Rumpan neråt!

Foglossningen är vad den är. När jag nu gått ner på halvtid och kan åka hem efter fyra timmar, sträcka ut i sängen och till och med kanske sova ikapp lite förlorad nattsömn (vaknar i varje vändning så det blir ca 1-2ggn per timma) så funkar jag mycket bättre. 

Idag har jag varit på min vattengympa på eftermiddagen. Det är så skönt att vara så lätt och rörlig! Idag bad jag även Åsa, barnmorskan som håller i passet, att känna efter hur lilla J låg. Jag har haft en känsla av att hon vänt sig med huvudet neråt men jag hade fel, hon stångar mig i vänstra revbenen och rumpan ligger och trycker på min kissblåsa. Än så länge är det ju gott om space därinne och hon har nio veckor på sig att vända sig med huvudet neråt så jag känner ingen oro. 

På kvällen har jag slagit in lite fler julklappar, är helt klar nu (tror jag!) och vi har kollat på adventskalendern. Med vi menar jag mig själv och John. Saga är inte ett dugg intresserad utan leker med sina dockor när vi tittar. 

Hon längtar så efter sin lillasyster. Hon berättar att bebisen ska ligga i hennes knä när den kommer ut ur magen, bara mamma och pappa får bära bebisen men att hon får hålla. Hon ska ge bebisen de små napparna jag köpt och de stora napparna är hennes. Bebisen ska äta på tutten och dricker mjölk. Hon härmar hur bebisen låter när den är ledsen och vet precis att hennes gamla spjälsäng ska vara bebisens säng. Hon har verkligen snappat upp allt vi berättar och detta återberättad hon med stor glädje, imorse kl 06 hade hon en lång utläggning kring detta. Vår lilla storasyster.