Dramaqueen

Hej trotsåldern! Igår var jag och saga så osams på eftermiddagen. Först för att hon vägrade gå upp ur badet fast hon skrek ”maaammmaaa färdig” en miljon gånger och varje gång jag försökte fiska upp henne slank hon undan och sa ”jag vill bada lite till”. Tillslut fick jag helt enkelt fiska upp henne under tvång och sedan brakade helvetet löst. Hon vrålade så det säkert hördes in till stan. Sedan efter maten körde vi en repris när hon vägrade sluta tvätta händerna. Igår kl 18.58 (Saga går och lägger sig kl 19) var jag så trött att ögonen gick i kors och när John klev innanför dörren 19.06 hade luften gått ur mig helt.

Imorse skulle jag lämna på föris och naturligtvis skulle hon inte ha några kläder på sig. Det hela mynnade ut i en rejäl brottningsmatch mellan en arg gravid kvinna och gallskrikande tvååring. Strumporna fick jag inte på och då tappade jag det, sa åt henne att hon fick vara ensam hemma idag och så gick jag ner för trappan. Då tjöt hon ännu högre men tog i alla fall på sig strumporna och följde med till bilen. I bilen på väg till föris var det lugnt och vi lyssnade på musik och när vi kom fram och jag skulle ta ur henne ut bilbarnstolen tänkte jag att jag skulle föregå med gott exempel och sa:

- Förlåt Saga för att jag blev så arg på dig. Vi måste försöka samarbeta på morgonen och inte bråka. Förlåt för att jag blev arg.

Hade väntat mig en okej eller möjligtvis en ursäkt tillbaka som svar men istället börjar min lilla dramaqueen hulka (fast hon inte ens var ledsen längre) och ömkligt snyfta fram:

- Ja för jag blev faktiskt ledsen. 

Jahopp. Hon tyckte helt klart attt jag var skyldig henne en ursäkt efter mitt omogna beteende. Uppläxas av en tvååring har jag aldrig blivit förut!