Egen säng i eget rum

Det är något som saknas i sovrummet. Det där små snarkningarna och snusningarna hörs inte som vanligt ikväll och det står ingen spjälsäng i hörnet. 

I 15 månader har jag varje kväll somnat till de där små andetagen (eller alltså, när jag sover i min säng har jag hört dem, men när jag sover i gästrummet vilket varit varannan natt de två senaste månaderna går det alldeles utmärkt att somna ändå...), men i natt sover Saga för första gången i eget rum. Hon somnade hur gott som helst på två sekunder. Men nu när jag tänkte försöka gå och lägga mig kan jag inte alls somna för det är så tyst. Johns snarkningar och Selmas snuffande blir inte det samma. 

Jag får blockera impulsen att gå och hämta henne. Känns lite som att sova utan sitt gosedjur. Det slutar väl med att jag får gå och lägga mig i gästrummet i alla fall... 

Vår unge har varit ganska tidig med det mesta men tänder är hon rekordsen med. Hon är snart 15 månader och har bara två tänder, båda i mitten av nederkäken. 

Men nu händer det grejer. Nu skymtar både två till där nere på var sin sida om mitten och där uppe är en framtand och den bredvid på väg och på andra sidan är ingen framtand synlig men den bredvid på utsidan sticker fram som ett risgryn. 

Så fem växande tänder på en gång. Inte konstigt att ungen sovit lite risigt på sistone.

Heja Saga

Stolt tjej som tagit på sig båda skorna helt själv, på rätt fot och stängt kardborren! 

Duktig tjej!

Hon har även lärt sig att gå och slänga skräp i soporna om man ber henne. Papper och smulor hon hittar på golvet knatar hon dit med. Mycket användbart! Dock kastar hon visst lite allt möjligt så som sina gympaskor så man får passa upp.  Eller så tyckte hon att nu när hon hade fått fram och på sig vinterskorna så gjorde gympadojjorna ingen nytta längre...

 

En helvetesvecka

Lätt en av de absolut värsta veckorna i mitt liv. 

Selma fick komma hem i måndags, allt verkade då ha gått bra men hon fick snabbt hög feber. Första varvet till veterinären (nu i Linköping, skönt att slippa köra till Kumla i alla fall) resulterade i en nya antibiotika då de trodde det var urinväginfektion. Tog med henne hem igen men knappt ett dygn senare var febern så hög och Selma skakade och ville inte dricka så då åkte jag in igen. Denna gång blev hon inlagd och der visade sig att hon med största sannolikhet drabbats av "fästingfeber" som är en fästingburen sjukdom som troligtvis bröt ut i samband med att kroppen blev nedsatt av operationen. På med en tredje stort antibiotika och dropp i två dygn. Igårmorse hade det äntligen hänt tillräckligt för att hon skulle få komma hem. Älskade älskade Selma. Nu håller vi tummarna för att det håller i sig. 

Inte nog med detta helvete så har jag känt mig riktigt risig men vem har tid att prioritera sig själv när ens bästa kompis håller på att dö. Men i torsdags var jag så illa tvungen att släpa mig till läkaren. Där visade det sig att jag hade en sänka så hög att han ville lägga i mig men det lyckades jag förhandla mig bort ifrån mot att jag lovade att vila minst fem dagar. Lunnginflammation eller luftrörskatarr och tung penicillinkur. Vilket skit. 

Det enda som är bra är att Saga är frisk. Och John också, som har fått dra ett tungt lass i veckan. Även mamma och pappa har varit fantastiskt hjälp med både mig, Selma och Saga när allt skitigt sig. Vilken tur att vi har så bra hjälp så nära för annars vet jag knappt hur vi rett upp denna vecka! 

Färdigklagat. 

Älskade hund

Igår kväll ville Selma inte äta sin kvällsmat. Det har hänt ibland för att hon inte varit hungrig för Saga har matat henne för mycket eller så har hon haft lite ont i magen. Hon tittade bara på maten och la sig sedan i soffan. Saga hade somnat och jag började pyssla hemma. Men det var som att något sa mig att det var något som inte var rätt. Så jag gick fram till Selma och frågade hur hon mådde egentligen. Då vänder hon upp magen och då ser jag att det rinner var ur hennes slida. Då fattar jag direkt. Hon har fått livmoderinflammation. På två sekunder hade jag tagit tempen och konstaterat feber och fem minuter senare hade jag vräkt in mig och hunden i bilen och körde i ilfart till närmsta jour-veterinär som en söndagskväll vara antingen Kumla eller Strömsholm. Det blev Kumla för det är i alla fall lite närmre. Plockade upp pappa i Finspång på vägen för att få lite hjälp och slippa kuöra ensam i mörkret. John var ju tvungen att vara hemma med Saga.

Väl framme tog de emot oss direkt och vid en snabb röntgenbild visade det sig att mina teorier stämde. 

Livmoderinflammation är ganska vanligt bland tikar men ofta är de över medelålder vilket talade emot att Selma som bara är två år skulle få det redan nu.  Det som är extra farligt med livmoderinflammation är att de kan bli riktigt dåliga väldigt snabbt så om de inte opereras direkt så kan de riskera att dö. 

Tack vare att Selma visade för mig att hon hade ont så var vi ute i god tid så hon hade inte hunnit bli så väldigt nedsatt vilket skapade bättre förutsättningar för en lyckad operation. 

När de konstaterat livmoderinflammation satte de dropp som fick verka några timmar innan det var dags för operation. De tog med sig Selma och lovade att ringa så fort operationen var klar. Jag och pappa kunde inte göra mer så vi åkte hem. Kl 02 ringde veterinären och sa att operationen var lyckad och att Selma vaknat efter narkosen. 

Jag kämpade mig igenom jobbet på förmiddagen idag men när veterinären ringde igen vid lunch och sa att Selma längtade hem och att jag fick komma och hämta henne så var det som att alla spärrar (och en natt av utebliven sömn) släppte så jag bokade av eftermiddagens enda möte och åkte hem och samlade ihop mig lite innan jag åkte och hämtade min underbara fina hund.

Lite medtagen var hon allt. Men nöjd över att få åka hem. Nu är det vila och antibiotika/antiinflammatoriskt/smärtstillande i 10 dagar som gäller. Som tur var kan hon slippa tratt mot att hon har på sig en body som täcket såret och hindrar henne från att slicka. Nu håller jag tummarna för att hon snart läker och blir sig själv igen. 

Jag har aldrig varit så glad för att ha min bästa kompis brevid mig i soffan som just ikväll ❤️

 

Skön eftermiddag

Lite för mycket jobb och lite för lite Saga de senaste två veckorna. Tog ikapp med en extra tidig hämtning från föris och en skön eftermiddagstur i skogen 🍁

 

Vilken dag

Vaknade kl 05 superpigg efter 7,5h ostörd sömn. Vi sover varannan natt i gästrummet nu när Saga är i en fas där hon sover sämre på natten och vill gärna ligga nära någon av oss och sparkas och snurrar konstant. Gissar på en utvecklingsfas för hon lär sig massor och hon äter som en häst! Igår åt hon tre älgfärsbiffar till kvällsmat. Jag och John åt också tre var så det var inte så lite precis.

I natt var det min tur att sova i gästrummet och när jag ändå vakande så pigg så stack jag till jobbet och var på plats 06.05. Resulterade i en sjukt produktiv dag som gick i ett utan lunchrast (lunchen åt jag i farten på ett möte, utan lunch blir jag ett monster så det undviker jag helst) innan jag åkte hem 17.30. Hemma var energin inte slut så efter att ha repat lite låtar med John och dansat med Saga och sedan nattat henne, så stack jag ut och sprang tre kilometer. Kolsvart men hade pannlampa och reflexväst på både mig och hund. Reflexväst alltså. Pannlampa hade bara jag, Selma har ingen men det kanske vore nåt! 

Nu kan jag sova gott i natt. 

God natt. 

Helg

Förra helgen blev det både lite svampplock och fika (hittade ingen svamp men mycket fika!) med Emma och hennes kids och hundarna och jag la även ett rejält viltspår till Selma. Jag missbedömde avståndet kraftigt på Selmas spår så det som borde vara 600 meter blev dubbelt så långt med flera svåra vinklar. Spåret tog mig 40 minuter att lägga och när jag släppte på Selma så gick hon det på 8 minuter och verkade inte reflektera över svåra viklar med återgångar och bloduppehåll. Duktig vovve!

Saga tröttnade på att leta svamp och la sig i mossan och spanade på trädtopparna när vi var ute. Men när det vankades ute-fika blev hon mer aktiv. Matglad är hon i alla fall!

Denna helg blev det inte lika mycket utevistelse. Vi var ute i trädgården en sväng i söndags och lekte med Sigrid och Danne som var här. I övrigt blev det mest innepyssel och ett besök av Phille som kom för att hänga en stund med sin guddotter. Saga har inte varit ett så stort fan av Phille innan, de ses så sällan men i helgen fattade hon ordenligt tycke för honom och satt och flirtade med sina små ögon och tandlösa leende. 

Det blev visst besök av båda gudföräldrarna den här helgen för i fredags var Stenen och Anton barnvakt. Det hade kört ihop sig så John behövde åka kl 17 och jag inte hemma förens 19 så det var perfekt att få hjälp ett par timmar. Stenen och Saga har klaffat från första stund så det är inga problem att lämna henne utan Saga verkar tycka att det är toppen. Som extra bonus kom jag då hem till en färdiglagad tacomiddag i mitt eget hem. Mycket uppskattat. 

Ledarskapskurs

Förra veckan gick i rekordfart.

Saga började på föris på riktigt. En och en halv timma på måndagsmorgon var hon där innan de ringde och meddelade att hon hade feber och att hon behövde åka hem. Typiskt. Inte den bästa veckan att vabba eftersom jag skulle på ledarskapskurs i Stockholm tisdag till fredag.

Men vi fick tag på mamma och pappa som körde akututryckning och hjälpte till. Så Saga fick sova hos dem måndagkvällen och sedan vara där och vila upp sig (och äta våfflor) hela tisdagen. På onsdagen fick hon gå på föris halva dagen innan mormors och morfarn återigen hjälpte till och hämtade henne och var barnvakt på kvällen så John kunde gå på föräldramötet på kvällen.

Jag kände mig som världens mest curlade mamma som fick åka på ledarskapskus, sova långa nätter i skön säng och sedan äta hotellfrukost - rena drömmen. Ledarskapskursen var dessutom över all förväntan. Jag trodde att den skulle vara som en vanlig ledarskapskurs men tack vare att kursinstruktören också var psykolog så fick utbildningen ett gelt annat perspektiv, superintressant!

Kvällarna i Stockholm var toppen, första natten somnade jag kl 19.30 och sov till 07.30. Trött småbarnsmorsa. Andra kvällen gick jag och en kollega från Siemens ut och drack ett glas vin på Sturehof och på torsdagen träffade jag Magdalena över en middag på Milles på Standvägen. Vilken lyx! Riktigt god mat och gott sällskap.