Fick panik och kutade in med Selma. I farten vrålade jag åt John att ringa grannen och fråga om det var hans älg-hund som var på rymmen (hon är rätt lik en varg) innan jag gick ut igen för att spana lite. Den var så oskygg och gick emot mig nere på vägen.
Då öppnade John dörren och hojtade att det inte var grannens hund och då blev jag tveksam igen. Så jag provade att vissla lite. Ingen varg kommer på vissel. Men det gjorde minsann denna. I full karera kom den skuttande som en kanin och hoppade upp och gav mig en puss i ansiktet.
Det var förstås ingen varg. Den här rackaren hette Ceasar enligt halsbandet och telefonnummer hade han visst också. Han bodde på andra sidan järnvägen och gjorde tydligen avstickare med jämna mellanrum för att hitta lekamrater. Tog en stund innan ägarna kom för att hämta honom och under tiden tog jag ut Selma som fick hälsa och då hade de så roligt i snön.
Men nu när Ceasar har hittat en kompis har jag en känsla av att vi nog kommer få besök lite oftare. Tur att Selma är kastrerad..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar