Det känns kluvet. Ena delen av mig säger att det är dags. Jag har börjat drömma sjuka förlossningsdrömmar de senaste nätterna. Igår natt födde jag tvillingar och hade livemöte med en av de andra cheferna på jobbet samtidigt och i natt födde jag barn i min bil och sedan ville ingen skjutsa in mig till förlossningen även fast jag blödde massor utan alla sa att det var onödigt och ville bara gosa med bebisen istället. När jag då i drömmen ringde förlossningen själv sa de att om jag behövde hjälp fick jag åka till Västerås. Jag var så arg. Vaknade och var helt borta och det tog en stund innan jag insåg att bebisen var kvar i magen och att allt bara var en dröm.
Så av drömmarna att döma säger min hjärna åt mig att det är dags att gå hem. Andra delen av hjärnan kommer sakna jobbet, kollegor, att prestera och leverera. Men jag har varit inställd på detta datum så länge nu så det känns ändå som att det är dags. Jag har lämnat över mina arbetsuppgifter på jobbet, satt out of Office i mailen sedan början av januari för att få in min ersättare i arbetet, så jag är liksom klar.
Det är dags nu.
Hej då jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar