torsdag 28 september 2017

Kortsint

Efter att John bjudit mig på sushi som plåster på såren efter den pinsamma situationen förut blev han snabbt förlåten. Tur att jag är en extremt kortsint person. 

Sagas dag på dagis hade gått toppen. Men i samma sekund hon såg mig när jag kom för att hämta bröt hon ihop. En pedagog förklarade att det vad ganska vanligt och att det är barn sätt att visa att det saknat föräldern. Fint. 

Det gick snabbt över, kortsintheten har hon ärvt från mig och hon blev glad och tog mig i handen så gick vi till bilen och pratade om dagen. Hon förstår så mycket. Och så svarar hon Ja på allt eftersom det är ett av de få ord hon kan. Därför frågar jag mycket ja-frågor och då kan vi nästan ha en liten dialog.
- var det roligt på föris idag?
- ja
- vad lekte ni på föris, lekte ni med klossar?
- ja
- lekte du med de andra barnen?
- ja
- åt du äpple på fruktstunden
- ja
- vad det god mat? 
-.....

Tvärtyst. Men det hade varit soppa idag och det har saga aldrig ätit förut och det var tydligen ingen höjdare heller. Men alla andra dagar har hon ätit som en häst så der brukar verkligen vara bra mat så hon kan inte klaga. 

Omhon faktiskt fattar våra samtal eller om hon slupmässigt råkade vara tyst på just den frågan låter jag vara osagt..

Efter förskolan (och några timmars jobb) tog vi tillvara på den fina dagen och tig en långpromenad och lånade med oss grannens hund som extra sällskap!


 

Du är inte klok John!

Alltså killar och sälja grejer! 

Kl 16.05 är det en tjej som knackar på och börjar snacka som om hon var inbjuden och sa att vi bodde fint och hälsade på Saga och Selma. Hon var jättetrevlig så jag spelade med men undrade vem i helvete det var som plötsligt stod i vår hall. Sen efter en stund visar det sig att hon besämt med John att köpa vårt säkerhetsskåp som han sålt på facebook och att hon skulle komma efter kl 16. Och John har inte sagt något till mig. Skåpet väger 100kg. Och där står vi liksom. Jag trodde jag skulle skämmas ihjäl. Fy fan vad pinsamt. Och vad ska jag göra liksom? Jag kan ju inte lyfta ut skåpet och inte hon heller.  Och hon har åkt ända från Tranås så det är inte läge att be henne vända hem. Så jävla skämmigt. 

Ringde John som svarade som tur var och han fick kasta sig in i bilen. Kl 16 tar det ca 20 min hem för honom i trafiken. Jag fick alltså bjuda in en främmande (även om hon var jättetrevlig) människa i mitt skitiga kök iförd min svettiga träningströja och stå och socialisera i 20 minuter helt oförberett. 

Jag har aldrig varit så nära att skilja mig. 

Inskolning

Idag var det min tur att vara med på inskolningen på förskolan. John har skött ruljansen sedan förra onsdagen och det har gått toppen så jag var nästan lite pirrig när jag skulle ta över imorse. Tänk om det skulle bli katastrof när det var jag som skulle lämna. Jag är ingen bra lämnare, jag får lätt separationsångest. Men våran underbara lilla kavata unge knatar rakt in på föris, hejjar på de andra barnen på avdelningen brevid på vägen in och sedan rakt in i leken. Hon tittade knappt på mig. När jag skulle gå gav jag henne en kram, sa hejdå och vinkade och då vinkade hon tillbaka och sedan var det inte mer med det. Jag stannade utom synhåll i hallen en minut och lyssnade om hon blev ledsen men det fanns det inga signaler om så då åkte jag helt enkelt hem. 

Då har man lämnat sin unge på föris för första gången då. Känns sjukt stort. När blev hon så gammal att hon börjar föris? 

Idag ser mitt kontor ut såhär. 

I soffan, med datorn på magen. Hinner få några timmars effektivt jobb innan jag ska hämta henne vid 13.30. 

 

måndag 25 september 2017

Utmaning på jobbet

Det är en stor utmaning att vara chef. Både svårare men också mycket roligare än jag trott. Det svåraste är tiden. Det är så mycket jag vill hinna. Gruppen kommer med massor av smarta förbättringsförslag som jag gärna skulle vilja att vi implementerade. Samtidigt ställer övriga avdelningar krav på att vi inte får tappa tempo i det operativa flödet. Den där balansgången är supersvår. Att hinna utveckla samtidigt som vi inte får sacka i tempot på inkommande förfrågningar och ärenden. 

Jag är bra på att driva förbättringsarbete, det är en styrka jag har men tidigare har jag alltid fått resurser tilldelade mina projekt. Nu ska jag som chef själv se till att driva utvecklingen av vår grupp framåt, med hjälp av mitt eget team där vi parallellt brottas med fler frågeställningar än bara ett förbättringsprojekt. Svårt. 

De flesta dagarna är jag jätteproduktiv, men vissa dagar springer jag runt som en förvirrad höna och försöker göra allt på en gång. Idag var en dag i den sistnämnda kategorin. Min hjärna var på flera platser samtidigt, i flera diskussioner samtidigt om olika saker och i olika beslut. Mitt ofokuserade tillstånd orsakade inga katastrofer men jag kände själv att jag inte var så närvarande som jag alltid försöker vara annars. Men efter dagens sista möte som jag inlett lite ostrukturerat och sedan shape:at upp och fått flyt i stannade en av mina medarbetare kvar när de andra gick ut. 

Han sa att han såg hur jag kämpade för att vår avdelning och medarbetarna i gruppen ska kunna utvecklas och att han förstod att det var många bollar i luften men att han tyckte att jag hanterade allt med bravur och han tackade för allt jag gör för gruppen. Jag blev SÅ glad. Att han dessutom sa det en dag när jag själv inte var i mitt esse gjorde mig ännu gladare och lite rörd. 


Tänk att jag kunde bli så glad av beröm. Men när man är ny och sliter med att försöka göra det man tror är rätt är det så skönt att få lite extra bekräftelse. Det sporrar mig till att bli ännu lite bättre! 


söndag 24 september 2017

Nya rutiner

På köpet med föris-starten i onsdags kom även nya rutiner. Snabbt gick det och jag och John har knappt hängt med. Numera somnar Saga 19.15. Vi ger henne välling, borstar tänderna och lägger henne i sängen, säger god natt och att vi älskar henne och att hon är världens bästa unge sedan släcker vi och går därifrån. Hittills har hon inte gett ett ljud ifrån sig någon av kvällarna. 

Det samma gäller sömnen på dagen. Vi som är vana vid ett barn som sover flera gånger om dagen. Nu ser vi till att hålla igång henne från att hon vaknar till luch kl 11 och sedan raka vägen ner i sängen där hon sover någon timma eller två. 

Hela helgen har hon följt sina nya rutiner som en klocka. Hur glad och nöjd som helst!

Imorgon är det dags för föris igen. Tror hon längtar! Föris är jättekul. De har cyklar och bilar och massa kompisar..


 

lördag 23 september 2017

Supermorsa!

Idag har jag varit en supermorsa. Kl 09 infann jag mig på årets barnloppis i Linghem med Saga i bärsele på magen. John spelade padel så jag fick ta Saga med mig, hade inte tänkt åka först för det där stället är inte helt optimalt för barn. Trångt, varmt och giriga mammor (mig själv inkluderad) som sliter i allt. 

Men, jag chansade och tog med Saga och bestämde mig för att köra ett effektivt race med fokus på fynden. Fynd = saker som brukar vara dyra som jag nu kan spara extra mycket pengar på att köpa begagnat dvs typ skor och ytterkläder. 

Sagt och gjort. Med ikeapåsen i högsta hugg plöjde jag mig fram och öste i både ytterkläder och skor hejvilt. Och vilka kap jag gjorde. 

Fem par skor, två mössor, tre vantar, två t-shirts, en barnbok och två vinteroveraller för...  380 spänn!! Sjukt värt. Garderade och köpte olika storlekar av allt så hon har att växa i. Nu är vår unge den mest välgarderade ungen i stan. Vi har kläder och skor för ALLA väder! 



 

torsdag 21 september 2017

Dag 2

Dag 2 på föris. Efter 12 h sömn var det en pigg och förväntansfull unge som entrade föris ihop med John imorse. Dagen hade gått utmärkt och tydligen var trehjulingen en favorit!


 

På väg hem


 


 

onsdag 20 september 2017

Tröttmössa

Saga är helt slut av att gå på föris. Hon är ju van att sova förmiddag och eftermiddag och ibland även en extra nap om det behövts. Vi har inte orkat ändra några rubriker eftersom vi vet att allt ändå slås omkull nu vid föris-start. Men att sova 22-07 är för lite om man bara är ett bast och förväntas sova bara en gång på dagen. Så det första vi måste göra är att ändra läggningsrutin. Att somna framför tvn mellan oss kl 22 är inte hållbart. 

Idag såg jag hur trött hon var så jag bestämde mig för att stålsätta mig och förbereda mig på en lång och hemsk nattning. Kl 19.45 fick hon välling och låg på min arm i vår säng och myste. 20.00 lyfte jag över henne i sin säng och sa godnatt och stängde dörren och gick ut.

Därinne drog ju självklart hela repertoaren igång men jag hade bestämt att gå in efter fem min om hon inte slutat gråta. Men sen helt plötsligt blev det tyst och jag hörde bara lite hicka. Nu är det tvärtyst sedan en stund tillbaka. 

Var det liksom bara det? Kan ungen somna i egen säng nu bara sådär när vi tragglat med henne mellan oss i sängen i 13 månader? 

Och nu till den svåraste frågan. Vad ska jag göra nu när hon sover och John spelar squash?

Förispremär

Äntligen mår vi bättre allihopa. Jag var på jobbet idag och Saga premiär:ade på föris. Hon tycker att det är toppen! Leker med de andra barnen och härjar ute. 



Dock är Saga van att sova förmiddag så när den sovstunden uteblev idag blev det lite gnälligt. John berättade att när de varit ute och lekt på gården en timma så hade Saga helt enkelt lagt sig ner i sanden och vilat sig lite, i duggregn och 10 grader. Så han hade fått fiska upp henne och ta in henne men där kom hon igång igen och när det visade sig vara hennes favoriträtt till lunch (spagetti och körtfärsås) tryckte hon ett rejält lass innan hon tvärdäckade. John fick åka iväg en timma och när han kom tillbaka hade hon varit vaken i en kvart och varit rätt gnällig. När John kom hem förstod han varför, hon var ju super bajja-nödig efter det där lasset med käk men kom inte till ro på föris så hon vara bara hemma några minuter innan hon gjorde tvåan och sedan blev hur glad som helst igen...

måndag 18 september 2017

Tv-dag

Idag har vi legat i soffan hela dagen. Utom Saga som far runt som ett yrväder och leker och letar efter fjärrkontroller och iPhones. Hon är helt galen i dem och vi måste numera lägga dem på hyllor hon inte når för hon har stenkoll på om vi lägger dem åtkomligt för henne och på mindre än en sekund är hon där och knycker en.



 

Höstblåsor

Vilket jävla påfund. Alla dessa barnsjukdomar som jag inte hade en aning om att de existerade. Det är tydligen höstblåsor vi har. Saga hade några prickar runt munnen och nån på handen förra veckan men inte tänkte vi på det. Nu är de dessutom helt borta på henne. I lördags fick jag en blåsa i handen men jag trodde jag bränt mig lite på spårlinan när jag och Selma gick viltspår. 

Men icke. Efter tips googlade jag höstblåsor och visst är det det vi har. Tydligen brukar de flesta haft det som små och blir då inte sjuka som vuxna. På min och Johns tid var nog inte höstblåsor uppfunnet för vi blev minsann sjuka båda två. Nu ikväll mår vi lite bättre febermässigt men har fortfarande sjukt ont i halsen och är risiga så vi blir hemma imorgon med. Typiskt. 

NEJ! inte sjuka nu!

Onsdag torsdag förra veckan hade Saga 40 grader feber och var helt matt. I fredags mådde hon bättre och vi hade en mysig lördag, jag var på viltspårskurs med Selma och på eftermiddagen var vi i Vallastaden och kollade på de nya husen. 

 
Natten till lördag bröt helvetet lös för John som plötsligt fick 40 grader feber.
Vid lunch igår hände samma sak för mig. Två heldäckade föräldrar och en helvild unge. Vilket kaos! Vi fick köra skift, en däckad i soffan och hålla koll på Saga medans den andra fick sova i sängen.  

Det var ju bara att inse faktum att jag varken skulle kunna jobba idag eller att vi skulle orka med Sagas första dag på inskolningen. Så vi ställde in alltihop (flyttade fram förskolestart till onsdag) och nu ligger vi i sängen allihopa istället. 



 

onsdag 13 september 2017

Varm i hjärtat

Igår fick Saga post, ett kort med en groda på där det stod: 

Hej Saga! Vi tycker att det ska bli roligt att du ska börja hos oss på Nallen! Välkommen. 



 

 
Så fint! Nallen är alltså Sagas förskoleavdelning som hon ska börja på nästa vecka. Det känns så bra i mammahjärtat att veta att hon kommer till ett så bra ställe som till och med skickar välkomst-kort!

John hälsade på avdelningen en kortis förra veckan. Saga hade gått rakt in och lämnat John i hallen. På frukstunden hade hon länsat fruktkorgen och försvarade sedan en banan och ett päron i vardera handen med sitt liv. Sedan hade Saga fått kramar av en större flicka när de skulle gå hem. Känns som det bådar gott inför nästa vecka.

Ensam kväll

John är på middag med jobbet, Saga däckade 19.15 (är alltid vaken till 22 annars) och Selma snarkar på mina fötter. Så faschinerande med en kväll ensam. Vad gör man då liksom? 

Jag vet inte hur man gör när man är ensam längre. Det är alltid någon som vill något men nu när en är borta och två sover, vad ska jag göra då? Jag blir helt handfallen. När alla är som plåster på mig kan jag längta ihjäl mig efter att få vara ifred en stund men nu helt plöstsligt blir det inget av det alls.

Många jag pratar med nattar sina ungar vid typ 19 och sedan är de själva hela kvällen. Vår unge somnar 22, det måste vi visserligen ändra på när hon börjar förskola för annars får hon för lite sömn, men vi har aldrig haft någon "egentid" på kvällarna. Inte på ett år. Vi har blivit så vana vid att hänga jämt allihopa på kvällarna att det nu är mycket märkligt när det inte är så. Tur att John kommer om 1.5h så jag får lite vaket sällskap...

lördag 2 september 2017

Mormors köttfärssås

I veckan när jag var på Tjockisholm var mamma och pappa barnvakt till Saga för John skulle till Uppsala. Det gick utmärkt som vanligt och när jag fick den här bilden kunde jag inte annat än le. Vår älskade lilla kladdmaja:


 

Febervecka

Förra fredagen hade Saga ettårskontroll på BVC. Läkarundersökningen gick utmärkt och hon följer nu sin nya viktkurva fint (hon gick ner 1.5 kurva i samband med att jag slutade amma och hon började gå vid 10 mån). Hon fick även vaccin. 

Dagen efter stack vi upp till Stockholms skärgård och hade ett mysigt dygn tillsammans med Tove och Tomas i deras sommarstuga. Så härligt och vi kunde både sola och bada. Saga var lite trött och hade lite feber så hon fick vila mycket i skuggan men det var inga problem. 


I söndags åkte vi hemåt och då började hon bli lite snorig men med lite feber kvar men på måndagen var hon pigg som en lärka igen. Men sedan på tisdagen så brakade helvetet löst. Hon skrek konstant från kl 02-15 och var otröstlig men hade ingen feber. John gjorde allt han kunde men fick henne inte lugn och jag som var på jobbet blev svinorolig för sådär brukar hon aldrig vara, hon är ju världens gladaste unge annars. Jag var hemma vid 16 och då hade febern exploderat till över 39 grader helt plöstsligt. Skitskumt. Vi gav alvedon och avvaktade och i onsdags var hon bättre igen. Mycket märklig reaktion, antagligen av vaccinet. Nu är hon lite snorig men ingen mer feber.. 

Vi har sovit rätt kasst denna vecka pga av Sagas feber till och från så idag när John spelar golf så sov jag och Saga ikapp veckans förlust med en 2.5 h lång förmiddagslur! 

Tjockisholm

I torsdagslunch packade jag och mina kollegor in oss i bilar och åkte till Tjockisholm för strategidagar. 19 personer blev vi totalt, min grupp med taktiska inköpare som är 12 st och så även de strategiska inköparna och deras chef. 


Vi hade två lyckade halvdagar med både jobb och teambuilding. I torsdagsmorse vräkte ju regnet ner men när vi kom ut till ön var det uppehåll och vi kunde sitta ute och jobba. På kvällen blev det kallare så middagen åt vi inne men det blev ett kvällsdopp i havet när vi bastade! 

Och att vakna upp till detta var inte helt fel!