min fördel, har såklart skärpt till mig
på jobbet men så har stackars John fått ta en sur och grinig tjej hemma. Har känt mig riktigt seg i kroppen och förkylningen för två veckor sedan har inte gett upp så jag har inte vågat träna.
Idag skulle John till gymet och jag åkte med och tänkte bara gå en lugn promenad ute under tiden. Så vi ställde bilen vid gymet i stan och jag började gå.
Vid rödljuset på Hamngatan fick jag vänta och då pluggade jag i mina lurar och drog igång min träningslista. När det slog om till grönt började benen springa. Efter typ 500 meter insåg jag att vafan - jag skulle ju inte springa - jag skulle ju gå?! Men benen ville springa. Och då fick de göra det och själva sätta tempot och när John ringde och var färdig på gymet hade benen sprungit med mig hela vägen hem.
Och nu känner jag mig mycket piggare och gladare än vad jag gjort på hela veckan! Tack benen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar