En riktig skitvecka för Selma den här veckan. Eller det beror på hur man ser det - i tisdags hade vi glömt att vi ställt ut soppåsen med massor av ben från middagens kycklingvingar och det var förstås inte Selma sen med att nosa upp och sätta i sig av när hon var ute och rastade sig. Så det var ju bara att ränna iväg till Ica och köpa sparris som hjälper till att linda in eventuella vassa ben och ge henne. Tur att hon är glupsk för hon tvekade inte en sekund på 10 inlagda sparrisar i matskålen. Så enligt Selma en bra dag som fick så mycket gott - för mig, not so much.
Det gick bra i alla fall med magen men så igår natt så väckte hon mig och talade om för mig att något var fel och att hon ville ut och då kissade hon massor av gånger och ville inte komma in, så torkade jag henne med vitt papper och såg att det var blod. Jahapp, då var det bara att åka till veterinären på akuttid på fredag förmiddag. Men John var snäll och hjälpte mig att åka in med henne så jag fick ta mina jobbmöte för naturligtvis var det kaos på jobbet samtidigt.
Nu har hon fått antibiotika och smärtstillande mot urinvägsinfektion så förhoppnings släpper det snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar