Äntligen hemma

Äntligen är mamma och pappa hemma efter 18 dagar i Sydafrika. Jag erkänner att jag har längtat på slutet. De verkar ha haft en grym resa, med massa sköna människor och häftiga djur. Kollade igenom deras bilder i kameran. Så jävla häftigt med vilda leoparder och lejon sådär nära. Och krokodilungar. Och vrålsöta elefantungar och pingviner. Jag är onekligen avundsjuk.

Myran har också längtat. När de satt och körde hem från Arlanda tänkte jag att jag och Myran kunde ta en rejäl promenad och möta dem. Vi kom till Butbro där vi blev upplockade och Myran var i total extas. När hon lugnat sig lite såg hon nästan lite förvirrad ut. Hon måste verkligen undra vafan de gjort i bilen i Butbro i 18 dagar.

Ibland undrar jag hur mycket Myran begriper egentligen och vilken tidsuppfattning hon har. I förrgår när jag skypade med dem i Kapstaden så letade hon länge och väl under skrivbordet ifall det möjligen var så att de gömt sig där i drygt två veckor.

Nu är det i alla fall nöjda familjen som kollat på solsidan och Arne Dahl. Jag har ätit tre lussebullar och har ont i magen och Myran viker inte en tum från mig ifall mamma och pappa behagar försvinna till Butbro sådär länge igen...