Jag saknar dig Stenen!

När man är van vid att umgås minst 8 timmar per dag och sedan åker till NY en vecka och umgås dag och natt då är den här omställningen ganska stor. Som tur är så ses vi på lördag när vi ska på fest i Norrköping hos en av våra kompisar från ex-jobbet.

Jag bjuder på en bild på en mindre nöjd Stenen när jag tvingade henne promenera genom HELA Central Park i ett 30-gradigt NY med en luftfuktighet på 1000 procent med de uppmuntrande orden "Central Park är inte alls stor, hur stort kan det vara liksom, det går jättefort, vi är snart framme, snart är vi framme, jättesnart verkligen, det kan inte vara långt kvar nu"

Behöver jag beskriva hur hennes blick såg ut när vi väl faktiskt kom fram till Guggenheim museum och det var STÄNGT.  Om blickar kunde döda. Precis just var det kanske inte så kul men desto roligare minne efteråt. 

Saknar henne.