Jag vet inte hur man gör när man är ensam längre. Det är alltid någon som vill något men nu när en är borta och två sover, vad ska jag göra då? Jag blir helt handfallen. När alla är som plåster på mig kan jag längta ihjäl mig efter att få vara ifred en stund men nu helt plöstsligt blir det inget av det alls.
Många jag pratar med nattar sina ungar vid typ 19 och sedan är de själva hela kvällen. Vår unge somnar 22, det måste vi visserligen ändra på när hon börjar förskola för annars får hon för lite sömn, men vi har aldrig haft någon "egentid" på kvällarna. Inte på ett år. Vi har blivit så vana vid att hänga jämt allihopa på kvällarna att det nu är mycket märkligt när det inte är så. Tur att John kommer om 1.5h så jag får lite vaket sällskap...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar