På dagens seminarium i retorik blev jag lite småtjurig. Vi hade röstövningar vilket innebar att vi alla fick en vers på en dikt att läsa högt framför klassen. Vi hade en timma på oss och var 12 personer varav jag var nummer 10 i turordning. Efter 45 minuter var vi på talare nummer 6. Seminarieledaren gav de som talat massor av feedback och övningar men hon var helt kass på att disponera tiden. Sådant gör mig arg. Alla ska väl få möjlighet till lika mycket feedback om det är det seminariet går ut på. Visst lär man sig av att lyssna på andra men man är ju ändå där för sin egen skull.
När det väl var min tur, hon var så illa tvungen att speeda upp tempot på slutet, var jag så tjurig att jag hade bestämt mig för att läsa så jävla bra så att hon inte skulle kunna hitta något att anmärka på. De andra hade fått läsa om flera gånger var. Så jag gick fram och läste, tydligt och långsamt med mycket dynamik och den bästa inlevelse jag kunde hitta. Nog tystnade hon alltid. Det enda hon sa efteråt var att jag hade gjort en bra sammanställning av det de andra fått öva på under timman och att jag borde fortsätta läsa dikter. Och när jag gick därifrån gjorde hon tummen upp. Sådär ja, så ska de tas.
Va duktig du är Emma! Det var ju sådär det blev med våran miljöredovisning i tvåan, då var vi också tjuriga kommer jag ihåg :)
SvaraRadera