emmanea: En stor omställning

Den här första veckan som tvåbarnsfamilj har inte varit en dans på rosor om jag ska vara helt ärlig. Faktum är att det varit en större omställning än vad jag kunnat föreställa mig och jag har dessutom inte mått så bra. Eller inte speciellt bra alls. Jag är självklart världens tacksammaste för att allt gått bra och att Julia är frisk och att jag fick en fantastisk förlossning.

Men det efterföljande dagarna var tuffa. Dels bröt den förkylning jag känt av innan ut med full kraft efter förlossningen. Jag har snorat, hostat, haft feber och mått kasst av den anledningen. Jag är dessutom livrädd för att smitta Julia. Jag är så orolig att hon ska bli sjuk och jag har spritat mina händer så de är helt nariga. Jag tar tempen på henne morgon och kväll för att se att hon är ok. Jag har googlat ihjäl mig på symptom på RS virus och blir ännu mer rädd av medias framställning så det känns som att varenda unge blir supersjuk och får allvarliga men. Hon är ju okej, hon har ingen feber, idag har hon dock snorat på morgonen och jag var direkt framme och sköljde med bröstmjölk och sög med nässug. Men denna oro alltså, när man inte mår helt hundra blir man inte så rationell heller utan målar fan på väggen direkt.

Det blir ju inte lättsre av sömnbristen. Jag sov förstås inget natten när hon föddes. Jag sov inget första natten därefter heller på BB. Två timmar andra natten. Två timmar tredje natten. Tre timmar nästa natt. Och är det något som jag blir knäpp av så är det sömnbrist. Igår lossnade det lite och jag fick både igår och i natt sova 2 x 3 timmar. Vilken skillnad det blir, idag känns det som någon dragit upp en rullgardin för mina ögon.

Ett oväntat bakslag var mjölkstasen som kom i fredags. Det smällde till och brösten blev stenhårda, varma och knöliga och det gjorde SÅ ont, blev helt däckad med mer feber och grät varje gång jag skulle amma. Bröstvårtorna sprack och det blödde och jag läckte mjölk konstant. I helgen har jag knappt vetat vart jag ska ta vägen. Har knappt kunnat vrida mig i soffan utan att det värker i hela brösten. Igårkväll började det äntligen släppa och idag är det mycket bättre även om jag fortfarande läcker mjölk som en kran som står och droppar.

När jag är sjuk, har ont och inte får sova blir jag ingen bra person och det har gått ut över Saga och John och Selma. Saga som redan fått jobba hårt med omställningen att bli storasyster har fått ta alldeles för mycket ansvar och klara sig själv vilket resulterat i att hon börjat trotsa för att få uppmärksamhet och då har jag blivit arg. Jag skäms och känner mig som världens sämsta mamma. I lördagskväll bröt jag ihop totalt och fulgrät så tårarna och snoret rann. Usch.

Idag är första dagen det känns som att det lättat lite. Förkylningen har gått åt rätt håll, mjölkstasen börjar lägga sig och jag har fått sova hyfsat. Igårkväll hade jag egentid med Saga och vi stängde in oss i hennes rum själva och läste massvis med böcker och myste bara hon och jag, det ska jag försöka se till att vi gör mer.

Vi har såklart haft jättefina stunder under vår första vecka som tvåbarnsfamilj också men jag har varit lite för off för att faktiskt ta tillvara på dem. Men nu när allt känns lite ljusare ska jag bli bättre på det. Och så ska jag försöka sluta oroa mig så mycket för allt. Det äter också upp min energi. När jag kollar i min telefon så har vi faktiskt haft det jättebra, egentligen;

Överlycklig att få hålla lillasyster själv