Blind get

Förra helgen hade vi ett litet tillbud här hemma. Jag bad John kasta ett getöga på barnen som satt vid köksbordet medan jag gick på toa. När jag kom tillbaka hade Jullan klättrat ur sin barnstol och satt på brickan som hör till och var i full färd med att försöka klättra över till köksbordet. 

Jag fick panik och rusade fram så inget hände men min puls var på max. Jag snäste till John varför han inte kollade barnen och han sa att han nyss kastat ett getöga och då satt hon minsann i stolen varpå jag då argt svarade: 

- DÅ MÅSTE DU VARA EN BLIND GET! 

Som ombedelbar åtgärd åkte vi och köpte en sele till stolen så nu kommer hon ingenstans.

 Imorse serverade jag barnen frukost och gick sedan en snabbis på toa och tänkte - Så skönt att man kan gå iväg en minut undan att behöva kasta ett getöga på Jullan.

Hörde en smäll och fick springa tillbaka och möts av detta.

Måste nog erkänna att vi är två blinda getter i den här familjen. Och en opålitlig snorunge. 

Och Selma som är i sommarstugan precis när man behöver henne som mest. 

Suck.