Jag är stolt över mig själv för min förmåga att tänka och handla rationellt i kaos. Jag skulle ju bara kunna lägga mig ner i fosterställning och låta känslorna ta överhanden. Men jag är inte sådan.
Istället försöker jag omedelbart lösa problemet på ett strategiskt, rationellt sätt. Som att åka till lägenheten och gå igenom rum för rum och skriva listor på vad som är mitt och vad som är hans. Ett viktigt steg i processen för att kunna gå vidare.
I dessa stunder är jag iskall. Jag känner ingenting. Och sen kommer bakslaget. Som när jag har lämnat lägenheten och inser att nästa gång jag kommer tillbaka kommer den vara till hälften tom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar