Det här med gravidhormoner alltså. De är verkligen inte att leka med. På jobbet går det ganska bra för då måste jag ju skärpa till mig men hemma är det rena rama berg- och dal-banan.
I helgen startade jag ungefär fem stycken världskrig med John (..och då var John ändå borta nästan hela lördagen...), vann inget varpå jag började grina samtliga gånger. Utöver detta grinade jag oförklarligt två gånger och en gång för att jag var trött.
Mellan världskrigen hann jag även med att vara världens lyckligaste med inställningen att allt kommer bli jättebra och varva detta med att tro att jorden ska gå under.
Alltså shit. Och det här är bara början. Stackars mig. Och John. Om vi överlever detta kommer själva småbarnslivet bli en baggis.
Jag har dessutom blivit jätteförvirrad – jag som alltid brukar ha koll på mina grejer lägger dem överallt. I lördags la jag min plånbok i badrumsskåpet när jag letade efter min mobil och under tiden jag letade efter plånboken tappade jag bort både mobilen igen OCH bilnycklarna i olika rum hemma. Hela förloppet skedde alltså under loppet av ca 10 minuter iförd full mundering i jacka och skor för jag skulle åka till Tornby, skapligt frustrerande..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar