På jobbet är det lite lugnare nu när många har semester men det innebär också att vi som är på plats får försöka bena ut alla möjliga svåra frågor som landat hos oss när de som normalt hanterar dessa inte är på plats. Det gör att jag fått kliva in och jobba lite mer operativt vilket är utmanande men lärorikt och roligt. Vi har lite semsterfeeling på jobbet också. Vi har flyttat ihop oss till platser bredvid varandra då vi annars sitter mer utspritt när vi är många och det öppnar för mer snack och samarbete med de man inte brukar sitta med. Jag har äntligen haft tillfälle att sitta ner och ta förmiddagsfika med gruppen, annars har jag nästan jämt haft möten som förhindrat det.
En dag i veckan snackade vi löpträning på fikarasten och jag hör då mig själv säga att om jag springer så är det ca 5-8 km. När jag tänkte efter insåg jag att det där var ju innan jag var gravid, dvs mer än 1.5 år sedan, och sedan jag fick Saga insåg jag att jag nog bara sprungit 5km en gång, annars har jag nog bara sprungt jag 3-4km. Men det kom jag tyvärr inte på förens jag antagit utmaningen att springa min maxdistans (för mig alltså 8km) innan veckans slut. Reglerna vi satte upp i utmaningen var att maxa sin sträcka och man fick inte gå. Sagt och gjort. I torsdags tog jag på mig löparskorna och tog med mig Selma och sprang iväg. Första fem km gick förvånansvärt smärtfritt. Bra tempo och inte alls så jobbigt. Men på 5.00 km gav benen upp. De vägrade mer men vinnarskalle som jag är bestämde jag mig för att inte gå utan springa ändå så även om det gick så långsamt och var så korta steg så jag knappt kom framåt i motvinden så gjorde jag det ändå. Sjukt nöjd över mig själv!
Behöver jag säga hur ont i benen jag hade igår och även har idag?!
Nu sover Saga sin förmiddagslur, John tränar golf och jag ska ta en dusch så håret hinner torka innan jag ska locka det innan kvällens 2x30-års kalas..
Veckans vinbärsätare. Godare än jordgubbar tydligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar