Punktera mig!

De här senaste sex dagarna är de värsta dagarna av hela graviditeten, utan tvekan. Att vänta på något på det här viset är hemskt. Jag blir helt knäpp i huvudet och analyserar minsta lilla känning av att något skulle vara på gång och hoppas och hoppas och blir lika besviken varje gång. 

Igår gav jag upp och lämnade walk over. Det blir ingen bebis. Vi skiter i det. Det är säkert inte ens nåt, jag är bara lite svullen och uppblåst. Jag blev så frustrerad att jag bröt ihop totalt och bad John ta kökskniven och punktera mig. Det gjorde han naturligtvis inte utan fick lirka och lirka i flera timmar innan han efter att ha lyckats få i mig en kanelbulle till slut lyckades få mig på lite bättre humör så att vi kunde åka till hundparken med Selma och leka lite och låta henne bada i Stångån. 

Kvällen blev lite bättre. Hade lite känningar men ignorerade dem istället för att hoppas och då la det av, precis som alla andra dagar. 

Idag vaknade jag halv sex av John som skulle iväg på golftävling. Det är lika bra han får åka och spela för här blir det säkert inget idag heller...