Julia sover lunch och de stora tjejerna är ute och leker själva. Alltså jag är så hönsig med det där med att vara ute själva. Hade vi bott i stan hade jag nog varit van vid det här laget för då hade hon väl sprungit till kompisar och plingat på stup i kvarteren men här på landet är vi liksom alltid ute allihopa och då kan man ju ha lite koll och någon granne är det för långt att kuta till ensam.
Nu har jag ingen aning om var de är eller vad de gör. Men jag är inte dummare än att jag skickade ut Selma med dem så hon kan hålla koll på var de är och hämta hjälp om det skulle behövas. Framförallt kan hon visa mig var de är om de skulle få för sig att sticka iväg någonstans. Tryggt.
Jag får nog träna lite på att chilla och låta de klara sig själva. Och Saga behöver vi träna på att förlora. De spelade spel och hon torskade och fick psykbryt och vägrade komma ner en lång stund. Men så har hon aldrig förlorat förut i hela sitt liv. Hon byter alltid lag efter den som vinner när vi spelar något. Oftast blir det med Johns lag. Även där får man lägga sig lite ibland för att det ska bli lugnt. Vinnarskallen har hon fått efter sin far!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar