Helt ärligt

John och jag har kanske liiiiite olika känsla för det här med barnskötsel. Han är en grym pappa på alla sätt och vis men just själva roddandet med Julia är det 99% jag som gör. Även fast Julia bara ammar en gång på kvällen och på natten så är det ändå jag som tar de flesta övriga matningar, sövningar, bad och bajsböljor osv (när vi båda är hemma alltså, på dagarna är det ju inte så konstigt att det är jag som sköter det eftersom han jobbar!)

Igår kväll drog jag djup suck och gapskrattade samtidigt. 

Jag och Saga badade ihop på kvällen. Julia låg på golvet och grejade och blev sedan ledsen så John fick komma och ta henne. Han känner då att det luktar bajs och jag ber honom då gå och byta. När han kommer till skötbordet i hennes rum börjar han vråla om att det är bajs överallt och han inte vet vad han ska göra. Jag säger åt honom att gå ner i tvättstugan och sanera henne. 

Efter mycket härj och stånk och stön nerifrån ”åååååh det är bajs i hååååååret” och ”snälla ligg still dååååå” kommer han till slut upp med en nöjd, glad och ren Julia. 

Jag frågade vad han gjorde med kläderna.

”Jag la dem i blöt” 

Nämen se där. Det var ett oväntat bra initiativ.

När alla barnen sover och jag går ner i tvättstugan tittar jag till i diskhon. Då är vattnet helt brunt som den mörkaste skogstjärn och däri flyter några klädesplagg runt som nu antagit flera nyanser av brunt. Då har han liksom bara spolat upp diskhon med vatten och hävt i kläderna utan att skölja ur allt bajs först. Så allt är liksom ännu skitigare än innan eftersom det nu bildats någon form av bajs-soppa som han nu marinerat kläderna i.

Alltså. Suck.