Spinken

I onsdags var Saga på BVC med John. 2.5 månader sedan förra besöket. Hon är ju en pigg och glad och vild unge så jag var inte särskilt bekymrad. När John ringde och återrapporterade att hon gått upp 140 gram sedan sist så trodde jag att han skojade. 140 gram. Det är ju ingenting! 

Hon hade dock växt bra på längden och utvecklingen i övrigt är det ju absolut inget fel på. Hon säger mamma och dadda och kan vinka och klappa när man frågar henne och hon är mer vild än tam och far runt högt och lågt. Så slutsatsen från BVC sköterskan och som jag också måste stämma in i är att det helt enkelt är    en kombination av sluta amma och att hon rör sig så mycket som gör att all energi går åt till det. 

Vi kör på som vanligt och lurar i henne lite mer smör i maten för säkerhets skull. Att jag och John skulle få en liten unge var väl egentligen föga förvånande. 

Viljan hos dessa små åtta kilo är dock inte att förringa. Bestämda, envisa, spinkiga och alldeles underbara unge!