Jag har numera blivit utsedd till familjens IT-ansvariga tätt följd av min Karl som rent tekniskt är bättre lämpad för rollen som IT-tekniker.
Det är ett sjuhelvetes jobb att vara IT-ansvarig i denna familj kan jag lova. Nya iMac var ju ingen konst. Den första skrivaren EPSON var däremot ett rent helvete som tillslut fick bytas mot en betydligt trevligare HP för att den visade sig vara trasig. Den fick min Karl och pappa dock installera eftersom jag vägrar läsa instruktionsböcker och pappa insisterade på att vi skulle följa instruktionerna och inte köra på frihand. Den nya lilla HP:n talade dock om det mesta själv. Mycket trevligt med sådana apparater.
Jaha allt frid och fröjd. Tills jag skulle hjälpa mamma att e-deklarera idag och internet bara tvärdog. Så var det igång igen. Min karl fick felsöka och jag började riva i avtal med Tele2. Tillslut kom vi fram till att det nog var modemet det var fel på och att till råga på allt att den utlovade hastigheten inte alls uppfylldes. Så då var det bara att ringa Tele2 (starkt jobbat med kundtjänst på påskafton!!) som skulle skicka några återställningskoder med posten för att få modemet i balans trots att det nu hoppat igång igen. Dessutom åtgärdade de felet med den för låga hastigheten på linan och gav oss gratis internet de kommande månaderna för att vi betalat för mycket för något som inte levererades. Så internet fick en sjuhelvetes fart och alla var nöjda. Tills vi insåg att det trådlösa nätverket var stendött och att det bara var med sladd som det gick skitbra. Jahapp. Ringa igen då och slutsatsen blev som vi redan fattat att det var modemet det var fel på och att det måste sjungit på sista versen. Så slutligen är ett nytt modem på väg hit och fram tills dess får alla surfa med sladd. Whohoo. Två steg framåt och ett tillbaka.
Nu är hela familjen helt slut efter denna pärs. Tacka vet jag bredbandsbolaget och 100-linan hemma i Linköping.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar