behövs. Jag har försökt mjölka ut för hand innan men det tog ju evigheters evighet. På en halvtimme fick jag ut två matskedar och när jag sedan googlade för att ta reda på hur man skulle förvara mjölken så såg jag att man kunde sälja mjölk till sjukhus för 100 kronor per LITER. Snacka om dålig timpenning om jag nu skulle vilja sälja..

Nu ska jag ju inte sälja mjölk för så mycket har jag inte men med en pump så gick det i alla fall betydlig fortare att tanka ut en portion på 1.5 dl. Nu har jag gjort det några dagar i rad för att John ska få mata. Både för att det är mysigt men också för att prova och se om det funkar. Flaskan har en napp som ska vara väldigt likt bröstet så att det ska vara lätt för bebisen att fatta hur den ska suga. 

Och det går jättebra! Idag när jag var hos  frissan i två timmar så hade John matat henne så jag kom hem till en mätt sovande bebis. Toppen! Men själv stod jag bara ut två timmar till för sedan höll tuttarna på att sprängas så jag fick väcka henne för att hon skulle tanka ur... 


 


Hej Ernst

Ernst är min och Johns stora idol och självklart var vi tvungna att spana in hans sommarprojekt när det ligger så nära stugan! 




 
 
 

 

Makeover

Nyfärgad och SÅ nöjd. 

Efter graviditeten blev mitt hår mörkare och utväxten blev förfärlig så det var dags att ingripa. 


Tack Jennica för min fina nya färg!

onsdag 24 augusti 2016

I Karlstad

Igårkväll stack vi till stugan. Hela bilen var fullsmockad med grejer och då ska vi ändå bara vara här i 4 dagar. Men vi kom iväg och vi har inte glömt nåt. 

Idag tog vi en tripp till Karlstad. Saga invigde sin bärsele. Så mysigt! 


 


 

Stolt mamma

Igår var vi på BVC igen för kontroll.

Lilla damen hade gått upp 300 gram på 7 dagar och knäckte nästan 4kg gränsen.  Duktig tjej! Och sjukt stolt mamma. Jag är lika stolt som när jag och Stenen fick vår civilingenjörsexamen, nästan stoltare nu. Att jag kan få min unge att växa och må bra är den största prestationen i världen. Hon hade vuxit 1.5cm på längden också men viktökningen är det viktigaste måttet på att hon mår fint. 

måndag 22 augusti 2016

Godnattsångstund

Hela familjen är delaktig i Sagas godnattsångstund.

Saga ger upp små tjut med jämna mellanrum och verkar ytterst nöjd. 



 

Välkommen till Ginkelösa

Vi älskar vårat hus. Sen vi flyttade in har har vi verkligen fått till hela tomten precis som vi vill ha det med poolen och altanen, allén som vi fick i bröllopspresent och rondellen på gårdsplanen. 

Ett så fint ställe behöver en värdig entré. Hittills har man välkomnats hem till oss av en grön soptunna och en halvskraltig brevlåda som står nere vid vägen. Men nu är det äntligen ändring på det. Vårt  hem har fått den entré det förtjänar tack vare pappa och John som har murat och putsat och målat och lagt tegel. Nu kvarstår bara en ny brevlåda och så under de små fönstren ska det vara en mörkgrå liten bänk med ribbor. 

Det blev så jäkla bra! Nu behöver vi inte se vår fula soptunna och dessutom kanske den kan stå upprätt och inte blåsa omkull så soporna ligger över hela åkern längre. 


Försenad fredagsuppdate

I fredags fick Saga hänga med sin gudfar Phille hela dagen. På förmiddagen åkte vi allihopa till Ikano och Saga skötte sig utmärkt och sov igenom hela besöket. Jag kunde till och med byta blöja på Ikea-toaletten och sen somnade hon om igen. Jag provade lite kläder på MQ men än var jag inte så peppad på att handla nytt till min nya kropp så jag avstod. Men efter lite mer amning och promenader kan jag kanske satsa lite på oktober/november-shopping.. 


På eftermiddagen skötte killarna Saga så jag fick sova och sedan lagade de mat till mig. En riktigt bra fredag!

fredag 19 augusti 2016

Starstrucked

Ernst har varit i vår sommarstuga. 

Eller tja, i gårdagens avsnitt åkte han förbi i en båt med fiske-Evert som vi alltid köper fisk av. Tänk om vi visste att vår stora idol Ernst skulle åka förbi, då hade vi stått på klippan och vinkat. 

Stugan är huset längst till höger;


Nu får vi nöja oss med att åka och titta på hans sommarprojekt när vi ska till stugan nästa vecka. 

torsdag 18 augusti 2016

Utvärdering av BB-väskan

Nedan följer en utvärdering av det jag packade med mig till BB. Slutsatsen är att jag egentligen inte behövde någonting utom kläder till Saga och min necessär, resten hade jag nog kunnat klara mig utan. 

- Lite kläder till bebisen. Okej. Ganska mycket kläder för jag kunde inte välja. Så typ 4 outfits inkl strumpor och mössa. 
Kommentar: Kläderna gick faktiskt åt. Första outfiten blev lite smetig direkt eftersom hon bara var några timmar gammal och fortfarande lite kletig när vi tog på den för att gå från förlossningen till BB. Dock var kläderna i strl 56 helt onödiga eftersom strl 50 fortfarande är lite för stort. 

- 2 st filtar till bebisen. Jag kunde inte välja bara en. 
Kommentar: Filtar var bra, i den där plexiglaslådan som man kör runt barnet i försvann hon ju för hon var så liten men vi byggde ett babynest med en ihoprullad handduk och så bäddade vi med filtarna så det blev mysigt. 

- Napp som jag kokat för det har jag hört att man ska.
Kommentar: Nappen introducerade vi först efter en vecka när amningen kommit igång så den använde vi inte alls. 

- Kläder till mig. Ett par mjukisbrallor, ett linne och så underkläder. Stora underkläder. Så stora så John knep ihop ögonen när jag visade honom dem. 
Kommentar: Jag använde inga egna kläder alls, hade bara den blå sjukhusskjortan och de där nättrosorna som man fick hur många par som helst av. Om man vill ha egna kläder så går det nog åt en hel del för om man som jag vill duscha minst 4 gånger om dagen de första dagarna så går det åt mycket rena underkläder...

- Kläder till John. En t-shirt och kallingar om vi blir kvar länge. 
Kommentar: John åkte hem och duschade så det behövdes inte.

- Inomhustofflor till mig och John. 
Kommentar: användbart! 

- Rispåse som man värmer i mikron. Det är mitt wildcard. Har ingen aning om ifall det är användbart men det kanske är det så den åker med.
Kommentar: Totalt meningslöst. Vi fick inte använda den för den utgjorde en brandrisk så jag fick använda sjukhusets egna specialvärmekuddar istället. 

- Massageolja. John ska få massera som aldrig förr. Oavsett om det behövs eller inte. Massage ska jag ha. Helst hela tiden. Han kan nästan börja redan nu i förebyggande. 
Kommentar: Meningslös. Fanns varken tid eller lust att kleta med massageolja. John masserade nacken på mig en stund men i övrigt var jag för upptagen med att föda barn för att ens vilja ha massage..  

- Shampo, balsam, deo, tandborste, hårborste och annat som man brukar ha i necessär. 
Kommentar: Mycket användbart. 

- Videokamera. Japp. Det här ska dokumenteras. Kanske inte från barnmorskans vy down under men definitivt från Johns perspektiv. 
Kommentar: Vi filmade faktiskt en del. Små "intervjuer" och på slutet filmade John när Saga lyftes upp på mitt bröst. När det var dags att klippa navelsträngen erbjöd sig undersköterskan att hålla i kameran och filma när John klippte. Vi har inte kollat på något än men det ska bli spännande att se nu i efterhand. 

Saker som John hämtade när han ändå var hemma en sväng:
- Vårt mobila wi-fi och vår Apple-tv så vi kunde streama Ernst som vi missade och lite serieavsnitt. 
- Kudde till John, man kan aldrig ha för många kuddar. 
- Mina sura röda remmar som jag köpte på Skänninge marknad. 
- Bob-jordgubbssaft. Det gick åt mycket saft de första dagarna och jag drack slut på det som stod framme i dagrummet så jag fick dåligt samvete...


tisdag 16 augusti 2016

Bästa pappan

Saga har världens bästa pappa! Jag var lite orolig eftersom John inte var jätteengagerad under graviditeten men den oron var helt obefogad. 

John är världens bästa pappa som fixar och donar och gosar och byter blöjor och sjunger och lär henne golfreglerna när de tittat på OS-golfen. Dessutom så sköter han nästan all markservice eftersom jag ammar nästan hela tiden och blir rätt fastlåst i soffan. 

Min fina fina familj! 



 

BVC

Igår var vi på BVC första gången. John jobbade så det blev dessutom min första utflykt själv med Saga. 

Och jag är så nöjd med mig själv att jag lyckades komma i tid med en ren, mätt och sovandes bebis. Exemplarisk om jag får säga det själv! 

Själva besöket gick jättebra. Fick massa information och så vägde vi och mätte. Saga är nu uppe på 3650 gram (men då lyckades hon kissa ner sig på skötbordet precis innan vi skulle väga så då tappade vi nog några gram) och hon hade växt 1 cm. 

Sedan fick vi med oss D-vitamindroppar som vi ska ge en gång om dagen och så fick jag lite backning på navelskötseln. Saga tappade naveln förra veckan och jag är verkligen inte förtjust i ruttna kroppsdelar så jag kan inte påstå att jag tittat så himla noga utan försökt hålla det jag sett rent men liksom inte grävt runt med topsen nere i den nya naveln. Men det ska man tydligen göra så nu får jag bita ihop. Bajs och sånt är inga problem men blodklet på min bebis är inte kul! 

Såhär trött blir man av BVC besök


 

Det gick fort!

-10 kg på 10 dagar. Kroppen är fantastisk! 

Jag kunde inte låta bli att väga mig när jag klev in i förlossningsrummet och när vi klev ut. Under förlossningen tappade jag 4kg och det stämmer väl ganska bra när Saga vägde 3440 g och så en moderkaka som också kom ut. De övriga sex kilona vet jag inte när de försvann för vi har inte haft något batteri i vår våg men igår fixade John ett nytt.

Jag ser redan nästan ut som mig själv igen, är inte det helt sjukt att kroppen kan återhämta sig så snabbt? Har visserligen 10 kg kvar om jag vill tillbaka på startvikt men det tar jag som det kommer och går jag inte ner riktigt alla 10 så spelar det inte heller någon roll. 

Nu ser jag fram emot att mitt bäcken ska läka ihop ordentligt så jag kan börja gå långpromenader och sedan börja springa. De senaste dagarna har jag haft riktigt ont i muskelfästena i svanken så jag har fått hålla mig stilla. Men i övrigt så är kroppen så gott som återställd och det är jag så tacksam för!

söndag 14 augusti 2016

Fredagsmyset

I fredagskväll fick Saga träffa sin gudmor första gången. Hon fick högsta betyg av Saga direkt. 

Såhär gosigt satt de hela kvällen. Mys! 


 

fredag 12 augusti 2016

Min historia

Detta blir ett sådant inlägg som jag skriver mest för min egen skull för den här upplevelsen vill jag komma ihåg så länge jag lever. Blir det för mycket information får ni själva välja att avstå från att läsa vidare. Det här kan bli långt...

När Saga kom till världen

Vattnet går
På morgonen den 4 augusti kl 04.30 vaknar jag efter en lugn natts sömn av att det känns som att jag kissar på mig. Jag fattar direkt att det inte är det som händer eftersom jag fortfarande är jättekissnödig när jag sätter mig upp, så i samma sekund förstår jag att det är vattnet som går. Jag väcker John som yrvaket inte fattar något utan jag får förklara två gånger att vattnet går, ja nu, och att han ska hämta en handduk. Till slut joggar han ut i badrummet och kommer tillbaka med en handduk och jag får torka upp det som går och sedan ha den som skydd när jag går till badrummet. 

Väl tillbaka i sovrummet står vi mest och tittar på varandra och den stora fläcken på lakanet. Selma har gått och lagt sig i soffan för hon är trött på att vi kutar omkring och vill sova vidare. Jag och John börjar sakta fatta vad som hänt och att det snart är dags att få ut vår unge. Vi börjar skratta och gör en high five innan vi bäddar rent och lägger oss igen. Jag ringer förlossningen från sängen och frågar vad vi ska göra och de säger att vi ska avvakta och vänta in värkar och om vi inte behöver komma in tidigare för att det dragit igång så vill de göra en kontroll kl 13. Vi går upp ur sängen igen och går ner och äter frukost vid kl 05 för ingen av oss kan somna om. När vi har ätit kan John somna men jag ligger kvar vaken och är superpeppad på att äntligen få föda barn. Lite samma känsla som julaftonsmorgon - fast bättre. 

Värkarna börjar
Innan vattnet gick hade jag egentligen inte haft en enda värk men ganska snabbt efter att vattnet gått kommer det igång. Sakta, med låg frekvens och intensitet men jag känner att det utvecklas varje timma. Jag hör av mig till mamma och pappa och ber dem komma och hämta Selma. Vi bestämmer att de ska komma kl 10.30. Ungefär vid kl 10 inser jag att värkarna börjar komma rejält tätt och göra rätt ont. Så när mamma och pappa kommer vid 11 så är jag i full gång med att hojta "Väääärk" till John som får registera i en app på iphonen och sedan hojta "slut" när den är över. 

Jag som tänkte att mamma och pappa skulle fika innan de åkte men det blev mest lite kaos för jag försökte klä på mig och ha värkar på samma gång viljet inte var det lättaste. Så de packade in Selma i bilen och åkte vid 11 och då ringde jag förlossningen igen och meddelade att vi var nere på mellan 3-4 minuter mellan värkarna. Jag frågade om vi skulle åka in och barnmorskan i luren frågade vad jag själv tyckte. Jag svarade att om jag inte skulle få plats i Linköping ville jag veta det nu för då ville jag börja åka men annars kunde jag vänta lite. Jag fick besked att det var lugnt i Linköping och att det var osannolikt att det skulle bli fullt de kommande timmarna. Så jag bestämde mig för att vänta. 

Vid kvart över elva, alltså bara en kvart senare, hade jag fått ännu lite ondare och var inte fullt så kartig längre så då bestämde John helt enkelt att nu åker vi in. Så jag ringde igen och frågade om vi fick komma och det fick vi. Bilfärden till förlossningen var ingen höjdare men jag var samtidigt så otroligt sugen på att få föda vår unge så det gick rätt bra ändå. Men jag är glad att vi inte behövde åka till Norrköping.. Vi skojade om att det var lite synd att det inte var mer akut för John ville gärna ha kört fort men vi höll oss till trafikreglerna. 

Framme på förlossningen
Vi parkerade vid akuten som är samma ingång till förlossningen. Där fick vi trycka på en knapp och prata med en barnmorska i porttelefonen och sedan vänta på att hon skulle möta upp oss. Hon frågade om jag behövde en rullstol för det var en bit att gå men jag sa att det går säkert bra. Det dröjde en ganska lång stund innan hon kom och jag hade rätt ont så jag stod och hängde på John som ifrågasatte om det var så bra idé att tacka nej till den där rullstolen. Men det hade barnmorskan redan genomskådat så hon hade ändå tagit med sig en rullstol som hon erbjöd men då blev jag envis och vägrade sitta utan knatade på själv. Vi fick stanna några gånger på vägen bara så jag fick andas i lugn och ro när värken kom. 

När vi kom in i förlossningsrummet fick jag en liten chock. Det var som en liten grotta för det finns inga fönster utan där fönstret funnits satt en stor affisch med en skog på. Framför den fanns en fåtölj som såg rätt skön ut och i mitten fanns en stor säng som var inplastad i blå täckplast. Jävlar, ska det bli såhär blodigt tänkte jag när jag såg plasten. Efteråt begrep jag att de alltid plastar in sängarna när de är nybäddade för att de ska hålla sig rena och när en patient sedan ska ligga där så tar man bort plasten så är det vanliga lakan under. Jag fick klättra upp på plasten och så satte de en CTG på min mage. Det är två små dosor som sitter med resårband som visar hjärtfrekvens hos bebisen och mina värkar. Allt såg bra ut på bebisen och mina värkar kom med ca 4 min mellanrum. Barnmorskan frågade om hon fick göra en undersökning och kunde då konstatera att hinnorna mycket riktigt var spruckna och att jag var 2 cm öppen. Fan också tänkte jag, bara 2 cm, nu får vi åka hem igen. Barnmorskan gick ut ur rummet en stund men kom strax tillbaka och meddelade att vi fick vara kvar eftersom värkarna var täta och vattnet redan hade gått. Jag fick byta om till den blå rocken och de tog bort täckplasten på sängen som helt plötsligt blev nästan lika skön som en vanlig säng. Sedan fick jag en kanyl i handen. Den där kanylen var mitt första delmål som jag hade längtat efter i förväg. För mig betydde den att nu är det på riktigt, nu är vi inlagda på riktigt och jag ska äntligen få föda vår unge. Jag har aldrig älskat en kanyl i handen så mycket.



 
Det börjar på riktigt
Ganska snabbt efter att vi blivit inskrivna drog värkarna igång ytterligare. Det började göra riktigt jävla ont. Jag som ändå varit ganska kartig innan började ganska snabbt att vekna. Jag hade innan sagt att jag ville prova lustgas men vänta med annan bedövning så länge som möjligt. Så lustgasen tog det inte lång stund innan jag ville prova. Den fick skön effekt en stund men jag insåg ganska snabbt att det här kommer inte att hålla, det gör för ont. Det hela hade ju knappt börjat och jag hade redan panik-ont även om jag flåsade på med lustgasen. Barnmorskan insåg nog mitt läge bättre än jag och när hon sa att det kanske var läge med en ryggmärgsbedövning så började jag vackla i mitt tidigare beslut om att vänta så länge som möjligt. Klockan 14 hade de skiftbyte och då skulle den nya barnmorskan göra en ny kontroll av hur öppen jag var så jag bestämde mig för att om det var mindre än 4 cm så tar jag ryggbedövning. Den nya barnmorskan, Anna, kom in och jag kände direkt att vi klickade. En ung tjej men hon var så säker och tydlig och ingen person som daltade med mig utan lyssnade in mig men samtidigt sa vad hon tyckte - precis en sån person som jag gillar. Hon var med på noterna om att kolla läget innan vi bestämde om ryggbedövning. 3 cm var det nya budet. Dock kunde hon trixa lite och hjälpa till med sina händer så när hon töjt lite så kunde hon notera 4 cm. Så då var det ju egentligen helt enligt plan (man ska öppna sig ca en cm i timmen) men jag kände ändå att "vem fan kommer att berömma mig för att jag var duktig och födde barn utan bedövning?" Ingen naturligtvis. När det erbjuds bedövning och vi har extremt duktig sjukvård så vore jag ju en idiot som tackade nej. Risken med ryggbedövning är egentligen bara att värkarna kan stanna av men det kan man ju reglera med värkstimulerande dropp så det är ju heller ingen fara. Så jag bestämde mig för att ta en ryggbedövning och såhär i efterhand kunde jag inte tagit ett bättre  beslut.

Hög på lustgas! Rösten blir jättekonstig, lite som Kalle anka.

 
Ryggbedövning
Jag har lite taskig tidsuppfattning under hela förlossningen. Faktum är att jag till och med inbillade mig att klockan i rummet stod still och inte ens fungerade. Men i efterhand fick jag veta att jag fick min epidural kl 14.45. Det var lite jobbigt att ligga still i fosterställning så länge som det krävdes för för narkosläkaren att sätta bedövningen men det var inte så farligt i förhållande till den ljuvliga verkan som blev när den slog in. Värken var som bortblåst och helt plötsligt blev jag superpigg och började gå omkring och stå vid ståbord och sitta på pilatesboll och åt lite blåbärssoppa och satt och messade och bloggade. Vi kunde konstatera att värkarna inte påverkats alls i frekvens utan kom tätt och intensivt, vilket vi kunde se på CTG-kurvan, men jag kunde få njuta några timmar innan nästa steg drog igång.

En timma innan jag fick ryggbedövning. Såg fortfarande rätt pigg ut..


 
Nästa steg visade sig vara en kräkkaskad. Mitt i min "mysförlossning" så började jag helt plötsligt att vrålkräkas. Mitt ur tomma intet fick jag symptom som liknade den värsta vinterkräksjukan i världshistorien. För mig var det väldigt oväntat men tydligen är det vanligt att magen vänder ut och in på sig när bebisen trycker på något visst sätt på bäckenet. Jobbigt för jag behövde all energi jag kunde få men allt bara åkte upp igen så tillslut fick jag ge upp saftdrickandet helt. Nästa upptäckt var att ryggbedövningen tagit så bra att den sabbade min blodcirkulation i fötterna så när jag suttit och stått så var mina fötter knallblå så jag fick lägga mig. Dock visade det sig att min vänstra fot inte ville gå tillbaka utan fortsatte vara svullen och varm. Jag blev lite nojjig (John försökte även lätta upp stämningen genom att skoja om att vi "nog får amputera" vilket inte gjorde saken bättre) så Anna hämtade läkaren som kollade på foten som konstaterade att det nog inte var någon fara och att vi skulle avvakta eftersom " du har nog lite annat att göra de kommande timmarna" sa hon och syftade på förlossningens framdrift som nu kommit ganska långt. Jag hade dessutom själv börjat känna att bedövningen tagit olika bra på olika sidor för min högra höft hade börjat göra panik-ont igen men den vänstra var fortfarande helt bedövad. Värken i höften blev värre och värre så jag fick be om påfyllning av epiduralen vilket jag fick.

Helt öppen
Nu börjar mitt minne svika mig kraftigt. Jag vet att jag fick påfyllning av bedövningen och att läget var lugnt. Jag minns att bedövningen gjorde att jag inte kunde kissa och jag hävdade att jag inte var kissnödig men att Anna förklarade att jag nog behövde bli tappad ändå för att fyllt blåsa kunde minska krystvärkarna när det var dags. Jag minns också att när Anna skulle kliva av sitt skift kl 21 hade hon konstaterat att jag var fullt öppen och att krystvärkarna snart skulle dra igång. Helst hade jag velat att Anna skulle vara kvar tills allt var klart men det gick såklart inte utan en ny barnmorska kom in. Men även nu hade jag världens tur, barnmorskan Annelie kom in och visade sig vara supererfaren och jättetrygg och kunde vara riktigt skarp och fick mig att fokusera när det blev tuffare och tuffare.

Krystvärkar
Nu är mina minnen riktigt grötiga. Jag fick en epiduralpåfyllning till någon gång men jag har ingen aning om ifall det var innan eller efter Anna gick hem. I alla fall så börjar en helt ny smärta gripa tag i min kropp. Ungen ska ut. Det var det värsta jag upplevt men samtidigt så häftigt för jag gjorde liksom ingenting. Kroppen jobbade helt själv. Den sjukaste tanken under hela förlossningen dök upp i min hjärna i detta skede och det var att aldrig någonsin ta valpar på Selma för det här är rent plågeri att utsätta någon för, vare sig människa eller djur...
    Krystvärkarna gjorde så jävla ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag vrålade åt John att vi skulle åka hem. Jag vrålade åt barnmorskan att hon skulle sätta alla bedövningar i världen. Jag vrålade till alla som var i rummet att jag kommer att dö. Vilket jag naturligtvis inte gjorde. Barnmorskan sa åt mig att sluta vråla och fokusera på att trycka istället. Det var inte lätt men jag gjorde som hon sa och tog i utav bara helvete samtidigt som jag stirrade henne i ögonen med mitt livs mest hatiska blick. Och hon stirrade tillbaka och vek inte med blicken en sekund vilket gjorde mig ännu mer peppad. Dock blev krystandet utdraget så barnmorskan frågade om jag ville ha bäckenbottenbedövning och hon behövde inte vänta en millisekund på svaret så jag fick en sådan bedövning och jag har absolut ingen aning om ifall den fungerade för det gjorde fortfarande riktigt jävla ont så jag har svårt att tro att något kan göra ondare men det kanske det kan. Jag jobbade på ett tag till men det var som att bebisen fastnade lite precis i sista läget och jag fixade inte att få ut henne riktigt och jag började bli trött, inget av det här fattade jag då utan det förstod jag först efteråt. Plötsligt kom läkaren in i rummet igen och sa att nu skulle hon trycka på min mage. Jag kommer inte ihåg hur jag reagerade på detta, jag fattade nog inte vad som hände men hon hängde på min mage och tryckte från utsidan. Först efter en stund insåg jag vad de höll på med och fattade galoppen och insåg att nu jävlar måste vi sammarbeta om det här ska gå. Så helt plötsligt kom mitt projektledar-jag igång. Jag beordrade John att han skulle sköta lustgasen så jag fick andas i masken mellan värkarna och barnmorskan fick hjälpa bebisen nerifrån och läkaren fick trycka på magen och så räknade jag ner från 3 tills värken kom och sedan tryckte jag allt vad jag hade och alla hjälpte till. Tre eller fyra gånger fick vi upprepa proceduren. När huvudet var nästan helt ute ville jag känna med handen och i samma stund bestämde sig min kropp för att hon skulle ut och sedan kom hon ut. Bara sådär. Plopp.

Ute
Väl ute fick hon komma direkt upp till mitt bröst. Hon skrek inte men jag såg hela tiden att hon andades men jag frågade ändå flera gånger "andas hon" för att jag inte vågade lita på att min snurriga hjärna uppfattade vad som hände. Annelie och läkaren förklarade att hon var okej men medtagen så de tog handdukar och masserade igång henne och snabbt repade hon sig. John fick klippa navelsträngen och sedan låg vi helt plötsligt bara där. En liten unge. Jag var orolig att hon skulle lukta illa, vet inte varför jag fått för mig det, men det gjorde hon inte. Hon var inte så slajmig eller blodig heller utan liksom bara.. så jäkla fin. Den finaste i hela världen.

Mitt livs största stund. 

20 minuter gammal. Så trött och så lycklig. 


Tack till all fantastisk personal på förlossningen som fick mig att känna mig så väl omhändertagen och trygg hela tiden. Och tack till John som peppade och pushade mig till att fortsätta när jag inte ville mer och för att han inte klagade en sekund när jag vrålade åt honom eller kramade sönder hans hand när det gjorde som ondast. 

Summering: Att föda barn är en fantastisk upplevelse med världens bästa belöning i slutet och jag skulle göra om det igen utan att tveka en sekund! 

En vanlig syn

Det här lär bli en vanlig syn det kommande året. Somjag längtat efter detta! Att få gå med en unge sovandes i vagnen och en hund viftandes på svansen. Selma får gå lös vissa delar men så tränar vi på att gå med koppel både med långt flexi och nära inne vid vagnen. Hon är jätteduktig och börjar redan fatta. 

Mina höfter är dock inte helt med på noterna så jag kan inte gå så långt eller snabbt än men det kommer! Vi börjar såhär. 

Saga älskar vagnen. Om hon är förbannad när man lägger ner henne så har det hittills räckt med att jag kört ut på gårdsplanen så har hon tystnat och innan postlådan har hon somnat. 



 


 

torsdag 11 augusti 2016

Första gången

Igår blev det mycket första-gången-upplevelser för Saga. Vi var på BB på efterkontroll av vikt. Hon hade vuxit på bra och var redan över sin födselvikt och vägde nu 3500 gram. Jag var så sjukt nöjd när jag gick därifrån och ville nästan att vi skulle fira. Att kunna ge sitt barn mat och få kvitto på att hon blir mätt och nöjd och växer ger en sådan sjuk stolthetskänsla. 

Vi passade också på att göra hörseltestet de vill att man gör på sin bebis. Det var drop-in tider men ingen kö så det gick snabbt och var inga konstigheter. De förde in en liten mätplupp i örat som sände ut lite ljud och kollade så att örat reagerade vilket de gjorde. 

På väg hem sov hon så gott så vi passade på att handla så nu har Saga varit med på Coop för första gången. 

När vi kom hem sov hon fortfarande som en stock så då la jag henne i vagnen och gick på första barnvagnspromenaden med henne och Selma. Gick nog lite för fort för jag fick ont i höfterna efteråt men det var så skönt att gå i vilket tempo jag ville och kunna få lite puls! 

Och så har hon börjat göra massa miner. Hon vet såklart inte om det men hon både ler och ser skitsur ut, ser så kul ut!
Surbulle: 


 

tisdag 9 augusti 2016

Lika som bär


Verkar vara ett släktdrag att sova lite snett på rygg med ena armen över huvudet. Så fina! 

Selma känner sig inte nedgraderad utan har behållit sin position i fotändan av sängen. I början av natten hängde hon med och kollade så att böljbytena gick okej men när Saga blev förbannad och skrek för tredje gången så suckade Selma och gick ut och la sig i soffan innan hon kom tillbaka på morgonen. 



 

 

Mitt liv har fått en helt ny mening

Det här är det bästa som finns. Bebisgos - med mitt eget barn. Oslagbart! 



 

måndag 8 augusti 2016

Här har jag väntat..

.. väntat i nio långa månader på att äntligen få sova på mage igen. Hela jag är gjord för att sova på mage och det här eviga sova-på-sidan-köret som rått de senaste månaderna har nästan tagit knäcken på mig. Och nu är äntligen vår lilla unge ute och jag tror att jag ska få sova på mage utan att klämma ihjäl någon.

Och vad händer? Nu när matproduktionen kommit igång på allvar så är det som att sova på två vattenmeloner, eller i alla fall två nätmeloner, det GÅR inte. Typiskt. Faktum är att det gör rätt ont hela tiden. Utan att jag ens ligger på dem. Lite som att de ska spricka upp och att det forsa ut mjölk över hela golvet... Vilket det i och för sig gör ändå för att de läcker som såll så om Saga så mycket som gnyr så börjar det droppa hejdlöst, även om jag är i ett annat rum. 

Första dygnet kunde hon ligga och amma nästan en timma i taget men nu måste hon pausa var tionde minut för hon blir så mätt. Tror jag i alla fall. Omöjligt att veta hur mycket hon får i sig men av antalet bajsblöjor att döma så är magen i fullt arbete..

Hemma!

Igår vid lunch fick denna cooling åka med oss hem från BB



 

lördag 6 augusti 2016

Vår Saga

Låt mig presentera Saga Linnea Bergmar.

Nyfödd 

12 timmar 

36 timmar 

Vi mår bra alla tre. Kontrollerna visar inget avvikande och vi gick igenom besiktningen utan anmärkning på dagens barnläkarundersökning. Imorgon får vi åka hem om det inte dyker upp något annat. Saga äter och sover och kissar och bajsar och sedan börjar hon om, precis som hon ska. 

Älskade älskade unge. 

 

fredag 5 augusti 2016

Välkommen till världen

I natt kl 00.10 föddes vår dotter. 51 cm och 3440 gram. En pärs men också häftig upplevelse.

Vi är kvar på BB för lite extra kontroller på grund av tidig vattenavgång, dvs att hon fick ligga i magen så länge utan fostervatten. Hittills har alla kontroller visat sig vara bra och vi är tacksamma för det proffsiga bemötandet. 

Återkommer när vi är lite mer redo att lämna bebisbubblan. 

torsdag 4 augusti 2016

Tack sjukvården

Mer epidural (ryggbedövning) åt folket! 
Så. Jävla. Skönt.

Åkte in till förlossningen kl 11.30 när värkarna tätnat till 3 min mellanrum. Pallade till kl 14 och då var jag öppen 4 cm med hjälp av lustgas men då bestämde jag mig för att ta bedövning och det var årtiondets bästa beslut. 

Nu softar vi lite så får vi se när nästa steg börjar. 

Otroligt bra bemötande av alla här. Fantastisk personal. Har haft ett skiftbyte och alla har varit lika bra. 




Skillnad på smärta och att lida

Jag läste eller hörde någonstans att det är skillnad på att känna smärta och att lida av smärta. Det stämmer så väl på det här. 

Det gör skitont när en värk kommer men eftersom jag är så peppad så gör den liksom inte så ont ändå på något vis. Nu fattar jag ju att det är mycket kvar tills ungen är ute, men ändå..

När man slår i tårna gör det ju så ont så man bara vill kasta sig ner och skrika men det här är en helt annan typ av smärta. En mer kom-igen-nu-då smärta. 

Dessutom finns det ju en rolig app som hjälper till att klocka värkarna. Det är jättespännande att klocka och se hur långa de är och hur tätt de kommer. Frekvensen har ökat till var femte/sjätte minut så vi får väl se om jag törs vänta till kl 13 eller om vi ringer innan. 



 

Värkar

Hur klok kan en hund bli?

Såhär har Selma legat hela morgonen sedan värkarna drog igång. Hon vaktar mig och värmer magen med sitt huvud. 

Ganska snabbt efter att vattnet gått kom värkarna igång men ännu är de fortfarande för långt mellan för att det ska vara något att åka in för men intensiteten har ökat så nu är det ingen liten Iiiih-värk längre utan snarare kommer det en fan-jävla-helvetes-värk kanske en gång i halvtimmen ungefär. 

Vattnet forsätter rinna som en flod. Inte som en vattenbalong som spricker som det gjorde i morse men jag trodde liksom att det skulle sluta när det var tomt men icke. Det rinner på. Nu har jag sabbat alla stora trosor jag har som inte ligger i BB-väskan så nu är jag inne på Johns kallingar istället. Tur att jag hade laddat ordentligt men stora bindor, de går åt.. 


 

Vattnet har gått!

Inte en endaste värk i natt, sov som en stock. 

Vaknade vid halv fem av att det forsade ut vatten i sängen. Alltså verkligen forsade. Ett mindre hav. Inget äckligt alls bara massa varmt färglöst vatten.John fick hämta handduk som jag fick försöka samla upp allt i och rusa till toan. 

Nu har vi bytt lakan och lugnat ner oss lite och ringt förlossningen. Vi har tid för kontroll kl 13 om inget händer innan dess. 

Som vi har väntat. 
NU KÖR VI! 

onsdag 3 augusti 2016

Slempropp och Skänninge marknad

Imorse gick slemproppen. Åtminstone vad jag efter att ha googlat tror är slemproppen. Bild-googla gick bort med risk för äckelanfall men vad jag har läst mig till så skulle det kunna vara så att det var den som har lossnat vilket i så fall skulle kunna innebära att vi är ett yttepyttesteg närmare vår unge. Även om det klart och tydligt stod att det kan dröja länge innan förlossningen kommer igång efter att slemproppen har gått så har det i alla fall hänt något. 

Vi firade framsteget med att åka till Skänninge marknad och köpa det som vi alltid köper på Skänninge marknad: 
1. Sura remmar
2. Saltgurka
3. Cocosbollar

Vi skippde dock den chokladdoppade bananen för jag orkade inte gå så långt men istället köpte jag ett par nya träskor. Det måste man ha när man bor på landet...


Nu är vi hemma igen och jag släppte iväg John till golfbanan. Själv ska jag ta en tupplur. 

tisdag 2 augusti 2016

Ruta ett

Inget har hänt. Absolut inget. Besöket hos barnmorskan påvisade att det inte hänt ett dugg och att det var exakt samma status som förra veckan.

Slutsatsen är alltså att på de senaste 7 dagarna är jag inte ens en millimeter närmre vår unge. Känns sådär. Eller snarare förjävligt. 

På söndag kl 08 ska vi infinna oss på förlossningen för bedömning av igångsättning. Observera ordet bedömning, alltså inte att de sätter igång utan att de lägger upp en plan för vad som ska göras. Har jag samma status som idag kan vi väl räkna med att ungen är ute lagom till onsdag nästa vecka om vi har tur. 

Kan jag få gå och lägga mig nu och bli väckt lagom till på söndag? Eller varför inte lagom tills ungen är ute. 

Fast egentligen borde ingen vara förvånad, med en sådan far och mor kommer vår unge ta världsrekord i envishet innan hon ens är ute ur magen. Har hon det så gött som det verkar därinne kommer inget kunna tvinga ut henne mot hennes vilja.. 

Hundkärlek

Varje gång jag tror att det ska hända något så blir nätterna lugnare än annars. Inatt sov jag jättebra i 10h sånär som på några kisspauser.

 Nu får vi se vad dagen har att erbjuda. Ska till barnmorskan i alla fall och ska be om en ny hinnsvepning, kanske funkar bättre denna gången...

Inleder dagen med lite hundkärlek!


 


 

måndag 1 augusti 2016

Syjunta

Igår kom mamma och pappa hit och vi gick ut och käkade på 1854 på kvällen, jättetrevligt.


Imorse stack pappa vidare till  stugan och mamma är kvar och har jour. Jour innebär att ta hand om Selma om vi måste åka till förlossningen. 

I natt trodde jag faktiskt att det var på gång för jag hade världens mensvärk i nedre delen av ryggen hela natten så jag inte kunde sova. Låg bara och vred på mig och försökte hitta en bra ställning. Lyckades få lite sömn mellan 02-05 men när jag vaknade gav jag upp och fick upp och åt frukost och la mig i soffan istället. Bestämde mig tillslut för att ta en alvedon och det hjälpte så jag fick sova 2 h till när den kickat in. Idag har det varit rätt mycket action i magen med rejäla sammandragningar så något händer ju bevisligen även om det är långt ifrån att göra så ont eller vara så regelbundet att vi behöver åka in. Men hoppet har kommit tillbaka lite att det faktiskt kommer ut en unge nån gång. Inatt kanske? 

När mamma ändå är här på jour passade John på att få hjälp med att lägga upp ett par gardiner, sedan ett par gardiner till och på slutet även att fålla en duk så de har haft rena rama syjuntan här idag!