Alltså John har inte riktigt fattat att jag är gravid och att jag därmed inte kan göra allt som vanligt längre, trots att han mycket väl noterat att jag har en rejäl mage. I söndags låg han riktigt risigt till efter att ha föreslagit att jag skulle fortsätta måla staketet när jag var klar med bänken jag just målat och när jag förklarade att jag inte orkade mer tyckte han att det är ju bara att stå och veva lite med armen och hur svårt kan det vara. Han orkade minsann och han jobbar ju ändå heltid i veckorna och jag jobbar ju bara 75% just nu, så hur kan jag inte orka.
Då hade han satt sin sista potatis kan jag meddela. Det kostade honom en lång fot- och benmassage samt ett löfte om att han skulle svälja ett 10 kg bowlingklot och skita ut det för att känna hur det känns, bara jag fixade fram bowlingklotet, för att köpa sig fri ur situationen.
Stå och veva lite med armen? Tror han ja?! Stå är liksom generellt ingen skön grej när man typ tippar framåt, väger mer än 12 kg för mycket och det är 30 grader varmt och stekhet sol ute...
Ser fram emot när han ska svälja bowlingklotet.
Hej Emma!
SvaraRaderaJag hittade till din blogg för ett tag sedan av en slump. Och allvarligt. Du är ju grym på att skriva... Och just detta inlägg.... HAHAHA... Jag dööör! �� Du är ju underbar! Jag kan tänka mig hur du kände inför hans kommentar. Jag är själv i vecka 16 nu och har väl inte haft några större problem med mannens sympati ännu, utom möjligen när han blev sur för att jag inte ville äta pizza som vi bestämt då jag har varit väldigt illamående. Av samma skäl har jag inte fixat stekos och stark matlukt i affärer, vilket inte heller varit så poppis. Och möjligen har det väl varit lite delade meningar om hans blodskräck då jag blödit väldigt mycket näsblod... Då har det på något märklig vis varit mer synd om honom. Hahaha... Men dom är underbara ändå!
Jag fortsätter gärna kika in här ibland och önskar er all lycka med den fortsatta graviditeten. ��
/Jenny Thorsell (fd. Lindros)