Knattefotboll

Så har Saga börjat spela fotboll. John är tränare (jag är verkligen imponerad över hans engagemang i våra ungars aktiviteter!) och Saga tycker att det är superkul att träna ihop med sina bästisar Maj och Molli.

Vi vuxna tycker också att det är rätt kul för säg, finns det något roligare än att kolla på knattefotbollsmatch där några rusar rakt på bollen, ingen passar, några vill ligga i gräset och pilla i näsan, andra vill gå hem och några andra vill bara titta på flygplanen på himlen. Det är otroligt underhållande att stå bredvid och titta på. Igår hade jag med mig Selma och det var en dålig idé för då ville alla avbytarna klappa henne och tränarna fick kämpa för att få in dem på plan när det var deras byte… 

Förra veckan fick de spela match första gången och då fick plötsligt några tryck över bröstet och ont i hjärtat  (de är inte vana att bli andfådda), några grät för de blev sparkade på smalbenen, några ville hellre leka bredvid planen och höjden var Saga som enligt henne själv absolut inte kunde vara med för att hon ”var så svettig bakom benskydden”.. 

Jag skrattade så jag grät när John berättade detta. 

Jag skrattade ännu mer när kollegan på jobbet berättade att när han hade tränat sina grabbar när de var typ sådär små hade han skrikit ”spring hem” (alltså hem till målet) och då hade några börjat sätta fart ut från plan och ut på cykelbanan och skulle springa hem på riktigt. 

Samma kollega berättade också att det är en stor fördel för småungarna som tränar på Lingheden i Linghem när de har hemmamatch och förklarade att när tåget kommer (som går precis förbi planen) så stannar alla små bortaspelare och tittar på tåget och då hinner hemmalaget ofta peta in ett par tre mål under tiden. Underbart kul! 

Här mötte piggelinerna jordgubbarna medans blåbären mötte morötterna på andra planen (färgen på västarna skapade lagnamnen). Saga är så nöjd med sina orangea skor!