Selma blev sjuk, opererades, åkte hem, var pigg ett dygn, fick feber, åkte till veterinären, fick ny antibiotika mot urinvägsinfektion, åkte hem, blev inte bättre, åkte tillbaka, fick lämna in henne för dropp och ny antibiotika, fick komma hem, blev piggare och piggare, fick vara hos mamma och pappa de dagar jag jobbade, återbesök hos veterinären i fredags, feberfri en vecka och mycket bättre blodvärden, ordinerad fortsatt vila och lugnt tempo och stegvis upptrappning med aktivitet, blir troligtvis helt återställd. Pjuh.
Äntligen frisk!
Parallellt med detta fick jag alltså lunginflammation. En seglivad jävel som trots 7 dagar pecillin fortfarande gör mig andfådd för minsta ansträngning.
Helgen som gick hade vi bestämt sedan länge att att åka till skärgården och jaga and hos vänner. Der var ju bara att fetglömma för min del. Jag och Saga stannade hemma men åkte ut lagom till middagen på lördagkvällen för att jag åtminstone skulle bli lite uppiggad.
Denna vecka skulle jag dessutom varit på tjänsteresa i England men insåg tillslut min begränsning och bokade av resan. Har jobbat på kontoret istället, haft mycket att komma ikapp efter röriga veckor så det var ett bra beslut. Veckan har flutit på och jag har fått mycket gjort och ändå hämtat Saga i skaplig tid. Förut hade jag så dåligt samvete om jag inte kom iväg exakt 15.00 de dagar jag ska hämta. Men när jag kommer vill hon ju aldrig gå hem. Hon vill fortsätta leka och ger mig ett stort leende när jag kommer men fortsätter sedan med det hon höll på med. Skön känsla att se att hon trivs.
Vid lunch idag ringde de dock från föris och sa att Saga hade feber. John fick hämta och så byttes vi av vid lunch. Nu ligger jag här brevid en liten varm unge och gosar.
Jag som hade hoppats att sjuk-oktober nu var slut så frisk-november kunde börja. Men tji fick jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar