Imorse var jag på sjukan för att lämna blodprov. Jag är eventuellt världens svåraste person att ta blodprov på för mina vener är så små så små och så gömmer de sig så fort en nål kommer fram. Detta vet jag så väl om så innan sjuksköterskan började så sa jag lite vänligt:
- Jag är lite trixig att ta blodprov på men det bruka gå efter några stick eller så.
Detta sa jag naturligtvis av ren välvilja för att alla andra sjuksköterskor som någonsin har tagit blodprov på mig har börjat undra om jag är en vampyr som inte har något blod överhuvudtaget eftersom det aldrig kommer något.
Denna sjuksköterskan tittade på mig med en min som om jag hade kränkt hela hennes yrkesstolthet och sa.
- NÅGRA stick. Nej vet du vad.
Men mycket riktigt. När hon kört in första nålen i armen på mig och grävt runt en bra stund och naturligtvis inte fått ut en enda droppe blod började hon mumla:
- Märkligt, mycket märkligt. Det här var verkligen konstigt.
Jag kände att vampyrtankarna var på gång i hennes huvud men jag sa inget utan lät henne självmant ge upp och byta arm. Så fort hon drog ut nålen började naturligtvis blodet att forsa ut och hon blev märkbart lugnad av att jag nog inte var en vampyr. Efter lite grävande med nålen i den andra armen fick hon tillslut sina rör med blod fyllda och vi båda var nöjda.
- Bra jobbat. Bara två stick. Rekord!
Det sa jag inte. Men jag tänkte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar