När vi kl 19 (20 svensk tid) klev in på den italienska restaurangen höll jag på att hungra ihjäl efter en ynklig purjolökssoppa till lunch. Jag klarade inte att motstå frestelsen utan beställde en pasta carbonara med sparris. SÅ gott. Fast ändå inte. Pasta är inget jag saknat sedan jag började käka bön-pasta istället fö vanlig pasta som har exakt samma smak och konsistens. Men nu hade de ingen bönpasta på restaurangen så då fick det bli så. Ingen nog deal. På’t igen imorgon bara.
Något som gjorde mig på ytterst bra humör var när en av mina engelska kollegor frågade mig om jag hade bott i Sverige hela mitt liv eller om jag växt upp någon annanstans. Lite märklig fråga tyckte jag eftersom jag ser ganska så svensk ut men hon så förklarade hon att hon undrade för att hon tyckte att min engelska lät för bra för att inte vara uppväxt med den. Tack för den komplimangen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar