- Ska jag inte bara åka och köpa mjölkersättning?
Jag tittade på honom med svart blick. Ersättning? Jag tänker ju inte ge upp nu, då har jag ju genomlidit en vecka i smärta i onödan om vi ändå ska ge ersättning? Aldrig. Här ska inte ges upp.
Om jag haft mjölk som inte räckte eller ett barn som inte kunde suga ordentligt eller något annat skäl än smärta att ge ersättning skulle jag inte tvekat en sekund förstås och alla andra mammor får göra precis som de vill med sina barn. Men om det bara är min egen smärttröskel som ska sätta stopp för amningen då får jag minsann härda lite till. Det är min fulla övertygelse att det bästa för Julia är att ammas och det ska jag se till att hon får om det så ska blöda en månad till.
Smärtan går nog att jämföra med att köra med en slipmaskin med grövsta sandpappret på över bröstvårtorna. Under denna tortyr skulle jag berätta varenda hemlighet jag någonsin haft inom tio sekunder. Jag vill faktist påstå att det ibland gjort ondare än att föda barn. Men här ska inte ges upp. Jag är halvvägs, max en vecka till gör det såhär ont och sedan är det ingen grej alls, så var det i alla fall förra gången och jag hoppas det går över snart.
Julia är nöjd och det är det viktigaste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar