Vi skulle åka kl 18 och jag börjar göra mig i ordning en halvtimma innan, tog på mig den finaste klänningen jag har som fortfarande passar, sminkade mig noga och satte upp håret. Jag tog till och med på mig smycken (inga ringar för de passar inte) och pressade ser mina svullna fötter i ett par lite finare skor än de fula fotriktiga mormors-skorna jag alltid har annars.
Kl 17.57 kommer jag ner för trappan och möter John i hallen som är på väg upp. Han tittar på mig uppifrån och ner och säger:
- Då kanske jag kan ha min mjukisdress?
Hur han tänkte där är väldigt oklart. Han hade sin fula mjukisdress på sig och ville säkert slippa byta om men när han borde se att jag faktiskt har försökt göra mig fin så kanske han kunde varit lite snabb i huvudet och sagt typ "vad fin du är, nu ska jag bara också byta om till något bättre så sticker vi sen".
I mina öron stod han framför mig och sa:
- Om du ska vara sådär ful så behöver väl inte jag ens byta om.
Behöver jag säga att det inte blev någon dejt på stan?
Jag åt korv och makaroner när John hade ätit färdigt sina fiskpinnar och sedan låg jag i sängen och John i tv-soffan resten av kvällen. Efter tre timmar hade jag förlåtit honom så pass att han åtminstone kunde ge mig en kompensationsmassage så han kunde klättra från den lägsta minusnivån.
Hur klantig får man vara. Jag inser att jag inte är till min absoluta fördel med 20 extrakilo men kom igen och just därför blir det lite extra viktigt att få känna sig lite fin, åtminstone en gång.
Nu blir det rosa bambi-pyjamas varje dag fram till förlossningen.
Allvarligt?! Det var taskigt på riktigt. Tyvärr är det en kommentar som lika gärna kunde ha fällts här. Med alla dom hormonerna ska han vara glad att han hade några armar kvar så han kunde massera dig sen iallafall, för där skulle jag personligen både blivit arg och superledsen.
SvaraRaderaMen vet du Emma?
Du är supervacker, även som gravid! Titta på bilderna i tidigare inlägg. Det lyser om dig... Verkligen! Det är svårt att de själv som gravid, jag tycker själv jag ser ut som ett vrak och att alla kläder stramar och liknar mig själv med en osmidig flodhäst... Men, jag tror det sitter i våra huvuden.
All lycka inför den stora dagen! ♡