Om att pendla

Jag kan inte direkt påstå att jag och pendlingen blivit bästisar under de senaste månaderna. Att helt plötsligt ha en timma till jobbet enkel resa känns ganska rejält när man tidigare i livet haft max fem minuter på cykel till skola/jobb. 

Näe. Det är verkligen inte min grej. Men vad är alternativet liksom? Att flytta till Finspång. Skulle inte tro det va?! Att flytta till Norrköping. Kortare pendling men fortfarande långt. Att bo kvar, sluta klaga och infinna sig i sin situation. Ja. 

Så i söndags köpte jag ett busskort så jag skulle kunna bli pendlare på riktigt. Man är inte en riktigt lika cool pendlare om man kör bil som jag har gjort tidigare. Nu ska jag ge det här bussåkandet en chans och se om det är bättre eller om möjligt ännu värre än att köra bil.

I måndags gick det helt åt helvete. Hade ätit för mycket frukost och mådde panikilla hela vägen på grund av grov åksjuka. Igår gick det bättre. Då lyckades jag till och med somna i Skärblacka och vaknade på skutenbron. Idag gick det inte något vidare, kunde inte sova men mådde i alla fall inte illa så jag gav upp sovandet och började jobba när bussen passerade Norsholm istället.

Men som sagt. Nu ska jag ge det här en chans. Annars är det enda kvarstående alternativet att flytta hela Siemens till Linköping och det kan bli svårt. Och dyrt!