Vi var på mattjakt i söndags. En fin matta att ha under soffbordet. Gärna lite orientalisk. Mio hade precis ingenting vi gillade men vi kom på att vi nog hade sett att IKEA hade orientaliska mattor i ett hörn. Så vi åkte dit och hittade vår dröm-matta. Crémevit med orientaliska mönster i olika nyanser av blå. Den var så tjusig. Den tar vi sa vi i kör och var så nöjda över att så snabbt och enkelt hitta en fantastiskt fin matta. Inte så dyr heller. IKEA är ju aldrig dyrt. Precis när vi skulle slita fram mattan (som låg underst i högen) råkade John få tag i hörnet där prislappen satt.
FEMTONTUSEN?! Vad fan! Är det ett skämt. Femtontusen jävla spänn. Vem köper en matta för en så stor summa pengar? Och på IKEA av alla jäkla ställen?
Bedrövade och nedstämda av att den fina mattan inte längre kunde bli vår köpte vi istället en mörkblå matta med mönster som när man kisar skulle kunna påminna om något orientaliskt. Men den var billig. 700 spänn. Och det blev helt ok. Lätt 700 spänn snyggt. Och den här mattan får Myran kissa på och jag får spilla rödvin och John får mosa ner chokladpraliner om han vill. Det kan man fan inte göra med en 15000 kronors matta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar