Del 1 Vecka 1-5

Kanske det längsta inlägget i världshistorien.

Hur sammanfattar man de 13 mest konstiga och ofattbara veckorna av sitt liv? Jag ska försöka men jag får nog dela upp det i två delar... 

Här kommer del ett;

Vecka 1 och 2 

Här är man inte ens gravid eftersom man tydligen räknar från mensens sista dag och inte alls när bebisen blev till. Mycket märkligt kan jag tycka. Jag ska alltså vara gravid i 40 veckor men har bara en bebis i magen i 32. Vad gjorde den innan dess liksom? 

Vecka 3

Här blir alltså bebisen till och det behöver vi ju inte gå in på mer detaljerat hur det går till. 

Vecka 4

Vi lever loppan på vår honeymoon i Californien. Vi kör så hårt på dagarna att vi stupar i säng på kvällarna. Vi har ingen lust alls med att gå ut på krogen och glo på varandra så istället överkonsumerar vi läsk och kollar på amerikanska inredningsprogram på tv på kvällarna. En dag pimplade jag vin när vi var på vinprovning i Napa. Men det var inte så värst mycket och det var den enda alkoholen jag drack på hela resan. Jag hade ju ingen aning om vad som väntade men undermedvetandet kanske styrde, vad vet jag. 

Vecka 5

Upptäcktsveckan. Vi befinner oss i Santa Barbara som var ett av de sista stoppen på vår resa. Jag inser redan samma dag jag skulle haft mens att något inte är som det brukar. Jag väntar till nästa morgon innan jag ventilerar detta med John. Han skyller på tidsomställningen. Jag låtsas att jag köper förklaringen. I själva verket borde ju mensen bara vara ännu mer sen eftersom USAs västkust är 9 timmar EFTER Sverige men det säger jag inte till John. Jag låter en dag till passera och sedan när vi är på väg på Highway One söderut deklarerar jag att vi nog faktiskt borde stanna på ett Pharmacy och köpa ett test. Det finns inget apotek längst ute på klipporna mellan Santa Barbara och Malibu och så jag får helt enkelt vänta tills vi checkat in på hotellet i Hollywood som visade sig vara det äckligaste hotellet på hela resan. Vårt rum luktade mögel även om det var så rent det kunde bli i ett nedgånget hotell med storhetsdagar på 80 talet. 

På kvällen tar vi en promenad längs Hollywood Boulevard och bland alla märkliga souvernirbutiker, sexleksaks-shopar och matställen hittar vi en större matbutik som också har apotek. Vi letar upp testen, jag sliter åt mig ett av de billigaste och ställer mig i kassan med förpackningen dold i handen. Jag lägger upp den uppochner på disken framför kassörskan som omedelbart visar sig vara en av de mest odiskreta personerna i världen. ”ARE YOU PREGNANT” vrålar hon över hela jävla butiken när hon ser vad jag tänker köpa och alla inom en mils radie glor på mig.  ”I don’t know your fucking idiot. Why do you think I’m buying this test?” tänker jag men säger inget. ”CONGRATULATIONS” vrålar hon ännu högre. Jag ger henne en blick som kan döda och då tittar hon oförstående på mig och undrar i samma höga röstläge ”Are you not happy? Whyyyy?”.  Jag får slut på fanskapet genom att väsa att hon ska ge mig en påse innan jag sliter åt mig allt på disken och löper därifrån. Sen var jag tvungen att äta Chicken Mc Nuggets på Mc Donalds för att lugna ner mig innan vi promenerade hem till vårt sunk-hål till hotell. 

På hotellrummet förbereder vi oss, John får positionera sig utanför badrummet med sin iPhone med tidtagning och jag får kissa på teststickan och sätta på locket och lägga den på handfatet utan att titta. Där satt vi sedan, jag på insidan av den mögliga dörren och John på utsidan tills tiden gått ut. Då fick John komma in och vi tittade på resultatet ihop. I USA har även de billigaste testen den "riktiga" varianten där man får ett plus eller ett minus. (I de svenska billiga versionerna, jag köpte givetvis ett sådant också så fort jag kom hem, får man bara ett eller två streck - hur kul är det, man vill ju ha ett plus eller minus?!) Och det var ett plus. Ett jätteplus. Ingen tvekan om saken. Inte ett såntdär ljust tveksamt plus utan ett plus där den framkissade linjen var ännu mörkare än referenslinjen. Vi glodde på testet och sedan på varandra. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Vi typ flinade lite fånigt och jag grinade kanske lite och vi typ kramades lite lamt och sedan la vi oss i varsin möglig nitti-säng som inte ens stod tätt tillsammans och började pilla på våra iPhones för att slippa prata med varandra för att liksom kunna smälta beskedet ifred.  Jag började typ googla och ladda ner gravidappar och John spelade Candy Crush. På den stora platt-TVn (som var det enda i rummet som köpts in efter milleniumskiftet) hade vi Grease-filmen på mute. Och där dansade Olivia Newton John och John Travolta runt på sitt nöjesfält och i Los Angeles mögligaste hotell ligger vi ligger dödstysta och just har fått veta att vi ska ha barn… Den stunden kommer jag aldrig att glömma.