Kulan

Idag var vi på ultraljud. Vanligtvis får man ju bara ett vecka 12 och ett vecka 20 men eftersom min moderkaka låg så att den riskerade att blockera utgången så blev vi erbjudna ett extra för att kolla upp det när det närmade sig. Och nu är jag i vecka 35 så nu var det dags. 

Jag var jättenojig i natt och imorse men denna gång lyckades jag i alla fall undvika att backa in i garaget så det var ju ett framsteg. Jag var egentligen inte så nojig över moderkakans placering, det värsta som kunde hända med den informationen var att de bestämde sig för att snitta och då skulle vi i få träffa bebisen ännu mer snart och det hade ju varit kul, utan det var ju undersökningen av barnet som fick mig nojig. 

Helt i onödan visade det sig. Våran unge mådde toppen och hade det utmärkt inne i magen. Hon (ja, de bekräftade igen att det är en tjej) hade lagt sig till rätta med huvudet neråt, låg och smackade och sörplade fostervatten och hade det allmänt bra. Huvudet och magen och lårbenet var normalstort och flödet i hjärta och navelsträng var bra. Av måtten att döma är uppskattad vikt just nu ca 2.3-2.4 kg och en gissning är att hon då kommer landa på 3.5-3.7 kg när hon kommer ut. Hon hade det rätt trångt och låg och pressade näsan in i moderkakan så profilbilden blev inte vrålsnygg..

Men i alla fall så kunde de konstatera att moderkakan följt med upp i takt med att magen växt så nu är det inget som blockerar utgången för ungen när det är dags. Skönt.

Nu håller vi tummarna för att de sista fem veckorna går i racerfart och att jag slipper gå över tiden för mycket. Jag har fört dagliga förhandlingar med henne där inne och vi (eller mest jag) har enats om att onsdagen den 20 juli vore ett bra datum, då är hon helt klar men vi behöver inte bli otåliga och vänta ihjäl oss...

Vecka 35