Fredagens inledde helgen bra och vi hade grannarna över på tacomiddag. Barnen röjde och hade så kul och hundarna lekte och vi vuxna satt och pratade.
Byggde koja av alla täcken och kuddar i gästrummet;
I lördags hade vi en mysig dag och var ute i det fina vädret och gungade.
På kvällen hade svärisarna erbjudit sig att vara barnvakt så jag och John åkte in till stan, åt god mat och gick på bio. Vi insåg att det var typ ett år sedan vi gjorde något sånt på tu man hand. Mysigt!
Efter en kanonstart på helgen blev natten till söndag ingen höjdare. Jag fick feber (igen!) och svinont i bihålorna och låg och snurrade i sängen som en korv på grillen på macken, varv på varv och sov inte ett dugg.
Kl 04 hörde jag att Saga sprang in till John (jag låg i gästrummet) och på vägen ramlade hon och började gråta men slutade snart. Ingen fara med det men när jag gick upp vid 07 så var det blod på tröjan och när jag kollade i munnen så var tandköttet över ena framtanden blått och svullet och lite sprucket. Jag blev svinstressad, jag har någon fobi mot utslagna tänder, men efter lite lirkande med Saga kunde vi konstatera att tanden satt kvar, hade inte flyttat på sig och var inte särskilt lös (omöjligt att bedöma dock). När jouren öppnade vid kl 08 ringde jag ändå men vi behövde inte åka in utan kunde avvakta till vanliga folktandvården öppnar på måndag. Däremot skulle vi se till att hon inte belastade tanden, inte biter utan får små bitar av allt och det värsta av allt - ingen napp. Och det är ju omöjligt, vår dotter är nappmissbrukare. Hon använder den inte på dagen men när hon ska sova har hon minst 10 nappar som hon ligger och gosar med. Och en vecka innan bebis och med en mamma med feber så var det inte rätt tidpunkt att säga hejdå till nappen så vi har gjort så gott vi har kunnat. Hon fick somna med nappen inne nu ikväll så var jag nyss och drog ut den i sömnen på henne.
Under dagen har svullnaden gått ner och hon verkar inte ha alls ont. Men jag är fortfarande nojjig att tanden ska lossna. Det gör ju inget egentligen, det är en mjölktand, men jag tycker det är så obehagligt med trasiga eller utslagna tänder och det liksom kryper i kroppen på mig. Fattar inte varför. När jag drömmer min läskigaste mardröm så ramlar jag och slår ut mina framtänder i en stentrappa så jag har något issue med just det.
Imorgon ska jag ringa tandläkaren och be om en tid så de får kolla och så skickar jag dit John med Saga. Han är stencool så det blir garanterat en bättre upplevelse för alla om Saga går dit med honom istället för med en höggravid nervvrak till morsa.
Resten av dagen blev ändå ganska bra (när jag fått sova ikapp två timmar, febern gick ner och jag kunde sluta nojja lite över tanden) och vi bakade kanelbullar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar