I natt ökade mitt ogillande av katter från normalt ogillande till grovt ogillande/på gränsen till hat. Efter att ha haft stora sömnproblem på grund av för mycket marängswiss för sent på kvällen under gårdagens traineemiddag hade jag äntligen somnat när två katter hade catfight utanför mitt öppna fönster. De skrek så högt att jag blev livrädd och trodde att grannen som skrek i högan sky och höll på att stryka med. Jag flög fram till fönstret och vinklade upp persiennen men såg inget. Alltså måste det varit katter för grannen hade jag ju sett..
Nä. Tacka vet jag hundar och marsvin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar