Då avslöjade jag inte så mycket för er (inläggen från januari förra året finns här) men såhär exakt ett år senare är jag villig att dela med mig av lite mer smaskiga detaljer. För det var rätt lyckat ändå.
Som jag redan avslöjat träffades vi via en nätdejtingsite. Det visste ni ju redan. Där var jag alltså aktiv i hela 27 timmar innan en kille vid namn John hade begärt en date. Det visste ni också redan. Vad ni däremot inte vet är att det var jag som skrev ett första meddelande till honom och frågade vilken låt han skulle riva av på gitarren om han skulle stajla för en tjej. Han hade en bild på sin sida där han spelade gitarr - därav den högst relevanta frågan. Han svarade att han skulle spela en John Mayer låt. Jag svarade snabbt att det var minsann tur för om han hade valt Magnus Ugglas trubaduren hade jag rest mig upp och gått därifrån...
På Johns initiativ gav vi upp dejtingsiten och bytte till facebook. Mycket bra initiativ. Där fanns det ju fler bilder.
Och snygg var han ju. Den som påstår att utseendet inte spelar någon roll ljuger! Han måste ha tyckt detsamma för vi fortsatte skriva och efter knappt en timma blev jag bjuden på date.
Det var en MYCKET förväntansfull tjej som knatade ner till Ågatan två dagar senare. För tidig var jag också. OCH det regnade. Jag glodde på varenda kille som gick förbi. De första killarna som gick förbi var skitfula och en hade till och med mjukisbyxor så jag bad till gud att det inte skulle vara han. Det var det inte heller.
Och sen kom John. Bara sådär. Med värsta smilet. Och paraply. Prata är ju inget problem för någon av oss så tyst blev det aldrig och vi knatade till BK för ett glas vin. Innan John kilade till baren frågade han vad jag ville ha för färg på vinet och jag svarade vitt. Efter några minuter kom han tillbaka med två glas rött. Se där. Lite nervös han med kanske. Jag kommenterade det aldrig vidare utan drack och teg. Eller teg var väl en underdrift, vi pratade snarare om allt annat utom färgen på vinet.
Efter några trevliga timmar (mycket trevliga enligt mig!!) med massa snack och skratt börjar John att skruva konstigt på sig. Och kolla på klockan. Och skruva mer på sig. Men vafan tänkte jag. Han får väl säga till om han nu tycker att det är så jävla tråkigt. Efter några minuter kom servitrisen fram och sa att de hade stängt och att vi var tvugna att gå. När jag vände mig om och tittade in i lokalen hade de hunnit städa och ställt upp alla stolar på borden och släckt ner. Som om jag hade haft tid att lägga märke till det men nu förstod jag ju Johns konstiga agerande.
Så vi tog en promenad. Hem till honom. Drack mer vin. Jag åkte aldrig hem på natten. Faktum är att aldrig mer åkte hem om inte John var med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar